Det är semestertider, vilket tidigare år varit det samma som en massa inlägg i sociala medier från folks flygsemestrar. Så är det inte längre, åtminstone inte i min bubbla. Visst delas fortfarande inlägg och bilder från flygsemestrar. Men inte alls i samma utsträckning som tidigare. I stället är det tågsemester som gäller. Det diskuteras vilt hur en bäst tar sig hit och dit i Europa. Om bytestiderna är tillräckliga och hur en bäst skaffar biljetter till olika sträckor. 

Ett och ett halvt år har gått sedan flygskam blev ett begrepp. Efter det bröts den ständiga ökningen av flygandet i, till och från Sverige. Något har alltså hänt även utanför min begränsade sociala bubbla. Och ett och ett halvt år efter att flygskam blev ett begrepp så har även debatten förändras. Från inlägg som ”jag flyger mer för att flygbolagen ska ha råd att bli miljövänligare” till ”på vilket sätt hjälper det miljön att vi skäms när vi flyger?”. Från om flygandet i sig är ett problem till om skam är lösningen på problemet.

Skam ensamt löser självklart inte problemet med flygande, lika lite som skam ensamt löser problemen med ätande av kött och mejeriprodukter, allmänt överkonsumerande och allt annat ohållbart vi gör. Utsläppen blir lika stora från din flygresa även om du skäms, det hjälper inte ett dugg i den stunden. Inte ens om du klimatkompenserar.

Men om du skäms skryter du troligen inte med resan i sociala medier och andra sammanhang. Du bidrar därmed inte till att framställa flygandet som norm eller som tecken på lycka och framgång. Och eftersom människan är ett flockdjur har vad andra gör stor betydelse, så genom att inte framhäva ditt flygande bidrar du till att färre kommer flyga framöver.

Men det stannar inte där, skammen kommer med all sannolikhet få dig själv att flyga mindre. Skam är en känsla som styr oss mer än många vill erkänna. Ibland är det bra och hämmar oss från att göra saker som skadar andra, så som att flyga till exempel. Ibland är det dåligt och bara hämmar och trycker ner oss själva. Men oavsett om det är bra eller dåligt så påverkar det hur vi agerar och de som skäms för sitt flygande kommer sannolikt flyga mindre.

Genomsnittsflygandet i Sverige ligger fortfarande långt över vad planeten kan klara av. Faktum är att alla som vill leva inom de planetära gränserna behöver avstå flyget helt. Behöver vi då ännu mer skam?

I samma veva som flygskam blev ett begrepp så infördes flygskatten och vad som har haft störst betydelse för att bryta flygtrenden kan en tvista om. En inte alltför kvalificerad gissning är dock att båda har hjälpt till. Skammen troligen mest hos medelklassen och skatten troligen mer hos dem som har mindre pengar på kontot.

Så ja, vi behöver mer flygskam, samtidigt som vi behöver mer flygskatt och hårda statliga begränsningar. Det fina är att de två sakerna inte står emot varandra utan snarare samverkar. Ju mer flygskam vi får, desto lättare blir det för politikerna att ta de där besluten och ju fler beslut politikerna tar för att begränsa flyget desto starkare kommer flygskamsnormen att bli.