– Fringefestivalen är en plattform främst för konstnärer som presenterar det lite annorlunda, som är oetablerade eller på väg att etableras. Vi har även etablerade akter, som har en form som inte passar på den konventionella scenen, säger Lina Karlmark, en av tre grundare av Stockholm Fringe festival.

Ordet fringe betyder periferi, och när festivalen går av stapeln 3–7 september ligger flera av de elva scenerna i stadens utkanter. På programmet finns bland annat en humorshow med komiker som är autistiska, schizofrena och/eller har Tourettes syndrom, ett drama som i Norge skapade en skandal som fick en minister att avgå, performance om trauman kring kvinnokroppar, film, workshops och en Radical Love Parade.

Nytt för festivalens tioårsjubileum i början av september är ett antal programpunkter med Live action role-playing, alltså föreställningar där publiken deltar aktivt, i till exempel en gestaltning av queerhet under 1700-talet.

Tystade röster

– Temat har hela tiden varit att hitta konst i framkanten, som är modig, lite annorlunda och punkig, lite fuck off, säger Lina Karlmark.

I år är samtliga verk skapade av kvinnor, ickebinära och transpersoner. Varför det blev just deras historier arrangörerna valt att lyfta fram just nu är ingen tillfällighet.

– Det är en reaktion på Metoo, både hos oss själva och hos våra artister. De här elementen har alltid funnits med, och det är en ganska organisk process. Vi märkte att många av våra ansökningar kom från kvinnor, ickebinära och transpersoner och det var mycket spännande arbeten, säger Lina Karlmark.

Vissa har kallat begränsningen av upphovspersoner efter identiteter för ”odemokratisk”, berättar hon:

– Samtidigt som till exempel Bergmanåret knappast får höra sånt! Det här är vad vi som festival vill stå för. Det finns jättemånga spännande nya verk inom scenkonsten utifrån de här rösterna, som varit tysta så länge. Och så handlar det ju om upphovspersoner – på scen finns massa män.

Ser du själv något problem med era urvalskriterier för upphovspersonerna?
– Såklart. Problematiken när man har ett tema som till exempel kvinnor kan vara att det blir som att nästa år går vi tillbaka till det vanliga. Men vi har valt att tänka att det är de här historierna vi valt att lyfta på vårt tioårsjubileum. Politiskt, innehållsmässigt och formmässigt är de ett av våra starkaste startår någonsin.

"Inget jätterumsrent program"

En annan nyhet i årets upplaga av Fringefestivalen är att programpunkterna finns indelade efter tio olika ”upplevelsespår”, med suggestiva namn som ”Sex, genitals and gender”, ”Night out with mom” och ”I want to impress my date”. En sorts guidning i festivaldjungeln, enligt Lina Karlmark:

– Det är dels på skoj men också ett sätt att hjälpa publiken att komma in i programmet. Med 80 akter kan det vara svårt att veta var man ska man börja, så då kan man klicka in på vad man är intresserad av, till exempel om man vill ta med sitt barn… fast vi har inget jätterumsrent program!

Under de tio år som passerat har festivalen gått från två scener till elva, via Kulturhuset och ut på småscener igen, från 95 procent utländska artister till mindre än hälften, berättar Lina Karlmark:

– Det är en sån bra trend. Vi ser på ansökningarna att fler och fler svenska artister vet vad Fringe är och vill vara en del av den. Vi har ännu inte den logistiska möjligheten att vara en öppen festival, som moderfestivalen i Edinburgh, där alla som vill kan vara med. Vi har helt enkelt inte så många scener, så vi måste göra ett urval. Men det är drömmen.