Precis som det går att återvinna sopor kan man återvinna dricksvatten. Simrishamns nya extra reningsverk, som efter årsskiftet står klart att kopplas på det befintliga, kan vara ett steg mot målet – en cirkulär vattenanvändning.

– Vi vill se vattnet som en resurs genom hela kedjan, inte en linjär produktion där du tar upp grundvatten och släpper ut det i havet i slutändan, säger Simrishamns VA-chef Johan Persson till TT.

Reningsmetoden, som hittills provats i en demonstrationsanläggning i Hammarby sjöstad i Stockholm, har tagits fram för att på ett effektivt sätt ta bort läkemedelsrester ur vattnet. Den har sedan visat sig vara så effektiv, i alla fall i liten skala, att vattnet blir tillräckligt rent för att kunna återanvändas.

IVL Svenska Miljöinstitutet, som driver projektet, började därför skissa på hur reningsmetoden skulle kunna bli användbar i områden i världen som lider av vattenbrist.

– Det som är sorglustigt är att några år efter att vi började med det här projektet så ser vi att vi kanske kommer att ha det behovet även i Sverige, säger Staffan Filipsson, biträdande projektledare på IVL.

Vi kan blicka tillbaka på ett sommarhalvår med låga grundvattennivåer och bevattningsförbud i ett stort antal svenska kommuner.

– Det vi har indikationer på är att vi skulle kunna tillverka ett återvinningsbart vatten, som man använder för bevattning eller infiltrerar ner i grundvattnet, alltså att grundvattnet kan fyllas på så att det inte riskerar att ta slut under sommarmånaderna, säger Staffan Filipsson.

Till det extra reningsverk som ska öppnas i Simrishamn förs vatten som redan blivit renat i det konventionella reningsverket, alltså vatten som tidigare gått rakt ut i havet.

I det extra reningsverket sker reningen i tre steg. Först förs vattnet genom ett filter som tar bort väldigt små partiklar, ner till tio mikrometer. Sedan går det vidare till så kallad ozonering, vilket innebär att ozon pumpas in i vattnet för att läkemedelsmolekylerna ska klippas sönder.

– Ozonmolekylerna är väldigt aggressiva mot organiska ämnen. Om man har långa organiska ämnen i kedjor så kan ozonmolekylerna klippa sönder de här kedjorna och förstöra läkemedelsmolekylerna, förklarar Staffan Filipsson.

Det finns farhågor om att även sönderklippta läkemedelsmolekyler kan ha en påverkan i ekosystemen och därför ska vattnet sedan gå vidare genom ännu ett reningssteg där man tar hjälp av bakterier, som äter upp de sönderhackade läkemedelsresterna, antingen i en kolbädd eller i en sandbädd – båda varianterna ska testas i Simrishamn.

Hur effektiv reningsmetoden är i full skala kommer att visa sig under den utvärdering av projektet som görs fortlöpande under nästa år. Men i Simrishamn är förhoppningarna stora.

– Vår vision är nollutsläpp i havet, att vi ska återanvända allt vatten. Det kan vara i bevattning, återinfiltration i grundvatten eller rakt in till vattenverken. Det är hela kretsloppssystemet som det gäller att sluta, säger VA-chef Johan Persson.

IVL anser sig redan ha belägg för att metoden är kostnadseffektiv och Staffan Filipsson hoppas att den på sikt ska kunna få betydelse globalt. Trots att det kostar mycket att rena vatten så noga att det går att återanvända så är det billigare än alternativet, att avsalta havsvatten. Avsaltningsanläggningarna, som blir alltfler på jorden till följd av klimatförändringar och vattenbrist, är nämligen mycket energikrävande.

– Vi ser det här som en viktig del av klimatomställningen, att visa på energieffektiva sätt att kunna ta fram färskvatten, säger Staffan Filipsson.