– Vi har inte haft en utpekad politiker som är ansvarig för tillgänglighetsfrågan, och det är beklagligt, säger Alexandra Mattsson (V), vice ordförande i socialnämnden.

Trösklar och trappsteg, felplacerade dörröppnare och dålig belysning. Det är exempel på till synes små hinder som kan få stora effekter för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga.

Stockholms invånare ska kunna leva likvärdiga liv och ha lika möjligheter att ta del av stadens utbud, oberoende av byggnaders, trafik- och offentlig miljös funktionalitet. Detta enligt Stockholm stads styrdokument för åren 2018–2023, där höga mål ställs när det gäller förbättrad tillgänglighet och delaktighet för personer med funktionsnedsättning.

Redan 2004 beslutade kommunfullmäktige att ”eliminera enkelt avhjälpta hinder i publika lokaler och på allmänna platser”. En granskning beställd av Stockholms stad visar dock att endast 27 procent av stadens grundskolor hittills har åtgärdats.

– Alla stockholmare ska vara inkluderade i samhället med lika möjligheter och rättigheter. Stadsrevisionens rapport visar emellertid att Stockholms stad brister i vissa avseenden gällande tillgängligheten i skollokaler och samhällsinformation till personer med funktionsnedsättning, kommenterar Anna König Jerlmyr, moderat finansborgarråd.

Otydligt ansvar

Bristerna väcker frågor om effektivare arbete och bättre uppföljning, och hos Vänsterpartiet – som suttit vid makten under det senaste årtiondet – skäl till självkritik:

– Det finns många förklaringar till att så lite händer. En är det delade ansvaret mellan nämnder och styrelser. Vi har inte haft en utpekad politiker som är ansvarig för tillgänglighetsfrågan, och det är beklagligt, säger Alexandra Mattsson, vice ordförande i socialnämnden i Stockholms stad.

Klart är att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen. Mellan 2015 och 2019 tog Diskrimineringsombudsmannen emot 87 anmälningar enbart gällande skolor i Stockholmsregionen.

I slutändan blir ändå ambitioner och mål helt beroende av politisk vilja, menar Linda Allerth, avdelningschef på Studieförbundet vuxenskolan i Stockholms län:

– Är vi beredda att avsätta pengar är det möjligt att nå tillgänglighetsmålen, men just nu går det för långsamt och görs alldeles för lite, säger hon.

I hennes unika perspektiv, i hjärtat av en verksamhet som erbjuder personer med intellektuella funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa deltagar- och utbildningsmöjligheter, står det även klart att saker och ting inte riktigt fungerar – eller går att lita på.

– Vi erbjuder verksamheter som är anpassade för människor med olika former av funktionsnedsättningar. Men det spelar ju mindre roll vad vi gör om övriga samhället inte hjälper till att bidra till helheten.

Linda Allerth tar färdtjänst, personalbrist och svårtillgänglig information som exempel. För några år sedan slopade Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholms län deltagaravgifterna till utbildningar och kurser – ett initiativ som innebär en ekonomisk utmaning för organisationen, men som är tänkt att hjälpa en socioekonomiskt utsatt grupp en bit på vägen:

– Vi ser att många i den gruppen har det ekonomiskt svårt. Ett stort problem är att de inte alltid kommer till oss, och då spelar det ingen roll hur bra kurser och utbildningar vi erbjuder, säger hon.

Föreslår en fond

På papperet är arbetet med att göra Stockholm till en stad tillgänglig för alla i full gång. Baserat på FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har Stockholms stad i sin budget för 2018 antagit en rad verksamhetsmål för att göra huvudstaden tillgänglig för alla.

För att få en bättre överblick över frågan och kunna knyta pengar till den föreslår Alexandra Mattsson och Vänsterpartiet i Stockholms stad att en tillgänglighetskommission tillsätts, exempelvis i form av en ”tillgänglighetsfond”.

– Vårt förslag är att minst 100 miljoner skjuts till varje år, och som det därifrån går att söka pengar ifrån. Då kanske vi skulle få mer fart på utvecklingen. När det gäller tillgänglighetsfrågor märker vi att det behövs större konkurrens, säger hon.

Linda Allerth, avdelningschef på Studieförbundet Vuxenskolan i Stockholms län, gläds åt att frågan ligger på politikers bord, men eftersträvar en mer verklighetstrogen självbild:

– Vi lever kvar med bilden av att Sverige går i bräschen när det gäller tillgänglighet och vårdnad av sociala minoriteters rättigheter och plats i samhället. Den bilden stämmer dess värre inte överens med verkligheten längre, säger hon.