Anna Åhlin Orwin är projektledare och verksamhetsutvecklare på Hemslöjdens riksförbundskansli. Hon har sett hur intresset för slöjd vuxit de senaste åren.

– Vävningen har kommit jättestort. Precis som stickningen är det något som pågått i några år. Men vi ser även att intresset är stort för rotslöjd, näver och täljning.

När hon ska förklara det ökande intresset ser hon två olika spår, dels intresset och medvetenheten om hållbarhet dels något mer svårgripbart.

– De här föremålen har som en inbyggd själ och symboliserar en längtan till något äkta vi skulle vilja ha. Det är ett sökande efter trygghet men också någon sorts längtan.

Sofia Hagelin, presschef på Tradera, tänker i samma banor.

– Nu ser vi en motreaktion till det digitala samhället och konsumtionen. Man reflekterar kring sitt arv och uppskattar saker som har kvalitet eller bär på en historia.

På Tradera märks det ökande intresset för slöjd i försäljningen, som har ökat med 25 procent det senaste året. Framför allt rotslöjd, näver och trä går bra.

– Gamla handbroderade textilier och rotslöjd är saker som tidigare sålts för en spottstyver, säger Sofia Hagelin.

Högst slutpriser är det för sameslöjd, där intresset växer både i Sverige och internationellt. Fyra snidade sameskulpturer signerade Lars Enarson såldes för 5 601 kronor och en snidad kaffekåsa med horninläggning för 4 550 kronor.

Ett tecken på den nyfunna lusten att slöjda är att klassiska Morakniv öppnat en butik i centrala Stockholm. Butikens täljkurser är snabbt fulltecknade och de flesta som gått en kurs går en till, och en till.

– Det första de täljer är en blompinne och efter tre kurser går de härifrån med en stekspade, säger butikschefen Madelene Bogg.

Hon var inte beredd på att intresset skulle vara så stort när butiken öppnade i december, men nu kommer de att utöka kursutbudet till hösten för att kunna möta efterfrågan.

– Nu bara suger vi åt oss allt och frågar folk vad de vill göra.

Bokförlaget Natur och Kultur har de senaste åren gett ut en rad böcker om hantverk – till exempel om hur man färgar indigo, täljer, arbetar med näver och lagar kläder. Mottagandet har varit gott, framför allt utomlands.

Maria Nilsson, förläggare och utgivningsansvarig för Illustrerad fakta, ser samma tendens inom mat och dryck, man vill göra så mycket som möjligt själv från grunden.

”Inga halvfabrikat eller färdigköpt, plus bättre ur hållbarhetssynpunkt, mer personligt och chans till paus från vardagsstressen. Vi är en do it yourself-generation som brinner för att använda våra händer!” skriver hon i ett mejl till TT.

Samtidigt som slöjden knyter an till svunna tider är den ständigt i förändring. Nya hantverkare tar upp gamla tekniker och skapar nya saker. Anna Åhlin Orwin berättar att det är fler som söker Hemslöjdens stipendier och att många söker för just vävning, där förhållningssättet till vad man vill göra är nytt och mer experimentellt.

– Teknik och material är något som Hemslöjden alltid arbetat med, säger hon och lyfter fram vävarkollektivet Studio Supersju och Kerstin Neumüllers bok om att lappa och laga som exempel på nyskapande inom slöjden.

– Att lappa och laga är inte nytt, men det känns nytt i Kerstin Neumüllers tappning. Studio Supersju känns jättenytt, men teknikerna i sig är inte nya.

En annan nyskapare är Morteza Golestani, en mattvävare från Afghanistan som kom till Sverige som flykting. I väntan på att få asyl byggde han en vävstol och började väva med garner han fått. När han senare kom i kontakt med svenska trasmattor började han göra trasmattor, men vävda som äkta mattor. Den sortens korsbefruktning skulle Anna Åhlin Orwin gärna se mer av.

– Jag går och väntar på att mångfalden ska börja spegla av sig i det handgjorda skapandet, som länge dominerats av samma slags tekniker och influenser. Jag hoppas att vi får se samma intressanta fusioner som finns inom musik och street-kultur.