Det blåser snålt den här ruggiga oktoberkvällen, klockan är strax före åtta. Ute på fotbollsplanen i Solna är killarna redan igång med uppvärmningen. Det joggas, hoppas och stretchas och några passar på att småprata med lagkamraterna.

– Grattis till körkortet Hamza! hojtar Mats Poulsen och gör en high-five. Hamza Taher spinner som en katt när han berättar om lyckan över att ha blivit godkänd.

– Jag missade en uppkörning. Men nu var jag bättre förberedd, säger han och snör på sig fotbollsskorna.

En efter en kommer de släntrande och snart är ett tjugotal spelare samlade. En som får extra mycket positiv uppmärksamhet i dag är Bouba Carr som lyckats få sitt pass förnyat i tid och nu kommer att bli en av tre spelare från Gatans lag som får åka på Homeless world cup i Mexico City i november.

Alla är välkomna

Cupen går vartannat år i något land i världen och brukar bestå av 500 utvalda spelare, alla med hemlöshet, missbruk eller kriminalitet i bagaget, som får åka och representera sitt land. 76 länder deltar – den sociala utsattheten finns överallt och problemen är likartade oavsett nation.

Spelarna får bo på fina hotell och får alla omkostnader betalda – förutom äran att få vara med och kämpa på bortaplan förstås.

Tanken är inte att till varje pris vinna – även om vissa lag är mer tävlingsinriktade än andra – utan att få möjlighet att lyfta sig själv socialt och mentalt.

För det är det som Gatans lag handlar om – fotbollen som ett verktyg för att ta sig ur ett utanförskap och in i en gemenskap.

– Att göra något roligt ihop med andra bortom missbruket och hemlösheten, att växa som människa och se sina styrkor i stället för sina misslyckanden är en viktig del av det vi gör.

– Hit är alla välkomna oavsett kön, ålder, erfarenheter och kulturell bakgrund, och man får komma som man är, förutsatt att man är nykter på plan. En del är duktiga spelare, andra nybörjare. Men grejen är inte att vinna, utan att delta och ha kul, säger Tony Stigmanslid, en av initiativtagarna till Gatans lag i Stockholm.

I Göteborg finns riksorganisationen, där man haft ett Gatans lag sedan 2003.

Gatans lag Stockholm är en ideell förening som såg dagens ljus för ungefär 1,5 år sedan. Man hade gjort ett försök tidigare, men det fungerade inte, och projektet lades i malpåse.

Så började Tony Stigmanslid och Tony Karmaluoto, som driver ett rivningsföretag ihop, att prata om att försöka dra igång ett fotbollslag för personer som lever med missbruk eller hemlöshet.

– I vårt jobb raserar vi, men på fritiden ville vi bygga upp människor, säger Tony Stigmanslid med ett leende.

Han har jobbat inom Sis, medan kollegan Tony går på regelbundna NA-möten och har många kontakter med personer med missbruksbakgrund, så tillsammans har de det driv och den erfarenhet som krävs. De beslutade sig för ett försök och kickade igång lite träningar på Gubbängsfältets IP våren 2017.

Tio i kärntruppen

Till en början var gruppen liten, men snart spred sig ryktet om att ett nytt fotbollslag, medlem i Svenska Fotbollförbundet, var på väg att ta form och fler och fler anslöt.

I dag består kärntruppen av ett tiotal spelare, de som kommer i stort sett varje träningstillfälle, medan övriga kommer mera sporadiskt och i vissa fall bara enstaka gånger. Som Mats Poulsen, en upptagen trebarnsfar.

– Det är svårt att hinna med tyvärr, det var länge sedan jag var med. Men jag försöker komma så ofta jag kan, säger han.

26-årige Anton Näslund och 34-årige Kristoffer Engström hör däremot till dem som kommer vareviga torsdag, oavsett väder och årstid. Vintertid brukar de få tider inne i Skytteholmsskolans gymnastiksal, men än så länge är det utomhus som gäller.

– Det känns viktigt att komma hit, för mig är det ett sätt att ge tillbaka och vara till stöd för andra, säger Anton, som har varit drogfri i tre år, sånär som på ett återfall för 1,5 år sedan.

Han började dricka som tolvåring och i tonåren blev det allt tyngre droger.

Anton testade det mesta och var mycket ute och festade. Sedan provade han kokain och kände att han hade hittat hem.

– Det blev alldeles tyst och lugnt inombords, säger Anton, som beskriver sin uppväxtmiljö som bra.

En vanlig medelklassfamilj utan några missbruksproblem eller socialt utanförskap. Men när han var nio år skilde sig föräldrarna och någonstans där började han må dåligt.

