Hos bananflugor är den så kallade spermaeffekten ett välkänt faktum. Det vill säga att det finns ett specifikt ämne i hanens ejakulat som gör honorna ointresserade av sex efter parningen. Effekten kan finnas kvar i upptill en vecka och på så sätt ökar chansen att just den hanens spermier, och inte någon annans, får befrukta honans ägg.

Men nu har forskare vid Howard Hughes Medical Institute i USA upptäckt att även parningsorganet i sig, det vill säga själva känslan av sex, kan ha samma effekt på honan. Forskarna, som publicerar sina resultat i tidskriften Neuron, kallar det för kopuleringseffekten. En effekt som verkar snabbare, men inte sitter i lika länge som spermaeffekten.

– Det kan vara ett snabbt sätt för honan att avgöra om hon ska fortsätta att försöka para sig eller om hon kan ta det lugnt, säger en av forskarna bakom artikeln, Ulrike Heberlein, till tidskriften.

Fenomenet upptäcktes när forskarna parade flugor där hanarna var manipulerade så att de saknade förmåga att ejakulera, varför det specifika ämnet inte heller överfördes till honan.

Trots det blev alltså honorna ointresserade av att ha fortsatt sex med andra flughanar. Det visade sig att det är några specifika nervceller i honans buk som vidarebefordrar signalerna, förutsatt att hanens organ passar som hand i handske. För det är bara då som honans intresse falnar. När forskarna blockerade effekten av dessa nervceller, fortsatte honorna att para sig som ingenting hade hänt.