Planera en stad för tjejer, och den fungerar för alla. Efter den devisen drivs det feministiska stadsplaneringsprojektet Urban girls movement, som under senaste halvåret har arbetat tillsammans med tjejer från Botkyrka för att göra Fittja centrum välkomnande för fler än killar.
 
– Att kvinnor och tjejer inte vistas i Fittja centrum är verkligen en demokratifråga. Det känns viktigt att försöka förstå vad det beror på, och att bryta det mönstret, säger Kerstin Lagnefeldt, landskapsarkitekt och en av Botkyrka kommuns medverkande i Urban girls movement.

I Botkyrka kommuns medborgardialoger deltar nästan aldrig några tjejer, berättar hon:

– Inom traditionell stadsplanering har den manliga blicken fått råda. Vi har velat testa vad det innebär om unga tjejer tänker kring en plats och ett stadsrum. Det är en grupp som sällan blir lyssnade på i offentliga sammanhang.

Modell i Minecraft

Kommunen fick kontakt med 15 intresserade tjejer i åldern 15-25, bland annat via lokala ungdomsnätverket Changers hub.

En av deltagarna var 19-åriga Tumbabon Moné Ukonu.

–  Jag såg det som en chans för mig att få yttra mig om ett område som inte känns så tryggt och där det inte finns något att göra. Killar i 20-årsåldern står längs väggarna hela tiden, och det är inte så attraktivt. Det är en plats man går förbi, säger hon.

Under ett halvårs tid träffades tjejerna regelbundet, tillsammans med bland annat arkitekter och stadsplanerare för att skapa en vision för ett bättre centrum. De byggde modeller, och skapade visionsbilder genom byggspelet Minecraft.

Bio, belysning och takpool

Bland idéerna fanns kuber av glas i vilka man skulle kunna ställa ut konst, läsa böcker och spela spel, ett växthus i flera våningar med kafé och en radiostation. En takpool, utomhusbio, dansgolv och tydligt belysta gångstråk var andra förslag.

– Det ofta är tjejer som inte vågar ta sig hem om det saknas belysning. Det förstör ens frihet. Men alla ska inkluderas. Vi försökte tänka på vad äldre ska kunna göra i aktivitetsfuberna, som att spela schack eller gå på kurs, säger Moné Ukonu.

När politiker pratar om att öka trygghet handlar det ofta om fler ordningsvakter, polis och övervakningskameror. Hur ser du på det?

– Det är inte en hållbar lösning. Kameror gör inte att man känner sig trygg, brott kan ju fortfarande ske. De hjälper bara efteråt. Det skulle vara mycket tryggare för mig med belysning och om nån ser mig om jag hojtar till, säger Moné Ukonu.

Ingen av tjejgrupperna i projektet tog upp vakter eller videoövervakning som trygghetsåtgärder, enligt Kerstin Lagnefeldt.

– Sättet att göra platsen tryggare är att få dit folk, främst kvinnor och barn. Är det många ögon på en plats upplevs de som tryggare, säger hon.

Aktivitetskub på prov

I veckan byggde sommarjobbande ungdomar en förenklad version av aktivitetskuberna på Fittja torg, men i trä i stället för glas.

– Kuben är en superförenklad version av idén om konstkuber, och ett litet ihopkok med andra förslag, säger Kerstin Lagnefeldt.

Tanken är att man ska kunna sitta i kuben, som under torsdagen målades möbler och platsen försågs med kulörta lyktor.

Moné Ukonu har just besökt kuben och känner sig nöjd, säger hon:

– Det ser väldigt fint ut, med bänkar och spel. Jag kände att jag jättegärna skulle vilja sitta där.

Under fredagen utför konsthallen en öppen workshop där alla deltagare skapar en muralmålning som ska sitta på en av kubens väggar. Under lördagen kommer podden ”Edu orten” att livesändas från kuben, och det kommer finnas ett kafé och ytterligare aktiviteter.

"Hopp om att jag kan förändra"

Kuben kommer att stå kvar till 19 augusti, berättar Kerstin Langnefeldt.

– Polisen var lite skeptisk till att ge tillstånd, de tror den riskerar att vandaliseras. Så det här är en pop-up, ett test.

Vad händer sedan? Kommer några av idéerna bli permanenta?

– En framtidsplan är att ta tag med belysningen och göra ett helhetsgrepp. Kuben får vi hur den tas emot. Gällande platser att hänga på behöver vi föra en dialog med centrumägarna samt själva fundera på hur torget kan förändras i framtiden för att möta behovet, säger Lagnefeldt.

Moné Ukonu hoppas att kuben kommer bli välbesökt, och att något liknande kan uppföras permanent framöver. Oavsett har arbetet med projektet givit henne en ny synvinkel, säger hon:

– Det gav mig hopp om att jag kan förändra något genom att kontakta kommunen. Man har ju hört om medborgarförslag, men aldrig tänkt att det skulle fungera. Att kommunen var intresserade av våra idéer gör mig väldigt glad. Det går att bygga en bra stad om man inkluderar tjejer i stadsplaneringen – jag tror det är nödvändigt.