I en av Studiefrämjandets lokaler vid Odenplan har ett 20-tal personer samlats i små grupper vid olika bord. Det är tredje gången de ses. Temat är ”biffen och motivation” och på dagordningen står bland annat provsmakning av vegansk mat. Deltagarna är 30–60 år gamla, och som vanligt i hållbarhetssammanhang är det en övervikt av kvinnor.

Pia Ahlgren, 52, anmälde sig till kursen för att hon känner en allmän oro över miljöförstörelse och klimatförändringarna. Särskilt frustrerad är hon över hur mycket haven skräpas ned med plast.

– Jag har en stor kärlek till havet och tycker om att surfa och dyka. Båda mina döttrar har läst miljö på KTH och i Lund och vi pratar ofta om klimatfrågor, säger hon.

Vid första kurstillfället fick deltagarna göra en ”invägning” där deras utsläpp av koldioxid mättes med ett verktyg som tagits fram av Svenska miljöinstitutet.

Pia Ahlgren väger mer än hon önskar och ligger över normalsvensken, som släpper ut åtta ton koldioxid om året, exklusive de två ton som härrör från offentlig konsumtion. För att klara målen i Parisavtalet krävs att vi kommer under 1,5 ton koldioxid per person per år.

– Mina höga utsläpp berodde mest på flygresor. Förra året var jag både i Vietnam och Spanien. Min man ska jobba utomlands så jag vet inte hur jag kan komma runt resandet det kommande året. Det finns ingen bra lösning men jag funderar på klimatkompensation och att vara borta längre när jag väl reser, säger hon.

För att minska sina övriga klimatavtryck har hon börjat äta mer vegetariskt, provat på att leva plastfritt i två veckor, sålt bilen, flyttat till en mer energisnål lägenhet och infört köpstopp – med vissa undantag.

– Jag köper bara träningskläder och skor nytt. Annars har jag gått över till second hand. Det funkar jättebra.

Den första Bechange-kursen genomfördes i Luleå år 2016. Deltagarna minskade sina koldioxidutsläpp från i snitt 9,5 ton per person och år till 4,5 ton.

Därefter har Bechange genomförts i Norrbotten, Eskilstuna och nu i Stockholm, där den lockat 100 deltagare som är indelade i fyra olika grupper som träffas en gång varannan vecka.

Biffen, bilen och bostaden

Konceptet består av en praktisk del som utgår från biffen, bilen och bostaden och en mental del. Belinda Hellberg som har jobbat med miljöfrågor inom näringsliv, politik och civilsamhället håller i den praktiska delen. Jessica Rabne Fredin tidigare verksamhetsutvecklare på H & M jobbar med de mentala aspekterna. Och det är kombinationen som är den ”sociala innovationen” med Bechange, enligt Belinda Hellberg.

– Dels får deltagarna information och kunskap och samtidigt får de verktyg för att inte hamna på ett ställe där det är svårt att komma vidare.

Hon tycker att många redan har ganska bra koll på de praktiska delarna och vet att kött till exempel är problematiskt.

– Men trots kunskap sker inte den förändring vi behöver se. Vår analys är att det beror på känslomässiga hinder, säger Belinda Hellberg.

Hon menar att många blir handlingsförlamade av klimatångesten. Hopplösheten och frustrationen får människor att känna att det inte spelar någon roll vad de gör. Dessa bitar jobbar coacherna med att förlösa – men inte genom att säga åt folk vad de ska göra, utan genom att skapa en positiv och tillåtande miljö där deltagarna känner att de själva sätter upp mål och tar kontroll över sina liv.

– Alla kan skammas till att sluta flyga men det är svårt att uppnå långsiktiga förändringar om man inte är mentalt och själsligt med på tåget. Deltagarna ska känna att de ökar, eller i alla fall bibehåller, sin livskvalitet i de förändringar de gör. Annars faller de snart tillbaka i sitt vanliga mönster, säger hon.

Flyget största utmaningen

I Stockholmsgruppen har många redan en ganska stor medvetenhet kring maten och det finns ett utbud som gör det möjligt att äta mer hållbart. Flera bor även energisnålt i flervåningshus med fjärrvärme. Den stora utmaningen är flyget.

– Flyget känns heligt för många. Vissa flyger mycket i tjänsten och många har familj, släkt och vänner utspridda i världen. Det gör det svårt att komma åt problemet men vi försöker diskutera vad resandet ger och vad det står för, säger Belinda Hellberg.

Enligt henne handlar det ofta om att människor vill ha miljöombyte, kvalitetstid med familjen och avkoppling. Då försöker de få deltagarna att fundera över om det finns andra sätt att uppnå samma resultat, till exempel genom att jobba mindre, avsätta mer tid för sina närmsta i vardagen, ta en promenad när det är soligt ute.

– Jag hade själv en föreställning om att jag tyckte om att resa. Men sedan insåg jag att jag egent ligen tyckte det var ganska jobbigt med långa flygtider, extrem värme, insekter och all solkräm man smetade in barnen med. Mitt problem var att jag försökte fly från livet generellt och var för stressad. Att resa bort representerade för mig en paus ifrån det, säger Hellberg.

