Ofrivillig ensamhet är lika farligt för hälsan som att röka 15 cigaretter om dagen, visar forskning.

– Ensamhet är ett stort folkhälsoproblem men till skillnad från rökning finns inte kunskap om riskerna. Ensamhet är lika farligt, men vi pratar inte om det, säger Kerstin Thelander, initiativtagare till marschen.

Att ofta känna sig ensam innebär en stress för kropp och hjärna, vilket kan leda till hjärt- och kärlsjukdom, stroke, demens och depression.

– Det behövs ökad medvetenhet om riskerna med ensamhet, att det leder till personligt lidande och stora samhällskostnader, samt åtgärder som genomsyrar alla sektorer, inte bara vårdsektorn.

17 procent av män i Sverige och 11 procent av kvinnor uppger att de saknar en nära vän, enligt Statistiska centralbyrån. Nära 4 procent bedöms vara socialt isolerade, vilket innebär att de bor ensamma och träffar nära anhöriga eller släktingar mer sällan än en gång i veckan.

– Socialt välbefinnande ska genomsyra alla politiska beslut, från kreativa insatser för att stödja gemenskaper till att bygga bostäder som har gemensamhetsytor för att förebygga sociala relationer, säger Kerstin Thelander.

Ensamhetsminister i Storbritannien

För två år sedan hörde hon att det i Storbritannien hade påbörjats ett arbete på nationell nivå kring ofrivillig ensamhet. En ensamhetsminister har inrättats, liksom ett system som kallas social förskrivning. Det fungerar så att bland annat läkare, socialarbetare och arbetsförmedlare kan samverka och remittera personer som lider av ofrivillig ensamhet till en lots i offentlig eller ideell sektor, som hjälper personen att hitta sammanhang och gemenskap.

– Människor i storstäder är generellt mer ensamma än de som bor på landsbygden. Det är lättare att bli osynlig i en storstad än i en by eller mindre stad och det är svårare att upptäcka de som är socialt isolerade i Stockholm, Kerstin Thelander.

Storstadsbor, äldre, arbetslösa och ungdomar mellan 15-25 år är särskilt drabbade av ofrivillig ensamhet. Även människor med flera sociala kontakter kan känna den här typen av ensamhet.

Kerstin Thelander arbetar som socionom, och i yrket träffar personer som lider av ensamhet och har behov av en lots.

– Jag tror att alla människor söker efter gemenskap men beroende på vad vi är med om i livet får vi olika lätt för att finna gemenskap. För att få hjälp ur ensamhet kan det behövas både individuella och kollektiva insatser av olika slag, för allas historia är unik, säger hon.

"Nödvändigt att minska skam och tabu"

I början av året organiserade Kerstin Thelander ett seminarium i ABF-huset på ämnet tillsammans med tankesmedjan Arena idé.

– Till vårt seminarium kom 140 personer, vilket visade hur stort intresset är. När jag märkte att ett seminarium inte var tillräckligt bildade jag nätverket Stoppa ofrivillig ensamhet, säger hon.

Sedan i februari i år har nätverket, som nu finns på Facebook, fått 180 medlemmar.

Kerstin Thelander berättar att hon under delar av tonårstiden led av ensamhet som ledde till depression och anorexia. Detta blev i sin tur ett hinder för att umgås med och komma nära människor och en negativ spiral resulterade i dåligt självförtroende och mer isolering.

– Jag har burit på känslan av att vara ensam och jag vet hur destruktivt det kan vara för hälsan och självförtroendet. Det är nödvändigt att vi börjar prata om det för att minska skam och tabu kring ensamhet.