När Greta Thunberg satte sig för att strejka för vår framtid, för krav på en klimatpolitik som gör att vi kan leva upp till Parisavtalet, lyftes många ögonbryn. Ska inte barnet gå i skolan?

Men, som hon själv säger, varför ska hon gå i skolan om det inte finns någon framtid? Världen räddas inte genom att följa regler, reglerna behöver ändras.Inför FN:s klimakonferens i Katowice arrangerades klimatmanifestationer utanför över 100 kommunhus i Sverige, flera av dem i Stockholmsområdet. Akalla, Ekerö, Nacka, Nykvarn och Solna är bara några exempel.

Boken Scener ut ett hjärta, skriven av Greta Thunbergs föräldrar Malena Ernman och Svante Thunberg, är en bok om kris – en familjekris och en klimatkris. I boken får läsaren ta del av den bakomliggande frustration och oförståelse, framförallt Gretas, som leder familjen dit de är nu och av flatheten från politiker och näringsliv inför klimathotet.

Arg betraktelse

Och det är bara att instämma. Det är obegripligt att så lite görs, att det är så tyst. För ett barn som tänker på det ifrågasättande sätt som Greta gör, vilket en önskar att långt fler gjorde, blir det inget annat än obegripligt. En skräck för en obefintlig framtid men som hon nu tagit sig kraft att kämpa för. Men det borde rimligen inte behövas. Det borde vara andras ansvar, men det är det uteblivna ansvaret som gör att vi är där vi är i dag.

Boken är en arg betraktelse där inlindande floskler uteblir till förmån för raka, kalla fakta. Där författarna inte hymlar med sitt eget ansvar, där de i sin priviligierade situation kan – och bör – göra något. Skönt. För de som orsakar de största utsläppen är de som tjänar mest pengar. Rimligen borde det vara tvärtom, de som har råd borde bidra – inte förstöra.

Men så ser det inte ut i dag. Tid är pengar, rika borde ha mest tid och därmed kunna ta sig tid att åka tåg, inte flyga var helst och när helst de känner för det. Men så ser det som vi vet inte ut.

Många sympatisörer

Gretas kamp för en framtid har fått stor spridning. Och fler ansluter till kraven om utsläppsminskningar av koldioxid på kommunal, regional och nationell nivå. Det är många privatpersoner som sympatiserar med Gretas skolstrejk på Mynttorget i Stockholm.

Det har även blivit starten på en rörelse där grupperingar börjat ske. Likt #metoo, där olika yrkesgrupper gick samman, har nu ett liknande scenario startat för klimatet.

Det började med ett gäng författare, med bland andra klimatförespråkaren Sara Bergmark Elfgren i spetsen. Sedan har bland andra lärare, sjusköterskor, psykologer och advokater följt efter. Som Sara uttrycker det, ”hashtags kan knappast rädda världen, men vi måste visa våra politiker hur brett stödet är för en mer ambitiös klimatpolitik”.

#fridaysforfuture har blivit ett begrepp och vi lever i en tid då vi har möjlighet att påverka. Jämställdhet och hållbarhet hör ihop och här har vi visat att vi tillsammans kan vara starka. Kan en 15-åring så kan vi andra. Tillsammans blir vi många, och det är oss politikerna vill nå. Nån dag måste de väl ändå vakna? Inse att det är dags att ta tag i detta.

Annars behöver vi inga politiker. En förstörd värld behöver varken dem eller skola, och det var där rörelsen började – med en skolstrejk.

Insikten hos Greta att en utbildning inte är värt något om det inte finns någon värld kvar. Men där ska vi väl ändå inte behöva hamna?

Här följer några av de förslag som har lämnats in till kommuner:

• En koldioxidbudget med årliga utsläppsminskningar på minst tio procent och uppnå nollutsläpp till år 2030.

• Att alla aktörer, företag, organisationer och offentlig verksamhet, ska utarbeta planer för att minska sina utsläpp i motsvarande grad.

• Ett kontinuerligt informations- och folkbildningsarbete i dialog med lokala organisationer, näringsliv och skolor i syfte att årligen nå alla invånare och elever.