Spontana utflykter till okända affärer och restauranger är uteslutna. Stefan Sundquist besöker inga nya platser utan att först ta reda på om han kan ta sig fram med sin rullstol.
– Man får alltid ringa och kolla om man kan ta sig in. Man är tvungen, säger han.
Stefan Sundquist önskar att han slapp tänka, planera och undersöka innan han ska ta sig till en ny plats. Men han lägger inte så mycket kraft på de potentiella hindren.
– Man blir alltid fast i det liv man lever och de begränsningar man har. Man sorterar, väljer bort saker: ”Jag går inte dit, jag gör inte det där.” Mer eller mindre omedvetet. Till slut blir det en vana, det blir vardag, säger Stefan Sundquist när TT besöker honom i Sundbyberg utanför Stockholm.
Sedan den 1 maj 2018 ställs hårdare krav på företag vad gäller tillgänglighet för personer med funktionshinder. Men Stefan Sundquist tycker inte att lagändringen gett några tydliga resultat.
– Det blir inga framsteg i alla fall. Inte det minsta. Sverige halkar efter.
52-årige Stefan Sundquist är rullstolsburen sedan en bilolycka han var med om för 31 år sedan. Han säger han att inte tänkte det minsta på frågor om tillgänglighet före olyckan, och kräver inte heller att andra ska göra det nu.
– Det är inte individens utan samhällets ansvar, säger han. Därför vill han se ännu tydligare regler, som slår fast att en verksamhet riktad mot allmänheten inte får dra i gång innan den är tillgänglig för alla.
Man får inte diskriminera någon för etnisk bakgrund, sexuell läggning eller religion. Man får inte hindra någon från att komma in på den lokala pizzerian på grund av det. Men det är inget problem med en trappa.
TT: Hur stora tror du att möjligheterna är att få ett samhälle som är anpassat för alla i alla sammanhang? Är det rimligt?
– Varför skulle det inte vara rimligt? Är det rimligt för kvinnor att rösta i riksdagsvalet? För 100 år sedan var inte det rimligt, säger Stefan Sundquist.
– Vad som är rimligt är väl snarare en fråga om vad ett samhälle tycker är rimligt än vad en individ tycker är rimligt.
TT: Vad tror du krävs för att det ska hända något?
– Att Diskrimineringsombudsmannen går in aktivt och faktiskt driver ärenden.
TT: Kommer det att ske tror du?
– Nej. Jag tror inte det. Man är jätterädd för att öppna någon Pandoras ask och inte ha någon koll på vad saker och ting skulle kosta.