I paneldebatten ska ni diskutera hur samhället bäst kan bekämpa hedersförtrycket. Vad tycker du är viktigast?

– Inte tappa fokus, ofta bryr sig samhället om förtryckarna och hur de ska reagera. Debatten bör mogna och fokusera på offren, de som drabbas och kämpar för att leva ett fritt och jämställt liv. Det är ett allvarligt samhällsproblem, vi får inte vara rädda för att fördjupa oss i problematiken och våga för att hitta hållbara lösningar.

Du startade uppropet #underytan för hedersutsatta kvinnor som inte kan engagera sig i #metoo. Berätta!

– När #metoo drog igång märkte jag att det saknades vittnesmål från hedersutsatta. Jag ville inkludera dem och synliggöra deras dubbla utsatthet. En hedersutsatt kvinna kan utsätta sig för fara om hon träder fram och vittnar. Familjen och släkten utgör det största hotet om hon sprider vad hon blivit utsatt för – hon kan bli till och med mördad. Tyvärr har inte media fördjupat sig i den här gruppen men jag hoppas att min bok Fånge i hederns famn skapar djupare förståelse och bygger broar mellan de här kvinnorna och samhället.

I boken låter du offer komma till tals. Hur har arbetet gått till?

– Efter att jag startade #underytan förstod jag att berättelserna var viktiga och unika, jag ville dokumentera dem på ett värdigt sätt. Jag djupintervjuade 19 kvinnor som berättade om känsliga delar av sitt liv. Jag berättar om hedersförtryck ur kvinnornas perspektiv, ett ämne som sällan diskuteras.

Vad ska vi göra för att hjälpa dem som utsätts?

– Vi behöver våga se problemet och de som drabbas, visa civilkurage och säga ifrån. Det behövs kunskapshöjning hos yrkesverksamma som möter målgruppen, det kan vara avgörande. Skolan kan bidra med mycket i förebyggande arbete och hjälpa hedersutsatta barn innan situationen förvärras. Fortfarande tolereras hederskultur där flickor beslöjas, separeras, lär sig att vara anständiga, sitta längst bak i bussen och inte får delta i sim- eller sexualundervisningen. Skolan måste fokusera på barnens bästa, inte på föräldrarna.