Neil Armstrong och Buzz Aldrin var först. Sedan deras månpromenad för 50 år sedan nu på lördag har ytterligare tio personer vandrat på månen. Den tolfte och senaste mannen att lämna sina fotspår på månen var Eugene Cernan, år 1972.

Han har ofta kallats för ”den sista mannen på månen”. Men nu har intresset för att skicka människor till rymden väckts på nytt.

Nasas Artemisprogram har som mål att skicka en man och en kvinna till månen år 2024.

Svensk-amerikanska

Kvinnan blir troligtvis en av de tolv färdigutbildade astronauterna som arbetar för Nasa i dag, även om ytterligare fem kvinnor just nu går sin astronaututbildning hos den amerikanska luft- och rymdfartsmyndigheten.

– I och med att det är så nära inpå, om man lyckas hålla tidsplanen, kommer man att använda de beprövade och erfarna astronauter man har i dag. Får jag gissa skulle jag säga att de kommer välja någon av astronauterna som redan har gjort ett antal rymdflygningar, säger Olle Norberg, vice rektor för rymdavdelningen på Luleå tekniska universitet.

En av de tolv kvinnliga astronauterna hos Nasa är svensk-amerikanska Jessica Meir, som i september kommer göra sin första rymdresa, då hon åker till rymdstationen ISS.

– Hon kommer att ha sex månaders rymderfarenhet efter att ha varit på ISS. Det är en bra början och man vet aldrig, hon kanske hinner åka en gång till före 2024, säger Olle Norberg.

Ett eftertraktat yrke

Många vill bli astronauter, men kraven är höga. Över 18 000 personer ansökte för att bli en av de tolv som valdes ut till Nasas senaste astronautklass, som påbörjade sin träning 2017.

Många astronauter har bakgrunder som piloter eller forskare, men även andra erfarenheter kan vara meriterande. Det finns till exempel gott om exempel på läkare som har blivit astronauter.

– När det handlar om månen kommer man förmodligen vilja ha folk med en bakgrund inom geologi och som kan förstå de materialprover man behöver ta med sig hem. Under Apolloprojektet skickade man stridspiloter, först vid den sista Apollofärden skickade man dit en forskare och han kunde på ett helt annat sätt se vilka prover som var intressanta och vad som var värt att ta med hem, säger Olle Norberg.

Sovjetunionen först

Under många år skickade Nasa bara upp män till rymden. Först 14 år efter månlandningen fick USA sin första kvinnliga astronaut. Det var Sally Ride som då gjorde den första av sina två rymdfärder. Totalt tillbringade hon 350 timmar i rymden.

Två kvinnor hade varit i rymden tidigare, båda från dåvarande Sovjetunionen. Redan 1963 skickade de upp Valentina Teresjkova, vars erfarenheter från fallskärmshoppning passade perfekt för en kosmonaut (rysk rymdfarare). Under sin rymdresa färdades Valentina Teresjkova 48 varv runt jorden.

Men därefter dröjde det 19 år tills nästa kvinna åkte till rymden. 1982 gjorde Svetlana Savitskaja, den andra kvinnan i rymden, sin första rymdfärd. Ett par år senare åkte hon upp igen och blev då den första kvinnan att göra en rymdpromenad.

"Behövs månlandare"

Om planen att en kvinna ska skickas till månen redan om fem år går i lås återstår att se. Tidsrymden fram till dess är snäv, men flera företag i USA har meddelat att de kan ta fram en bemannad månlandare i tid, så länge de får rätt ekonomiska förutsättningar.

– Tekniskt sett så är det inte så komplicerat, det har gjorts redan för 50 år sedan. Frågan det handlar om är ifall tillräckligt mycket pengar allokeras till Nasa, så att de kan beställa den utrustning som behövs. Framför allt behövs det en månlandare, säger Olle Norberg.

USA är inte ensamt om att vilja skicka människor till månen. I våras meddelade Kinas rymdfartsmyndighet att de vill sända en bemannad farkost till månen inom tio år. De planerar också att bygga en forskningsstation vid en av månens poler.

I januari i år landade Kina en rymdsond på månens baksida.