Statistik från Nationellt kvalitetsregister för ätstörningsbehandling (Riksät) visar att ju mer man väger, desto längre får man vänta på att få vård. Detta trots att gruppen med ätstörningar med normalvikt, övervikt och fetma utgör två tredjedelar av patienterna.

– Det är ett oroande mönster. Att väga mindre kan verka mer akut, men de som väger mer är exakt lika sjuka i sin ätstörning och borde därför få samma vård, säger Sara Norring, registerkoordinator vid Riksät.

Enligt årsrapporten får de med fetma vård efter i genomsnitt 49 dagar, medan överviktiga får vård efter 44 dagar, normalviktiga efter 37 dagar och underviktiga efter 29 dagar. Av de som begärt vård för ätstörning i Sverige under 2017 var det 6,1 procent som inte fick hjälp inom ramen av vårdgarantin, det vill säga inom 90 dagar. De som inte får vård i tid är främst de med högre kroppsvikt – och andra diagnoser än anorexia nervosa.

Akuta insatser

– Att det ser ut som det gör är inget som förvånar mig. Gravt underviktiga patienter kräver akuta insatser och får förtur i vården, men en annan förklaring är brist på kunskap inom vård, skola och i samhället generellt, säger Thor Rutgersson vid patientorganisationen Frisk och fri.

– För de flesta syns inte en ätstörning utanpå och för de som inte är underviktiga tar ledet fram till vård längre tid. Vi måste bryta den stereotypa bilden av vem det är som får ätstörningar, fortsätter han.

11 procent av patienterna med fetma, 8 procent av de med övervikt och 5 procent av de som är normalviktiga får inte vård inom 90 dagar. I den underviktiga gruppen är det 4 procent som inte får vård inom garantin.

– Alla som får vänta tycker att det är jättekämpigt. I sjukdomen ligger en ambivalens och ibland finns inte sjukdomsinsikten där. Många känner skam och tycker att det här borde jag klara själv. När man väl ställs inför det faktum att hjälp finns att få, då vill man ha det på en gång, säger Helena Forsman som representerar Frisk och fri i Riksäts styrgrupp.

Skillnader i landet

Det var nio regioner av 16 som inte uppfyllde garantin 2017, varav region Västernorrland hade flest som fick vänta för länge – 12,6 procent. I Gävle och Kalmar fick däremot alla vård i tid.

– Vi är bekymrade över att vården ser så olika ut i olika delar av Sverige. Den borde prioriteras överallt, en ätstörning är en allvarlig psykisk sjukdom som kan få farliga följder, säger Rutgersson.

Men ätstörningspatienter är inte ensamma om att behöva vänta. Inom den allmänna psykiatrin har ungefär 16 procent inte fått vård inom ramen av vårdgarantin under perioden augusti 2018–juli 2019.

– Hela psykiatrin är underdimensionerad, det gäller inte bara ätstörningsvården. Det är inte per automatik så att den kapacitet som vårdenheterna har matchar det patientbehov som faktiskt finns. Men den begränsningen beror på upphandlingar – och vilka medel som finns för att bedriva ätstörningsvård. Det kan man inte beskylla vården för, utan det är en politisk fråga. Jag vill poängtera vikten av att söka vård tidigt, eftersom det ökar chanserna för snabbare tillfrisknande, säger Helena Forsman.