Det är tidningen På kryss som berättar om svenskens våghalsiga bedrift.
Anders Eriksson passerade klockan fyra i morse samma longitud som han seglade på den 18 oktober förra året. Han har passerat ekvatorn två gånger under resan i sin tvåmastade segelbåt ”Malala”.

”Ute blåser en liten kuling från syd. Det är mulet med jagande låga moln. Tonen i riggen är väl igenkänd från sydliga latituder. Jag klappar mig på axeln och firar med en kopp extra starkt kaffe”, skriver Anders Eriksson i ett satellitsänt mejl till På kryss.

Starten gick från Las Palmas och sedan söderut över Atlanten, förbi Sydafrika via Indiska oceanen och Södra ishavet söder om Australien till Kap Horn och sedan tillbaka norrut över Atlanten mot hemmahamnen i Ljungskile. Han hoppas vara hemma i slutet av maj.

För att klara den 207 dagar långa resan har han samlat regnvatten och fyllt på matförrådet endast med sitt eget fiske.

Ingen svensk har tidigare klarat att ensam segla jorden runt utan stopp. De har drabbats av olika haverier, och färden var långt ifrån problemfri för Anders Eriksson. Hårt väder, utrustning som gått sönder, är några hinder han behövt överkomma. Men han har inte tvingats lägga till eller ta emot hjälp.

Sveriges förste astronaut Christer Fuglesang är imponerad över bedriften.
Det längsta jag färdats nonstop är 21 dygn – över Atlanten i segelbåt 1979. I rymden var det som mest 14 dygn i sträck, men då tog Atlantkorsningarna bara 20 minuter. Anders färd är ett mycket större prov på uthållighet, säger han till På kryss.