Med start i dag och två veckor framåt syns konstprojekt på ett antal offentliga platser i Stockholm.
– Konstverken tar avstamp i hur vi förhåller oss till varandra, omvärlden, planeten och alla livsformer, i relationer och mot de vi ser som främlingar, säger curator Edi Muka.
Nio konstnärer och konstnärskollektiv inbjuder allmänheten att delta i karaoke med kampsång, performance om evakueringar och interaktiv teater för att utforska några av samtidens ödesfrågor.
– Vi lever i en tid formad av klimatkrisen och sammanbrottet av det sociala, där nya allianser och sociala formationer hela tiden bildas. Genom bland annat lekfullhet, sång och kollektiv rörelse, bjuder Choreographies of the Social in oss att gräva i den här situationen. Konstnärernas verk är öppna plattformar som blir levande först genom publikens deltagande och engagemang, säger Edi Muka, curator på Statens konstråd.
Konstprojektet är en stor satsning av Statens konstråd på samtida tillfällig konst.
Vissa verk syns på Kulturfestivalen (13–17 augusti), andra till exempel i Reaktorhallen på Kungliga tekniska högskolan, där konstnären Jonas Staal ställer ut en installation kopplat till rymden.
Medverkande; Shilpa Gupta, Jonas Staal, Molly Haslund, Public Movement, Cecilia Parsberg, Ingela Ihrman och Maja Salomonsson, Klas Eriksson, Mycket och The Bridge Radio, delar en oro över de relationer, tankemönster och organisationssätt som formar grundvalen för det vi kallar för samhället, enligt Edi Muka.
Relationer förändrats
Choreographies of the Socials utgångspunkt är konstnärliga och aktivistiska praktiker som studerar människans förhållningssätt varandra och omvärlden. Fokus för verken är vår tids sociala spänningar och globala dynamik.
– Vi förstör miljön och utrotar de arter vi delar jorden med. Trots rikedom är antalet personer som lever i svåra situationer eller på flykt högre än någonsin. I stället för ett öppet och ömsesidigt utbyte har grunden för våra multikulturella samhällen krossats på grund av rädsla, religiös fundamentalism, främlingsfientlighet och fanatism, fenomen som har normaliserats i det politiska och allmänna samtalet, förklarar Edi Muka.
Det senaste decenniet präglas av finanskrisen 2008 och ökade migrationsnivåer, orsakade av skoningslöst våld, som har förändrat samhällens sociala strukturer i grunden. Detta sammanfaller med informationsteknikens framväxt och sociala medier som radikalt har förändrat våra liv.
– På ena sidan har vi digitala verktyg som påverkar hur vi förhåller oss till varandra, på andra sidan befinner vi oss i en klimat- eller planetkris, och en kris i sociala relationer. Sociala relationer har förändrats och vi är mitt uppe i processen, säger han.
– Det är viktigt att fundera över sociala mediers inverkan. Arabiska våren och Skolstrejk för klimatet är folkliga rörelser för att åstadkomma politiska förändringar. Men de åtföljs av populistiska kampanjer som spelar på människors känslor.
Olika former av populism och fanatism attraherar ”digitalt uppkopplade och politiskt missnöjda väljare” som tilltalas av uppdelningen mellan ”oss och dem” och har behov av att konstruera en gemensam fiende att lägga skulden på, enligt honom.
Ett kampsaksbibliotek
På Skeppsbron byggs en karaokebar och ”plats för kampsånger och en gemensam verkstad för banderoller och pins”. På Kämpaoke finns information om kamper som har förts eller förs och möjlighet att skapa, sjunga sångerna Goliat (Laleh), Nine to five (Dolly Parton) eller Europa (Jan Hammarlund, som även medverkar en dag) och inspireras av rörelser som Skolstrejk för klimatet och White silence is violence.
Bakom karaokebaren står kollektivet Mycket bestående av formgivare, arkitekt, inredningsarkitekter, konstnärer – Mariana Alves Silva, Dr. Katarina Bonnevier, Thérèse Kristiansson, Ullis Ohlgren och Anna Märta Danielsson.
– Vi behöver ett kampsaksbibliotek för de kamper som förs. Orden, pinsen, kepsarna, de handmålade sjalarna och banderollerna – allt det materiella som finns kvar när vi själva glömmer våra krav, säger Mariana Alves Silva.
Choreographies of the Social
Coordination Models av Molly Haslund är både installation och performance. Verket består av en serie modifierade objekt avsedda att utmana och skapa fysisk återspegling av hur vi använder och rör oss i det offentliga rummet.
Emergency Routine, performanceverk av israeliska Public Movement, innehåller koreografier som visar omsorg, fiktiva hotscenarier och arrangerade evakueringar. Publiken inbjuds att bli fysiskt involverade.
Interplanetary Species Society (ISS) av Jonas Staal är en storskalig installation i form av en alternativ biosfär. Den tar avstånd från koloniseringen av rymden och uppmanar oss att betrakta oss som gäster i stället för pionjärer.
Kämpaoke – karaokebaren med sånger som bryr sig av Mycket är såväl kartläggning av medborgarrättskamper och rättviserörelser som karaokebar med kampsånger och gemensam verkstad för banderoller och pins.
Den experimentella radiopjäsen Our movements are loud av The Bridge Radio är producerad av personer med och utan danskt medborgarskap, kopplade till varandra genom erfarenheter av asylsystemet.
I Tiggandets kör deltar människor som brukar tigga på gatorna och Givandets kör deltar människor som brukar ge till dem som tigger. I Cecilia Parsbergs videoverk uttrycker de båda körerna sina känslor i ordlös sång.
Vi förändrar varandra är en monumental ljusinstallation av Shilpa Gupta som väcker frågor om sammanhållning och sammanslagning av kulturer, och visar en oundviklig förvandling och upplösning som sker när kulturer möts.
Vilka är ni? är en teaterföreställning för hela familjen av Ögonblicksteatern. Publiken möter karaktärer från skogens växt- och djurvärld i en absurd och poetisk föreställning. Den passar från 8 år och är 45 minuter lång.
Perfomanceverket Who are ya?! av Klas Eriksson fokuserar på tillfällighet, arkitektur och kollektivitet. 120 deltagare kommer att tända bengaliska eldar. Bron de står på blir en tillfällig skulptur i det offentliga rummet.
Källa: Statens konstråd
