DEBATT Vi som läste Rachel Carsons ”Tyst vår” på 60-talet var kanske mer förberedda när de större larmen började komma trettio år senare. Eller inte. Jag tror att jag har sett varenda dokumentär om klimatförändringarna, följt varenda klimatmöte, läst böcker och allt annat jag kunnat hitta i tidningar. Och nu, nu äntligen, börjar vetskapen sjunka in hos de flesta i västvärlden, ja förutom hos Trump då förstås, men han lär nog bli varse han också, förr eller senare. Jag tror att svenska Greta Thunberg öppnade upp ögonen både på vanligt folk och makthavare, för när barn börjar protestera då lyssnar, kanske, vi vuxna. Jag hör nu om barn som inte vill följa med familjen på semester till Thailand och föräldrar som inte alls har lust att fejsa fakta och inse att deras son/dotter är mer påläst och tar mer ansvar än de själva.
Jag har börjat följa en serie på Kunskapskanalen om klimatförändringarna, mycket intressant. Här visas hur stor kunskap som finns hos både grönländare och folk på Maldiverna. Och inte är det särskilt konstigt egentligen, på atollerna står de till knäna i havsvatten när det stormar och på Grönland smälter glaciärerna så det blir översvämning någon annanstans. Som en öbo sa angående Maldivernas framtid: ”Vårt öde ligger i händerna på industriländerna”. Och så är det ju om öar ligger en meter över havet.
För att fräscha upp minnet lite grand och för alla som inte inser att det handlar om just ditt och mitt beteende/konsumtion så kan jag framföra följande: 2018 var det fjärde varmaste året. Det vi har betraktat som avvikelser, vad gäller klimatet, börjar bli det normala. Vi har påverkat jordens framtid sedan industrialismen och fortsätter i rasande takt. Redan 1966 varnades det för förändringar i koldioxidhalten, lyssnade vi? Den som är 30 år eller yngre har aldrig upplevt en månad med normal temperatur, se bara hur vintern varit. Vintern kommer senare, våren tidigare, inte alls bra för djur och växtlighet som inte hänger med. I Sibirien tinar permafrosten och där tror man att hela området kommer rasa samman om en 20–30 år. Bara elände alltså. Eller?
Faktiskt tror jag inte det eftersom jag hyser stor tilltro till människans inneboende vilja att överleva, finns det sen unga pålästa människor som inser att de inte har någon framtid om inget görs, ja då känner jag hopp. Jag tror att trycket underifrån kommer få makthavare att börja reagera, för vem vill stå med rumpan bar när vi får frågan, ni vet den jag också kommer få inom en rätt snar framtid, nämligen: ”Men farmor, varför gjorde ni ingenting medan ni kunde?”
Jag skäms redan eftersom jag måste blotta min okunnighet genom att svara:
”Lilla gumman … vi trodde nog inte det var så illa, trots att vi som vuxna borde ha vetat bättre …”
