Över 200 000 människor har nu vaccinerats mot ebola i Kongo-Kinshasa – ett viktigt vapen i kampen mot den dödliga blödarfebern. Men tillverkningen går långsamt, och vaccinet riskerar att ta slut.
– Givetvis finns det en oro, säger Margaret Harris från Världshälsoorganisationen (WHO).
För några veckor sedan reste en ung änka 70 mil från sin hemby i provinsen Sydkivu i östra Kongo-Kinshasa till grannprovinsen Nordkivu. Hon skulle hämta ut sin mans pension – han var soldat och hade dött i strid.
I Nordkivu kom kvinnan i kontakt med ebolaviruset. Men trots läkarens förmaningar åkte hon hem till sin familj igen. Några veckor senare var hon död.
– Det är ett klassiskt exempel på vilka utmaningar vi står inför. Vi har fortfarande inte lyckats övertyga befolkningen om hur livsviktigt det är att de följer våra rekommendationer om de har kommit i kontakt med viruset, säger Margaret Harris, kommunikatör hos Världshälsoorganisationen (WHO) och på plats i Goma.
När TT når Harris på telefon ska hon precis kliva på en helikopter till den unga kvinnans by. Där kämpar kvinnans son, ett spädbarn, för sitt liv.
Smitta under radarn
Ebolautbrottet i östra Kongo-Kinshasa har pågått i över ett år och har hittills skördat nästan 2 000 liv, enligt WHO. När viruset nådde miljonstaden Goma tidigare i somras utlyste WHO ett internationellt nödläge.
Nu konstateras mellan sex och tolv nya fall om dagen i de tre drabbade provinserna Nordkivu, Sydkivu och Ituri, enligt Margaret Harris.
Ebola, som smittar genom kroppsvätskor, är mycket dödligt om sjukdomen inte behandlas omedelbart efter de första symptomen. Därför är det viktigt att snabbt identifiera vilka personer som en insjuknad har varit i kontakt med.
– Tyvärr går smittspridningen fortfarande under radarn. När en sjuk person kommer in till ebolacentren händer det ofta att de inte står med på listorna, och då måste man börja en ny smittspårning. Vi springer efter bollen, säger Anna Sjöblom vid Läkare utan gränser till TT.
Trots det har WHO kunnat konstatera en försiktig förbättring de senaste veckorna. I Goma, till exempel, har inga nya fall identifierats sedan i början av augusti.
Lagret börjar sina
I augusti 2018 inleddes en vaccinationskampanj mot ebola i Kongo-Kinshasa. Vaccinet, V920, saknar en regelrätt licens, men har ett särskilt tillstånd att användas i drabbade områden. Över 200 000 människor har hittills fått sprutan, som enligt WHO bedöms ge mer än 97 procents skydd.
– Vaccineringen har varit helt avgörande för att hindra vidare spridning, säger Margaret Harris.
Lagret börjar dock sina. Det tar ungefär ett år för den amerikanska läkemedelstillverkaren Merck att producera vaccinet, enligt Stat News. För att ransonera har WHO minskat doserna, och Merck har fått nya anslag från den amerikanska regeringen för att öka produktionen, skriver Reuters.
Flera experter har uppmanat den kongolesiska regeringen att parallellt introducera ett annat vaccin, producerat av amerikanska Johnson & Johnson.
Det har hittills inte hörsammats av regeringen. I juli avgick den före detta hälsoministern Oly Ilunga Kalenga, sedan han vägrat att tillåta det nya vaccinet prövas i landet.
Ilunga påpekade bland annat att det nya vaccinet är testat i mindre utsträckning och att det kräver två separata doser för ett effektivt skydd, vilket är svårt att administrera i avlägsna byar.
Utredning inledd
En utredning om hälsodepartementets förehavanden och användningen av pengar öronmärkta för ebolaepidemin pågår nu i Kongo-Kinshasa. Tre av Ilungas tidigare medarbetare är frihetsberövade, enligt AFP, och även Ilunga själv har förhörts i samband med utredningen.
