Kostnaden för väktare ökar kraftigt för kommuner och regioner, trots att ansvar för ordning och säkerhet åligger staten. Men någon statlig ersättning är inte aktuell, säger inrikesminister Mikael Damberg (S), som anser att kommuner måste ta eget ansvar för invånarnas trygghet.
Mellan 2017 och 2018 fördubblades antalet gripanden utförda av ordningsvakter och väktare. En del av förklaringen finns i att allt fler kommuner och regioner anlitar vakter för att patrullera på gator och torg, något som egentligen är polisens uppgift.
Räknat i kronor och ören utgör Region Stockholm ett extremt exempel. Regionen har ansvar för bussar och tunnelbana i Stockholmsområdet och har årligen utgifter för vakter och väktare i storleksordningen 250 miljoner kronor. Trafikregionrådet Kristoffer Tamsons (M) vill återinföra en särskild tunnelbanepolis och när polisinsatser uteblir anser han att staten borde ersätta kommuner och regioner för de kostnader som uppstår.
Men Mikael Damberg avfärdar tanken på en statlig ersättning.
– Är man huvudman för en kommun, eller ett centrum, eller en kollektivtrafik, så har man också ett ansvar mot sina resenärer att jobba med ordningsfrågor. Gör man bedömningen att man vill jobba med ordningsvakter så är det ett ansvar man måste ta själv. Man kan inte tro att polisen ska lösa alla uppgifter, man måste ha ett eget ansvar för att öka tryggheten för sina resenärer också, säger han.
Damberg säger sig förstå de kommuner som anser att de måste anlita ordningsvakter för att skapa trygghet på allmänna platser. Det gör även moderatledaren Ulf Kristersson. Han anser att lösningen måste vara fler poliser och menar att regeringen gör för lite.
– Det behövs mer pengar till polisen och en betald polisutbildning. Annars skapas en otrolig misstro till statens förmåga att lösa en av sina mest grundläggande uppgifter. I grund och botten tycker jag att regeringen gör absurt lite på ett så stort och viktigt område, säger Ulf Kristersson.
Kristersson är mycket kritisk till att regeringen i sin vårbudget flyttar pengar från polisen till Kriminalvården, den myndighet som sedan 2017 har övertagit ansvaret för transporter av frihetsberövade personer.
– Förra året lyckades inte polisen göra av med alla pengar som de hade fått, men det hoppas jag att de ska lyckas med i år för vi vill se en snabb utbyggnad av polisen. Vi försöker renodla polisens verksamhet och flytta över transporter på Kriminalvården. Det är viktigt för att frigöra resurser för polisen, men det betyder att vi måste fördela kostnaderna för de transporter som redan finns mellan polisen och Kriminalvården, är Mikael Dambergs svar.
Att regeringen skulle göra för lite i polisfrågan håller han knappast med om:
– Det är min ambition att rätta till obalansen och se till att polisen finns mer närvarande lokalt runt om i Sverige. Det är kanske min viktigaste uppgift som inrikesminister nu, att klara expansionen av polisen.
Den lagstiftning som reglerar ordningsvakters och väktares arbete har flera årtionden på nacken. Mikael Damberg säger att han efter sommaren kommer att tillsätta en utredning som ska föreslå nya regler som bättre tar hänsyn till verkligheten för ordningsvakter och väktare.
– I Sverige är det så att ordningsvakter nu rör sig i större områden i en kommundel och då är det kanske rimligt att man får en utbildning som motsvarar kraven på den typen av arbetsuppgifter. Jag tycker att man måste titta på utbildning och uppgifter ihop, säger han.
Damberg är inte emot ett regelverk som tillåter ordningsvakter att arbeta inom större geografiska områden.
– För mig är inte geografin avgörande, utan det är snarare utbildningen och det övriga regelverket, säger han.
Lagen om ordningsvakter
Lagen om ordningsvakter reglerar hur en person som inte är polis får arbeta med att upprätthålla allmän ordning. Ordningsvakter lyder under Polismyndigheten och är skyldiga att lyda order från poliser.
Polismyndigheten ansvarar för utbildning, förordning och tillsyn av ordningsvakter.
Ordningsvakter får omhänderta personer som är berusade eller uppträder störande på allmän plats och har befogenhet att använda våld om uppgiften inte kan lösas på annat sätt.
Ordningsvakter får bara utöva sina befogenheter på en geografiskt definierad yta. Det är dessa områden som efter tredje paragrafen i lagen om ordningsvakter kallas för LOV 3-områden, eller paragraf 3-områden.
Väktare har mindre befogenheter än ordningsvakter och får bara göra så kallade envarsgripanden. Gripandet ska antingen ske under pågående brott eller då gärningspersonen är på flyende fot.
Källa: Lagen om ordningsvakter, Polismyndigheten