Den 17 april ska du ska föreläsa om när kvinnor började studera arkitektur. Har inte kvinnor alltid studerat detta ämne?

– Absolut! Särskilt i högre ståndsmiljöer har både arkitektur och konst varit ämnen som kvinnor studerat privat. Liksom all arkitekturutbildning för både kvinnor och män fokuserade den på arkitekturen som en av de sköna konsterna – medan det byggnadstekniska ingått i olika typer av militär- och fortifikationsutbildningar, vilka varit stängda för kvinnor. Under andra halvan av 1800-talet öppnades flera mer tekniska aspekter av utbildningen för kvinnor. Från 1879 kunde kvinnor utbilda sig till ritbiträden/byggnadsritare genom specialklasser på Tekniska skolan, föregångaren till Konstfack.

Kvinnor var uteslutna från KTH förr. Hur kom det sig att det till slut ändrades?

– Svår fråga. Från 1897 kunde kvinnor bli antagna med specialdispens till dåtidens KTH Arkitekturskolan. Från 1921 kunde kvinnor bli antagna som ordinarie studenter. Knappast någon slump, samma år som första valet med allmän och lika rösträtt för kvinnor genomfördes.

Fick kvinnorna samma utbildning och möjligheter när väl fick tillträde?

– Egentligen inte. Om det ingick praktik i utbildningen var det få arbetsplatser som till en början tog emot kvinnor i de praktiska/fysiska delarna av utbildningen – att praktisera på ett bygge helt enkelt. Under 1920-talet är det ungefär en kvinna per år som blir antagen, det speglas självklart i det totala byggnadsbestånd som efterföljande utexaminerade studenter ritar under 1920-, 30- och 40-talen.

Hur stor del av Stockholms byggnader är ritade av kvinnor?

– Byggnader i Stockholm är i dag sökbara på kvartersnamn. Under de snart fyra år jag arbetat med ritningar på Stadsarkivet kan jag inte minnas en enda gång som en ritning jag tagit fram har varit ritad av en kvinna. Många byggnader under 1900-talet ritades av arkitektbyråer, där ett företagsnamn står på ritningarna, ofta två mansnamn, fast det kanske är en annan person som ritat den.