WHO har tidigare uppmanat regeringen att inleda tester med det nya vaccinet, som ska ha 1,5 miljoner doser redo att användas, enligt Bloomberg. Men Margaret Harris låter i dag mer tveksam.
Kampen mot ebola försvåras redan av mytbildningar och envisa rykten som misstänkliggör sjukvårdspersonalen, enligt henne.
– Givetvis finns en oro om att vaccinet ska ta slut. Men vi hör redan i dag falska rykten om att vi använder folk som försökskaniner – att vi erbjuder ett vaccin som fungerar, och ett som inte fungerar. Det vore farligt om sådana rykten fick ännu mer fäste.
Ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa
Ebola är en typ av blödarfeber – allvarliga sjukdomar som drabbar kroppens alla organ. Symptom är bland annat kräkningar, diarré, utslag, lever- och njursvikt samt blödningar i huden och de inre organen. Viruset smittar genom direktkontakt med kroppsvätskor som blod, svett och kräkningar. En person måste ha symptom för att vara smittsam, men ett lik kan också sprida smitta.
Ebolautbrottet i östra Kongo-Kinshasa konstaterades i augusti 2018. Det var den tionde gången sedan 1976 som ebola upptäcktes i landet. Idag har tre provinser drabbats – Nordkivu, Sydkivu och Ituri. Värst är smittspridningen i städerna Beni och Butumbo. Regionen härjas av aktiva väpnade konflikter, vilket skapar problem för sjukvården.
Nästan 3 000 människor har hittills insjuknat i landet, och runt 2 000 har avlidit. Tre dödsfall har också bekräftats i Uganda, som angränsar till östra Kongo-Kinshasa, sedan en familj åkt på besök över gränsen. Utbrottet är det näst värsta någonsin, strax efter utbrottet i Västafrika 2014 då smittan skördade över 11 000 liv.
Det vaccin som nu används i landet, V920 eller rVSV-ZEBOV, innehåller ett genmodifierat så kallat glykoprotein från ebolavirusstammen Zaire, den vanligare virusstammen, och gör så att kroppen skapar antikroppar mot ebola. Till skillnad från många andra vaccin tyder mycket på att även den som vaccineras efter att den utsatts för smitta kan skyddas från sjukdomen.
I dag används så kallad cirkelvaccinering, vilket innebär att man spårar de individer som en insjuknad person varit i kontakt med och vaccinerar dem. Men misstro mot myndigheterna gör att bara ungefär 60 procent av kontakterna spåras, vilket gör att till exempel Läkare utan gränser förespråkar en så kallad geografisk vaccinering i stället.
Källa: Reuters, GU, Science, WHO med flera
Kongo-Kinshasa
Det väldiga Kongo-Kinshasa i Centralafrika fick sina gränser under kolonialtiden utan att hänsyn togs till invånarna och de traditionella riken som då tvingades samman.
Landet är mycket rikt på naturresurser, men trots det har fattigdomen varit stor både under kolonialtiden och efter självständigheten från Belgien 1960. 1998 bröt krig ut då stora mängder flyktingar hade strömmat in i landet från Rwanda. Hundratusentals människor miste livet och civilbefolkningen utsattes för ohyggliga övergrepp. Kriget tog formellt slut 2003, men kampen om vem som ska kontrollera landets väldiga naturresurser har fortsatt och lett till nya våldsamheter framför allt i landets östra delar.
2001 blev Joseph Kabila president efter mordet på hans far, den tidigare presidenten Laurent-Désiré Kabila. Under Kabilas tid som president var det flera politiska stridigheter mellan honom och oppositionen.
Joseph Kabila satt på posten till ett omtvistat val i slutet av 2018 då Félix Tshisekedi blev landets nya president. Regeringsbildningen tog dock lång tid, eftersom Kabilas politiska allians FCC fortfarande är störst i parlamentet. I augusti 2019 enades Tshisekedi och Kabila om att ingå i en gemensam regeringskoalition. Beslutet kritiserades av oppositionen, som ansåg att Joseph Kabila kuppat in sig som ledare i ytterligare en mandatperiod trots att landets författning förbjuder det.
Källa: UI/Landguiden
