Framsteg ger etiska dilemman vid sena aborter

Nu föreslås att feticid, då fostret dödas med hjälp av en injektion, ska införas vid sen abort. På så sätt undviks svåra bedömningar om vilka liv som ska räddas.

Nyligen utropade forskare på Karolinska institutet att Sverige är världsledande på att rädda för tidigt födda barn. Detta efter att ha analyserat barn födda i hela landet redan i graviditetsvecka 22–26, det vill säga mer än 3,5 månader för tidigt. Analysen visade att 77 procent av dessa barn överlever i dag, jämfört med 70 procent för drygt tio år sedan.

Den allra största förändringen har skett bland barn födda i vecka 22. Det vill säga bland barn födda vid exakt 22 fullgångna graviditetsveckor (22+0) till 22 fullgångna veckor och sex dagar (22+6). Födelsevikterna bland dessa barn varierade mellan 290 och 730 gram och numera överlever 58 procent av dem till åtminstone ett års ålder.

Inget annat land i hela världen kan visa upp lika bra överlevnadssiffror, deklarerade forskarna stolt.

Men i dag går gränsen för sen abort, det vill säga de aborter som kräver ett godkännande från Socialstyrelsen rättsliga råd, vid 22 veckor. Det innebär att den svenska neonatalvården, som räddar liv vid 22+0, nu står öga mot öga med de aborter som ibland utförs så sent som 21+6.

Gränsen där man i vissa fall får avsluta alternativt räddar ett liv, har alltså blivit hårfin. Inte minst med tanke på att det händer att aborten inleds i vecka 21+6, men avslutas först i vecka 22.

– Förut fanns en säkerhetsmarginal, eftersom det inte gick att rädda så tidigt födda barn, men den finns inte längre. Det finns en överlappningsproblematik. Det är ursprunget till vår rapport, säger Kjell Asplund, ordförande för Statens medicinsk-etiska råd (Smer) som har utrett frågan.

Då uppkommer frågan om ett aborterat foster har samma rätt till liv, det vill säga samma medicinska insatser, som ett barn som fötts för tidigt, om förutsättningarna i övrigt är desamma.

– Där är vår ståndpunkt väldigt tydlig. När barnet väl är fött har det exakt samma rättigheter och ska därför bedömas och behandlas på samma sätt, säger Kjell Asplund.

I abortlagen står det att aborten är fri fram till och med vecka 18. Därefter får inga livsdugliga foster aborteras. Socialstyrelsens rättsliga råd tolkar det som att gränsen för livsduglighet går vid vecka 22 (21+6).

Men vad är ett livsdugligt foster, om allt fler barn födda vecka 22+0 räddas till livet med hjälp av intensivvårdsinsatser?

– Det är svåra definitioner. Därför anser vi att begreppet livsduglighet bör ses över, säger Kjell Asplund som dock påpekar att livstecken inte är samma som livsduglighet.

Det har förekommit rapporter om att aborterade foster visat livstecken. Men att ett aborterat foster drar efter andan eller har vissa reflexer är inte samma sak som livsduglighet. Enstaka barn/foster har dock, av vissa läkare, även bedömts som livsdugliga.

Men samtidigt som rätten till liv måste respekteras, måste även aborten i möjligaste mån kunna genomföras med tänkt resultat. Därför måste vården, enligt Smer, göra allt i sin makt för att undvika att liknande situationer uppstår.

Ett sätt är så kallat feticid, det vill säga att fostret dödas med hjälp av en injektion med läkemedel, före framfödandet.

– Feticid säkerställer att fostret är dött. Det erbjuds som rutin i exempelvis Frankrike, Storbritannien och delar av USA, men används inte i Sverige. Vi tycker att det är en väg att gå, eftersom det säkerställer avsikten med aborten, säger Kjell Asplund.

Andra förslag i rapporten är att vården bör se över sina rutiner, exempelvis genom att tidigarelägga det rutinultraljud som erbjuds i vecka 18.

TT: Varför inte bara sänka gränsen för abort?
– Det vore olyckligt tycker vi, eftersom det oftast finns väldigt goda skäl till dessa aborter. Däremot borde Socialstyrelsens rättsliga råd se över sin process, så kanske det går att tjäna någon eller några dagar där, säger Kjell Asplund.

Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG) och Svenska barnmorskeförbundet är dock kritiska till förslagen. De håller inte med om problemställningen och tycker inte ens att Smer har med saken att göra, eftersom de inte har rätt kompetens.

– Vi tycker inte att det finns någon överlappsproblematik, för vi ser ingen motsättning i att rädda ett önskat barn och abortera oönskade foster. Bara för att förmågan att rädda önskade barn har blivit bättre, betyder inte det att livsdugligheten bland aborterade foster har förbättrats, säger Helena Kopp Kallner, styrelseledamot i SFOG.

Om ultraljudet tidigareläggs kommer det bara att innebära att det föds fler barn med svåra missbildningar, menar hon. Eller att fler kvinnor väljer abort i onödan, eftersom osäkerheten blir större. Dessutom tycker SFOG att feticid är en helt onödig åtgärd, eftersom ett sådant inte kommer att förändra något i sak.

– Det har inte fötts några livsdugliga foster efter en abort i dag. I stället riskerar det att resultera i psykiskt lidande hos kvinnan, säger Helena Kopp Kallner.

TT: Men i andra länder förekommer ju feticid vid abort.
– Där rekommenderas feticid bara efter vecka 22, men det nämner inte Smer.

TT: Enligt Smer har ett barn samma rättigheter när det väl fötts, även om det är efter en abort, och att man även måste försöka återuppliva dessa barn om de visar livstecken.

– Jag vet inte om jag håller med om det. Att försöka rädda något som inte har några förutsättningar till liv är oetiskt. Alla är överens om att när så här små barn föds måste det vara på rätt ställe och med motiverade föräldrar som ställer upp på att åtgärder vidtas före förlossning för att förbättra barnets förutsättningar. Annars går det inte att rädda dem.