Sesam en viktig förening när svenska kulturväxter tas till vara. Det handlar om att bevara mångfalden, säger ordförande Florian Maindl. En kväll i maj samlas man för att dela fröer med varandra i ett koloniområde i Årsta.
Engagemanget kring sådd och skörd växer. En del fritidsodlare vill kunna lägga egen sallad och potatis på tallriken. Andra går ett steg längre och ser också till att skörden bidrar till framtidens bestånd. Det ideella sällskapet Sesam, som finns över hela landet, hör till den senare kategorin.
Under Trädgårdsmässan i Älvsjö i mars fick man runt 80 nya medlemmar. Det är rekord för föreningen, men knappast en tillfällighet i tider där genmanipulerade frön diskuteras tillsammans med agrar kulturhistoria.
Politiskt ställningstagande
De senaste åren har trädgårdsprofiler som Sara Bäckmo, Elin Unnes och paret Mandelmann i olika sammanhang hyllat Sesams mål och mening. Att odla kulturväxter är delvis ett politiskt ställningstagande.
– Det är viktigt för att bevara en genetisk mångfald. Inte bara för att selektera vad som ger störst skörd utan också för att bevara ett lands historia och vad som har odlats en gång i tiden, säger Florian Maindl, Sesams ordförande.
Han konstaterar att föreningen nu har drygt 1 500 medlemmar som sätter fröodling högt upp på dagordningen vare sig de kultiverar på balkong eller på en egen gård. Föreningen har delat in växtslagen i 26 olika skrån som var och en leds av en ålderman. Florian är ansvarig för rädisa- och rättikaskrået.
– Det finns en skillnad mellan att odla grönsaker för att äta och att göra en frödling. Många grönsaker kräver att man övervintrar dem. Sedan fröodlar man dem andra året.
Så är fallet med till exempel morötter och palsternackor. Blomkål och broccoli fröodlas på ett år men sommaren är ofta för kort i Sverige. Ett milt klimat behövs och störst chans att lyckas är i drivhus, förklarar Florian.
På ett koloniområde i Årsta
En kväll i maj träffas Sesammedlemmar och andra fritidsodlare på ett koloniområde i Årsta i Stockholm. Bland annat invigs en kulturodling.
– Vi ska odla sådant som folk inte har smakat – och sedan kan de få egna fröer att odla, säger arrangören Linda Fredriksson.
De första plantorna som sätts i jorden är bondbönan Arne. Den som planterar dem är såklart Sesams ålderman för just skrået bondbönor, Annika Carlsson.
De 40-tal människor som är på plats strålar ikapp med solen när de i engagerade ordalag talar om vilda växter, traditionell kultur och det egna odlandet. Kvällens stora höjdpunkt är att byta fröer och plantor med varandra. Det känns och luktas på. Karin Arver blir särskilt förtjust i björnrot och rotkörvel.
Utbyte är en grundläggande del av Sesams filosofi.
– De senaste två–tre åren har vi haft kurser i fröodling. Sedan startade vi studiecirklar – med träffar både på våren och hösten, säger Börje Borgström, ålderman för skrået betor.
– Man lär sig något nytt varje år, säger Annika Carlsson.
"Alla är gesäller från början"
Det kan låta romantiskt att hundra år gamla växter får nytt liv. Men det är envist arbete som ligger bakom föreningens frösamling. Gesällerna, som ofta koncentrerar sig på ett visst växtslag drar här ett stort lass.
För att bli Sesamgesäll behöver man ibland göra ett prov först. Åldermannen för ett visst skrå kan till exempel bestämma att en lärling ska fröodla en ”vanlig” sort.
– Jag gör inte den skillnaden. Alla som vill gå med i mitt skrå är gesäller från början. Däremot får de nya en sort som jag har tillräckligt med fröer av i fall personen skulle misslyckas, säger Florian Maindl.
Själv är han gesäll i det omfattande och resurskrävande potatisskrået.
– Man måste uppföröka alla potatissorter varje år.
Den här säsongen innebär det 40 sorter.
Bara för att en växt har fallit ur tiden och inte är på allas läppar ska den ges möjlighet att odlas och smakas på. Det förutsätter nyfikna anhängare. Som Florian Maindl. Mest glad är han över att under sin ”Sesamtid” ha upptäckt majrova och gråärt.
– Jag kommer från Österrike och min mamma hade en köksträdgård med både rödbetor och persiljerot. Jag kände inte till någon rätt där man använde majrova och gråärt.
Plastkasse med plantgodis
Men numera finns såväl mos från majrova som hummus från gråärt på hans meny.
– Gråärt har också väldigt fina blommor.
På koloniområdet i Årsta har Karin Arver fyllt en plastkasse med blandat plantgodis.
– De här ska ned i jorden innan jag går hem, säger hon och styr stegen mot sin lott.
En rad portar till nya gröna och sköna världar öppnar sig när man kommer i kontakt med ovanliga eller gamla köksväxtsorter och andra nyttoväxter.
– Det är spännande. Vissa passar för torrt väder, andra är resistenta för sjukdomar, säger Florian Maindl.
Hans planer för i år är att för första gången odla rotselleri. När den sedan är mogen lär den åka in i ugnen en timme och när den är klar finns det nog bara en sak att säga: Sesam, öppna dig!
Sesam
+ Bildades år 1982. Systerorganisationer finns bland annat i Danmark, Norge, Finland, England, Österrike och USA. Nordiskt genresurscenter, Nordgen, samlar de nordiska ländernas organisationer, däribland Svalbard.
+ Man har 26 skrån. Betor – bondbönor – bönor – chili och paprika – gurka och melon – klyftlök – kryddväxter – medicinalväxter – prydnadsväxter – kål – kålrötter och rovor – lök – majs – morötter – målla och spenat – palsternackor – persilja; blad och rot – potatis – rädisa och rättika – sallat – selleri – squash och pumpa – svartrot, haverrot och kardborrerot – sädesslagen – tomater – ärtor.
+ Sesam fick pris av Kålrotsakademin 2018. Motiveringen löd bland annat: ”Genom att upprätthålla och förmedla kunskap om fröodling och utan ersättning skänka frön till varandra har föreningen Sesam skapat ett system för att bevara vårt levande kulturarv där det bäst hör hemma – på åkern, i trädgården och på matbordet.”
Källa: Sesam.se, Kålrotsakademien, Florian Maindl.
Fröodling
+ De allra flesta köksväxtslag som går att odla i Sverige går också att fröodla. En del sorter förutsätter att man tar på sig det extra arbetet med att dra upp plantor inomhus eller under något slags växthus på våren. Det tar i de flesta fall lång tid att få fram det som är attraktivt att äta. Därför är det bra att starta tidigt.
+ För tvååriga växter – som blommar först andra året – är det en stor fördel om det finns ett bra lagringsutrymme för rötterna eller rotstockarna. En kall matkällare eller ännu hellre en jordkällare är utmärkt förvaringsplats.
+ För korsbefruktade grödor måste det finnas ett visst avstånd till fröodling av samma art. För självbefruktande grödor behöver man inte tänka på avstånd på samma sätt.
Källa: Sesam.se
