I rapporten har Amnesty velat undersöka hur så kallade utsatta EU-medborgare i Stockholm, Malmö, Göteborg, Lund, Gotland och Umeå får sina mänskliga rättigheter uppfyllda. Under hösten genomfördes 58 djupintervjuer med personer som huvudsakligen är romer från Rumänien och Bulgarien.

– Det här är en grupp som lever i akut fattigdom och utanförskap i Sverige. De faller utanför det svenska sociala skyddsnätet, säger Johanna Westeson, ansvarig för diskrimineringsfrågor på Amnesty Sverige och huvudförfattare till rapporten.

De flesta som organisationen intervjuat har varit här i flera år, alltså mer än de tre månader som EU:s regler föreskriver. Det gör bland annat att möjligheterna till subventionerad sjukvård är extremt begränsade.

– Situationen för hälso- och sjukvård måste klargöras. Det vanligaste är att människor i den här gruppen förväntas betala fullt belopp för sjukvård, alltså mer än svenska folkbokförda, mer än EU-medborgare som har sjukförsäkringskortet och även mer än papperslösa. Den här gruppen faller helt emellan, konstaterar Johanna Westeson.

Amnesty presenterar flera rekommendationer till myndigheterna, bland annat att det ska finnas långtidshärbärgen i alla kommuner och att regeringen är tydligare med att strategin för romsk inkludering innefattar alla romer, inte bara dem som är svenska medborgare. Man önskar också ett tydliggörande från Stockholmspolisen.

– Vi har hört berättelser i Stockholm om hur fram för allt kvinnor blir bortjagade av polisen, som menar att de är en ordningsstörning att sitta och tigga, trots att vi inte har något tiggeriförbud.

Johanna Westeson poängterar vikten av att tänka på att det handlar om människor, och att de under sina förutsättningar har gjort rationella val.

– Nästan alla vi har pratat med är här för att de har familj att försörja hemma i Rumänien, det är därför de är här.