12-stegsprogram

Det tog lång tid innan Anton kom till insikt om att han hade ett drogberoende, men till sist höll det inte längre. Han började med 12-stegsprogrammet och fann motivationen och viljan att ta tag i sitt liv. Och när han hörde talas om Gatans lag ville han självklart vara med – inte minst för att han alltid har sportat och gillar att spela fotboll.

– Det är en av anledningarna till att jag är här, men den största anledningen är att Gatans lag får människor att känna sig sedda och behövda. Gemenskapen i laget har betytt mycket för mig och mitt tillfrisknande och jag vill gärna vara till stöd för andra, säger han och får nickande medhåll av Kristoffer Engström, som också han har ett mångårigt drogmissbruk bakom sig. I dag driver han ett plåtslageri.

Det var först när hans tidigare arbetsgivare gav honom ett ultimatum, ”du får välja mellan jobbet och drogerna”, som han fick sig en tankeställare.

– Det var ett uppvaknande. Men jag förstod att min chef hade rätt och jag är honom evigt tacksam. Jag började gå på möten och i dag är jag drogfri.

I likhet med Anton tycker han att fotbollen är en rolig grej att göra i nykterheten. För här pratar man sällan om de sociala omständigheterna, om missbruket eller hemlösheten, utan allt fokus ligger på fotbollen, gemenskapen och glädjen att lira ihop här och nu.

Och faktum är att de fotbollsspelare som är här i dag fullt ut respekterar de grundregler som råder när Gatans lag träffas: hygglig attityd, inget handgemäng och inga elakheter.

Sponsrade av AIK

Det är Tony Karmalouto som håller i träningen och som samlar laget i en ring innan spelet börjar. Han förtydligar vad som gäller på plan:

– Vi är schysta mot varandra och vi ska ha kul.

Snart att spelet i full gång. Någon gör ett mål och det jublas av glädje. En stund senare är det drickapaus. Matchtröjorna, som sponsrats av AIK, glänser i det starka strålkastarljuset. Det står Åbro på dem, vilket Tony Stigmanslid först inte reflekterade över. Nu tycker han att det är dumt att göra reklam för öl i just detta lag. Men det är inte mycket att göra; tröjorna har de fått gratis och de fyller sin funktion.

Tar hand om varandra

Som ideell förening är Gatans lag beroende av sponsorer och ekonomiskt stöd för att överleva. Man gick initialt ut och frågade de stora lagen i SVFF om de ville sponsra och AIK var det lag som frågade: vad behöver ni?

– De har gett oss bollar, kläder, skor och speltider. De är värda all heder, för utan dem hade vi inte kunnat verka. En ung spelare blev otroligt berörd och häpen när han insåg att han faktiskt fick helt nya fotbollsskor till skänks, säger Tony Stigmanslid.

Han berättar att även om det händer att det kan bli lite tjafs på planen, någon gång så pass att smockan hänger i luften, brukar den varma, vänliga och inkluderande stämningen ta överhanden.

– Vi är väldigt fysiska, kramas och bekräftar varandra. Att vi tar hand om varandra, peppar och stöttar betyder massor … inte bara på planen, utan också utanför. Vi håller kontakt på sociala medier och brukar munhuggas på skoj eller prata om stort och smått.

Tony Stigmanslid beskriver glädjen i att se människor komma ur sina skal och blomma.

– Det kom några killar från Afghanistan som i början höll sig på sin kant. Det är roligt att se hur de nu börjar ta för sig.

Tony Stigmanslid har aldrig ångrat att han drog i gång Gatans lag i Stockholm. Men han önskar att föreningen hade möjlighet att anställa någon som kunde ägna sig åt att söka olika bidrag för att laget ska fortsätta att utvecklas.

Vill starta tjejlag

Möjligheten att delta i olika cuper och mästerskap är förstås fantastisk och blir lite som grädde på moset. Men det behövs mer än så. Bland annat vill man få in flera tjejer och kanske på sikt få ihop ett tjejlag. För som det är nu vågar tjejerna inte ta sig ut på planen – även om det händer att en och annan dam dyker upp på träningarna.

– Vi skulle behöva marknadsföra oss mer, vara med på olika event till exempel, men vi hinner inte. Detta gör vi ju på vår fritid, säger Tony Stigmanslid, som alldeles nyss var i kontakt med socialtjänsten i hopp om att de ska intressera sig för verksamheten.

Klockan närmar sig tio den här kalla torsdagskvällen, men spelarna har jobbat upp en energi som nästan går att ta på.

När matchen är över och hemgång hägrar är det några som hänger sig kvar ännu några minuter. En varm kram, en dunk i ryggen, en klunk vatten innan de i tillsammans släntrar bort mot parkeringen.