Stabilitet. Beslut som håller över tid. Smaka på de begreppen. De används titt som tätt när det gäller politik. Vi ska ha stabilitet. Och beslut ska fattas som håller över tid. Men vänta nu. Det är ju stabilitet som gäller i Kina och andra diktaturer. Där man inte gillar instabiliteten i demokratier där människor kan rösta lite hitan och ditan. Nya partier som dyker upp och ställer till det. Nya majoriteter. Demokrati må vara härligt, härligt, men är farligt, farligt, meddelade professorn vid ett universitet i Moskva där jag föreläste om demokrati och partibildningar.

”Beslut som håller över tid”. Vad betyder det? Är det en mandatperiod så är det förstås helt okej. Men sedan utvärderas besluten i val. ska besluten ligga så fast att de där otäcka väljarna inte kan ställa till det genom att kräva nya beslut?

Samtalade för ett antal år sedan med en politiker som i samband med förhandlingar suckade att demokrati är ett helvete. Efter en stund tillade hen, med viss rodnad på kinderna, ”men det finns ju grader i helvetet, och diktatur är förstås värre”.

Det finns säkert grader i helvetet. Det är uthärdligt i den yttersta ringen. Det är väl där i så fall demokratin befinner sig. Och icke uthärdligt längst in, i den innersta ringen. Det är väl där diktaturer hör hemma. Just nu tycks de flesta politiker känna behov av att röra sig inåt, till ringar som ligger aningen närmare den innersta ringen. Så vi kan få stabilitet, beslut som håller över lång tid. Och starka regeringar.

Starka regeringar. Med det menas en regering med flera partier där alla beslut tas bakom lykta dörrar. Hur debatten förs, vad partierna säger, hur argumenten lyder får vi inte veta, för regeringsduglighet i Sverige betyder att vara lojal, försvara besluten och inte ägna sig åt ”plakatpolitik”. Riksdagen bekräftar sedan besluten, dess ledamöter är knapptryckare, det blir stabilt och fint. Och utvärdering var fjärde år är ju ganska besvärligt, så därför är det fint med breda majoriteter vars beslut håller över tid.

Så ser baksidan ut av ”starka regeringar” och ”beslut som håller över tid”. Demokrati. Diktatur. Partiledardiktatur är väl en fin balans mellan ytterligheterna? Folket slipper liksom bry sig, kan fullt ut intressera sig för typ Let’s dance och Melodifestivalen som ju är så sjukt mycket roligare än politik, liksom. Så länge vi får yttra oss fritt om vilken som borde gifta sig med bonden i teve så har vi ju trots allt yttrandefrihet. Det är ju liksom inte typ Nordkorea där han diktatorn liksom typ helt enväldigt alltså kan bestämma vem som ska gifta sig med bonden. Nej, jag ironiserar inte över köksbordssamtal, jag ironiserar över hur det kanske surrar i ledande trötta politikers huvuden.

Det var i en hiss, i ett hus som ligger i kvarteren där riksdag och regering håller till, som politikern suckade om helvetet. Vi var ganska trötta på förhandlingar, mediernas spekulation och de strategiska läckor vi nog båda såg till fanns. Jag sa att jag gillar demokrati. Det var då hen rodnade.