I torsdags röstade Europaparlamentet igenom en resolution som bland annat uppmanade ministerrådet att gemensamt avsluta alla vapenaffärer med Saudiarabien. Beslutet kom som en följd av mordet på exiljournalisten Jamal Khashoggi vid Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Egentligen är det rätt absurt att vi alls kan ha den här diskussionen. Saudiarabien är en av världens absolut hårdaste diktaturer.

De har ingen fri press, de tillåter inga politiska partier, de få lokala valen är pausade på obestämd tid. De fängslar bloggare och politiska aktivister. Människorättsaktivisten Israa al-Ghomgham riskerar att bli dömd till döden för att ha organiserat protester 2015, en dom som meddelas i dagarna.
De befinner sig i krig med Jemen, där enligt UNHCR nu 22 miljoner människor är i behov av humanitär hjälp och miljontals människor kämpar för att överleva. Där har de enligt FN gjort sig skyldiga till otaliga brott mot de mänskliga rättigheterna och upprepat bombat civila mål.

Inget av det ovan har hittills hindrat vare sig USA, Kanada, Frankrike, Storbritannien eller Spanien från att göra storskaliga vapenaffärer med landet. Trumps reaktion när medierna började fråga honom om Khashoggi var att ställa försvinnandet mot de 100 miljarder dollar som USA tjänar på vapenexporten till landet.

Då spelade det ingen större roll att Khashoggi var både journalist vid Washington Post och levde i USA sen året innan. När så den första offentliga förklaringen presenterades, om att det skulle uppstått slagsmål inne på konsulatet där Khashoggi förolyckades, var Trump också snabb med att framföra att versionen var trovärdig.

Det enda som kan få den versionen att låta trovärdig är om man verkligen inte bryr sig. Men det är inte bara USA och Trump som låter Mammon diktera sina fotsteg. När Angela Merkel gick ut och konstaterade att man fryser alla vapenaffärer med Saudiarabien tills det här är ordentligt utrett var Frankrikes Emmanuel Macron snabbt framme och kallade det för demagogi.

Vad har vapen med mordet på Khashoggi att göra? frågade han sig, och tyckte att det verkade rimligare att hindra exporten av bilar. Att det är lättare att förtrycka en befolkning med övervakningssystem och vapen än med bilar vet han så klart, men till saken hör att det land inom EU som säljer absolut mest vapen till Saudiarabien är just Frankrike. År 2015 värderades vapenexporten dit till 33 miljarder euro.

För Emmanuel Macron är det inte så viktigt att hindra världens värsta diktaturer från att ha vapen. Men hans idé om sanktioner och handelsembargon mot Saudiarabien så länge de förföljer sitt folk, bombar civila i grannländer och mördar exiljournalister, den är inte självklart dum.

Det är alltid komplicerat med sanktioner, de riskerar att antingen bli verkningslösa eller drabba befolkningen, men bojkotter har fungerat förut och för ett land som säljer olja och köper vapen är det rätt självklart hur en sådan bojkott bör se ut. Lokalbefolkningen behöver inga vapen, och världen behöver sannerligen inte saudisk olja.

När ministerrådet samlas och diskuterar saken måste Sveriges position vara självklar. Vapenexporten till Saudiarabien måste bort, egentligen borde den redan vara förbjuden. I EU’s gemensamma ståndpunkt för vapenförsäljning, som samtliga medlemsländer, och några till, skrivit på, står det bland annat: ”De ska inte utfärda exportlicens om det föreligger uppenbar risk att den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck” och ”De ska från fall till fall och med beaktande av den militära teknikens eller krigsmaterielens art vara särskilt försiktiga och uppmärksamma vid utfärdandet av licenser till länder där allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna har konstaterats av behöriga organ inom Förenta nationerna, av Europeiska unionen eller av Europarådet.”

Egentligen är det rätt absurt att vi alls har den här diskussionen. Hade alla gjort som de förbundit sig till, då hade varken Storbritannien, Frankrike, Spanien eller Tyskland haft några vapenaffärer med Saudiarabien att avbryta.