Många frågor var tekniskt svåra att lösa, och förhandlingarna mellan de 196 länderna som avslutades på lördagskvällen drog ut på tiden. Resultatet blev ett regelverk som innebär att alla länder behöver rapportera sina utsläpp och att de går att jämföra genom en transparent process.

Men knäckfrågor, som hur handeln med utsläppsrätter ska skötas och hur u-ländernas miljöarbete ska finansieras, sköts helt eller delvis på framtiden.

Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning i Tyskland, är tudelad inför resultatet.

– Den viktigaste slutsatsen är att det är en stor lättnad att Katowice kom fram med ett detaljerat regelverk som möjliggör Parisavtalet. Det har funnits en stor oro med sprickor mellan länderna, med ökad nationalism och populism och läget i Brasilien, USA och ett försvagat EU. Man ska ha stor respekt för den utmaning som det innebar, säger han.

Men det viktigaste, att sätta siffror på i vilken takt minskningen av utsläpp ska ske för att komma under tvågradersmålet för den globala uppvärmningen, saknas, enligt Rockström.

– Det fanns skrivningar fram till midnatt men de fullföljdes aldrig. Sedan kan ju länder själva besluta om utsläppssiffror, som vi gjort i Sverige, men det finns ingen garanti för att de gör det.

För länderna blir det ett digert jobb till nästa års klimatmöte i Chile.

– Nummer ett är att jag hoppas man jobbar vidare med att ambitionsnivåerna i alla länder ska ligga i nivå med vetenskapen. Det andra är att det är ett givet steg att länder börjar rapportera av sina nationella planer, som ska revideras till 2020, i Chile, säger Johan Rockström.

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén är nöjd med att mötet kom överens i ett svårt politiskt läge.

– Det är bra att det finns en början, att regelboken kom på plats. Men den behöver förbättras och skärpas framöver. Vi är besvikna över att det inte finns en tydligare skrivning om att skärpa de nationella åtagandena senast 2020.

Miljörörelsen hade önskat en tydligare koppling av de nationella åtagandena till FN:s klimatrapport om det akuta behovet av en begränsning av koldioxidutsläppen, och ett löfte om att alla länder lämnar in reviderade planer senast 2020, enligt Lexén.