Häromdagen räknade Sveriges främsta klimatforskare Johan Rockström upp en rad händelser i Dagens Industri som borde få även de mest hårdföra förnekarna att förstå klimatfrågans dignitet. Några av de krassa sanningar som han levererar:

• Vi har redan höjt temperaturen med 1,1 grader, vilket gör att vi troligen har den varmaste medeltemperaturen sedan den förra istiden.

• Vi är på väg mot en uppvärmning som överskrider 3 grader i slutet av detta århundrade och det finns inget som tyder på att en modern värld kan fungera om det sker.

• Värmeböljorna i Europa 2018 och 2019 kan enbart förklaras om en inkluderar den globala uppvärmningen.

• Juli 2019 är världens hittills varmast uppmätta månad någonsin. 50 grader mättes upp på flera platser i världen och det slår direkt mot hälsa och ekonomi.

• Ett isfritt hav under somrarna i Arktis blir svårt att undvika och ett mörkt hav förstärker uppvärmningen.

• Den snabba uppvärmningen i Arktis har bidragit till de extrema vädersvängningarna i Norden och Europa de senaste åren.

• Delar av det västantarktiska istäcket kommer troligen att glida ut i havet. Det innebär i så fall tre meters havsytehöjning.

• Grönlands glaciärer visar tecken på att vara instabila redan vid 2 grader. Det skulle addera ytterligare 7 meters havsytehöjning.

• Med den nuvarande utveckling kommer vi att nå 2 graders uppvärmning om 30–40 år vilket kommer innebära stora problem för alla människor.

För att förhindra det som går att hindra av ovanstående – mycket är redan för sent – har Sverige som andra länder satt upp en lång rad klimatmål. Ett av de viktigaste målen är att minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter, exklusive flyg, med 70 procent från 2010 till 2030. Det är förstås en otillräcklig minskning om en tar Rockströms uppgifter på allvar. Men det är den kompromiss som politiskt har nåtts. Fram till nu har utsläppen dock endast minskat med 18 procent och i en ESO-rapport som kom i somras så konstaterar Per Kågesson att en förutsättning för att kunna nå målet är bland annat att drivmedelsskatten höjs så att priset vid pump åtminstone fördubblas.

I detta läge kommer nyheten att regeringen planerar för att låta bensinskatten öka mindre än den indexering som gällde innan M-KD-SD:s populistbudget. En åtgärd som kommer innebära 15 öre mer i skatt för bensin och 10,25 öre för diesel inklusive moms. En försumbar summa som är mindre än vad priset på grund av marknaden kan svänga från en dag till en annan.

Kågesson är inte den första som drar slutsatsen att vi med dagens åtgärder varken kommer i närheten av de politiska målen eller vad som krävs för att rädda planeten som en beboelig plats. Siffrorna har varierat i olika rapporter och beräkningar under åren, men om bensin och diesel ska stå för sina verkliga kostnader och vi ska få ordning på utsläppen från trafiken så står det helt klart att vi måste vi börja diskutera höjningar med tiotals kronor istället för ören. I det perspektivet är regeringens förslag ett hån mot kommande generationer, alla som bor i mer utsatta delar av världen, alla som tar klimatfrågan på allvar och alla som kämpar för en hållbar värld.