En ”metabolisk-psykiatrisk sjukdom”, sammanfattar Mikael Landén det. Han är professor i psykiatri på Karolinska institutet och på Göteborgs universitet och är en av forskarna bakom studien, som publicerats i Nature Genetics.

Forskarna har undersökt dna från drygt 17 000 människor som lider av anorexia nervosa, alltså självsvält, och 55 000 kontrollpersoner, från totalt 17 olika länder. Över 8 000 av deltagarna är svenska.

Åtta genvarianter som kan kopplas till just anorexia har hittats.

– Man har länge vetat att anorexia är ärftligt, men inte vilka genvarianter som ligger bakom, säger Mikael Landén.

Tvångssyndrom och depression

Var och en av de olika genvarianterna ger en liten ökad risk att utveckla sjukdomen. Men de flesta människor som har dem är inte sjuka. Det går alltså inte att med ett enkelt blodprov slå fast vem som kommer att utveckla anorexia.

– Den genetiska risken för anorexia överlappar med risken för andra psykiatriska sjukdomar som tvångssyndrom och depression, något som var väntat, säger Mikael Landén.

Det som däremot inte var väntat är att anorexia också är genetiskt kopplat till fysisk aktivitet, och omvänt kopplat till risk för diabetes och fetma. Det var inte självklart. Anorexia behöver alltså inte bara sitta i hjärnan, utan kan ha med ämnesomsättningen att göra.

Det verkar alltså vara samma kroppsliga mekanismer – men de omvända – som bidrar till att vissa människor svälter sig själva medan andra inte kan sluta äta för mycket.

Leda till nya behandlingsmetoder

– En person som har genvarianter kopplade till övervikt har svårare än andra att gå ner i vikt. Om man har genetisk risk för anorexi är det tvärtom lätt att gå ned i vikt. Kanske för att man inte får lika starka hungersignaler som andra, säger Landén.

– En person med anorexi som inte äter är pigg och glad, det är ett mysterium. En person som inte har anorexia och inte äter tillräckligt blir trött och sur.

Anorexia är den psykiatriska sjukdomen med allra högst dödlighet. Förhoppningsvis kan studien leda till att man söker nya behandlingsmetoder i framtiden, tror Mikael Landén.

– Om man förstår biologin – men där är vi inte ännu – kan man tänka sig nya läkemedel. Då skulle man kunna utveckla läkemedel som återställer normala hungerkänslor, till exempel.