En av grundarna till Bechange, Ann Murugan, har tagit fram ett verktyg för att uppskatta hur deltagarnas välmående ändras under kursens gång. Enligt verktyget uppgav 75 procent av deltagarna att de mådde bättre efteråt, bland annat eftersom de kände mindre oro och mer hoppfullhet. Ingen uppgav att deras livskvalitet hade försämrats.

Samtal i grupp

Innan det blir dags för kvällens veganska buffé, får deltagarna diskutera i smågrupper hur de kan öka motivationen att minska sina utsläpp. Samtalen kretsar kring allt från svårigheten att dra ned på flyget till tågluffande som alternativ till hur mycket färjan till Gotland egentligen släpper ut.

Det sker ett utbyte av praktiska tips, som att använda bivaxdukar istället för plastpåsar. Någon har börjat beställa mat på nätet för att minska sitt matsvinn. Många har lovat att inte flyga de närmsta två åren, odla grönsaker på balkongen och köpa mer kläder på second hand. Någon har köpt en hopfällbar solpanel som han laddar på balkongen.

De får mycket pepp av coacherna, som utbrister ”härligt” och ”inspirerande” när de redovisar för sina idéer. I pausen förflyttar sig gruppen en trappa ned där en färgglad och estetiskt tilltalande buffé bestående av bland annat seitan, vegochoklad, vegansk parmesan och fetaost och basilikatofu dukats upp.

Vill minska sina utsläpp

Roger Grönborg, 53, har redan smakat det mesta eftersom hela familjen har ställt om till vegansk mat. Han anmälde sig till kursen för att utbyta erfarenheter med andra som bryr sig om miljön och för att få ny kunskap.

– Det finns hela tiden aspekter man inte tänker på. Jag skulle vilja se fler förändringar i politiken, som skatt på bränsle och subventioner till tåg istället för flyg. Men jag tänker inte sitta och vänta utan har bestämt mig för att göra min del, säger han.

Vid invägningen vägde Roger Grönborg 5,5 ton i koldioxidutsläpp.

– Mitt mål är att komma ned till 2,0. Att jag hade så höga utsläpp beror i huvudsak på en resa jag och mig fru gjorde till Maldiverna. Den minsta utmaningen är maten och det största flyget. Min fru är från Bolivia och min bror bor i USA. Det går inte längre går att åka och hälsa på varje år.

Har du klimatångest?

– Jag är inte helt uppgiven, även om det kommer bli tufft. Det går för långsamt helt enkelt.

Malin Holmqvist 46 har liksom Roger satt ett mål på två ton – vilket innebär en minskning med fem ton för hennes del.

– Jag och min man har bestämt oss för att inte flyga under 2019. Den största utmaningen är att man blir frestad till resor och konsumtion både i sociala medier och i reklam hela tiden, säger hon.

Malins strategi för att stå emot är att börja tänka mer medvetet.

– Jag gillar att uppleva nya saker men behöver inte resa långt bort för att göra det. I år har vi bestämt oss för att fjällvandra och åka till Gotska Sandön istället.

Tittar på matens utsläpp

När Belinda Hellberg visar gruppen en powerpoint hämtad från tidskriften Science som gjort den hittills största studien av hur jordbruket påverkar, inleder hon med att säga att det finns många olika åsikter om vad som är en klimatsmart och hållbar kost.

– Här fokuserar vi strikt på att titta på matens utsläpp och då ser vi på den här studien att en växtbaserad kost är den mest klimatsmarta. Sedan måste alla själva komma fram till vilka värden som är viktigast för er: att maten är hälsosam, svensk eller till exempel bra för tarmfloran. Men det är andra aspekter. Omställning är en process som tar tid, ge er själva den tiden, uppmanar hon.

Det uppstår en diskussion om köttet. Någon säger att själva villkoren inom djurindustrin också är en stark motivator för att helt skippa köttet. En kvinna invänder att det är fallet främst i andra länder, en kommentar som får mothugg.

– Det är roligt att det blir diskussioner, det visar att det är frågor som engagerar. Det gäller att bemöta det folk säger och samtidigt försöka få dem att lyfta blicken och se helheten istället för att snöa in på enstaka saker, som att de ska sluta använda plastpåsar till exempel. Vi vill gärna utmana folk att våga göra de avgörande förändringarna och ta tag i det som känns obekvämt, säger Belinda Hellberg.

Hur långt kommer vi med att privatpersoner ändrar sitt beteende och minskar sina utsläpp, är det inte politiska beslut som kommer att göra den stora skillnaden?

– Visst behövs det strukturell förändring och modiga lagstiftare. Vi jobbar med den individuella förändringen, även om vi också pratar om vikten av opinionsbildning och hur man kan jobba utåt.

Men det kan räcka med en kritisk massa på 25 procent som påverkar resten av medborgarna. Håller vi den här kursen tillräckligt många gånger och de som går den kräver skillnad kan det få efterdyningar i samhället.