Världens regeringar lovade i Parisavtalet att skydda framtiden från skenande klimatförändringar genom en politik som säkert håller höjningen av jordens medeltemperatur väl under 2 grader med sikte på högst 1,5 grader.

Drygt tre år har gått och utsläppen fortsätter att öka. Redan vid 1 grad varmare temperatur varnar forskare för torka och eldstormar, översvämningar och smältande polarisar.

– Klimatet är något som jag tänker på 24/7. Det är en stor börda som tynger, men trots att vi är många unga som känner så görs det inget och världen går åt helvete, säger Ell Jarl, som går andra året på gymnasiet.

Jag får tag på Ell Jarl på en fredag när hon strejkar utanför riksdagshuset en vecka före den globala klimatstrejken den 15 mars. Hon berättar att hon först såg Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet genom event på Facebook. I november 2018 anslöt hon sig.

Strejk hjälper mot klimatångest

Hon kallar Greta Thunberg inspirerande när hon inför världens ledare i Katowice, Davos och i Bryssel säger det som hon menar att många känner: ”Vårt hus brinner”.

– Att strejka har hjälpt mig mot min klimatångest. Nu gör jag något, säger Ell Jarl.

Hennes gymnasieskola stöttar klimatstrejken och ser positivt på hennes samhällsengagemang och att hon står upp för det hon tror på, säger hon.

På fredag samlar en global strejk för framtiden, ”Global Strike for Future” demonstranter i minst 92 länder över hela världen. De strejkande kräver är en snabb klimatomställning för att begränsa uppvärmningen till maximalt 1,5 grader.

I Stockholmsdemonstrationerna kommer åtta gymnasieskolor att delta: Norra Real, Södra Latin, Kungsholmens Gymnasium, Östra Real, Globala Gymnasiet, Värmdö Gymnasium, Katarina Norra skola och Kungstensgymnasiet. Klockan 11.30 ska eleverna tåga tillsammans från Sergels torg till Mynttorget.

Skolstrejken inleds som alla fredagar klockan 8.15. Från 10.30 blir det tal från flera ”for future”-, däribland Grandparents for Future, och klockan 14 ska Choirs For Future sjunga för klimatet och framtiden.

– En del folk människor stämplar en som jobbig bara för att man tar upp klimathotet och eftersom inget görs åt problemet känner man sig övergiven i allt det här, säger Ell Jarl.

Tillsammans med åtta andra debattörer skriver hon i Aftonbladet den 5 mars: ”Vi behöver inga fler visionära tal från politiker. Vi kräver en tydlig tidsplan från EU, riksdag, landsting och kommuner om bindande koldioxidbudgetar och en omställningspolitik som säkrar 1,5-gradersmålet på ett rättvist och säkert sätt.”

– Politikerna måste börja lyssna. Det är därför jag gör det här. Om vi blir tillräckligt många som går ihop har de inget annat val än att agera, säger Ell Jarl.

Protester har redan haft effekt

Enligt statsvetaren Per Adman, docent vid Uppsala universitet har klimatprotesterna redan haft effekt i samhället:

– Klimatprotesterna sägs ha haft inverkan, åtminstone internationellt som i Belgien, där klimatfrågan förts upp på dagordningen och partierna nu måste ta ställning på ett helt annat sätt i frågan. En regional miljöminister fick också avgå, till följd av ett felaktigt uttalande om de protesterande. Fortsätter protesterna att växa, internationellt, är det tänkbart att de alltmer påverkar den politiska diskussionen, i alla fall i de länder där det demonstreras mest.

Tillsammans med statsvetarkollegan Katrin Uba gick han nyligen ut i en debattartikel och kallade de ungas strejk för ”ett unikt fenomen”.

”Varför är det då skolungdomar som nu står på barrikaderna?” frågar de sig. ”För att mobilisering ska ske betonar protestforskningen bland annat det känslomässiga engagemangets betydelse. Utan tvivel tycks unga i allmänhet vara märkbart mer upprörda och emotionellt berörda av klimatfrågan. I opinionsundersökningar framkommer i och för sig bekymmer över klimatet och dess utveckling bland personer i alla åldrar, inte minst i Norden.”

Det som är unikt nu, enligt forskarna,  är att de globala protesterna genomförs av så unga personer i kombination med kopplingen till skolan och det sätt aktionerna tar sig uttryck, i form av strejker.

Vad tror du om de unga strejkarnas möjlighet att nå sitt mål?

– Det kan nog vara nödvändigt för rörelsen att försöka skaffa sig ”gradvisa delmål”, som är lättare att uppnå. Det gäller att bygga en stabil och effektiv organisation som också förmår växa. För att få riktigt stor inverkan krävs nog massprotester i ännu större skala, inte bara från skolungdomar, och dessutom globalt och återkommande, säger Per Adman.