Attackerad av två kråkor landade den rödstjärtade vråken på en lyktstolpe och duvorna dök undan. Hon blickade ut över omgivningarna medan kråkorna retirerade till taket på sovsal sjutton. Den bevingade gudinnan satt där tålmodigt och väntade på rörelser i luften.

Varje morgon innan internerna går till sina jobb, till skolan, till frukost eller till och med mot utgången och frigivning, stannar de och blickar upp mot himlen och hoppas få se en skymt av den rödstjärtade vråken. Hon satt där, oberörd av uppståndelsen, medan duvorna sicksackade iväg, upp och ner. Några virvlade runt i flykten.

Den rödstjärtade såg på och vred en aning på huvudet – endast den nya dagen reflekterades i hennes djupa mörka ögon. Vilken slags dag du själv än har, om du ser en rödstjärtad vråk upphöjs nuet till magi. Internerna beskådade vråken som om ett mirakel hade sänkt sig ned från någon himmel.

Alla väntade sig att den skulle flyga högt och sedan svepa ned för att fånga sin frukost, lunch eller middag. De stod där och tog en naturpaus och tittade upp mot himlen som om de observerade en månförmörkelse.

Vråken verkade undra vad det var fråga om. Den rödstjärtades närvaro gjorde att människorna närmade sig varandra för en kort stund, som i John Lennons ”Imagine all the people”.

Hon lyste upp himlen i en ny dager när hon svävade förbi. Du ser och känner alla möjliga ting som du inte tidigare sett eller känt. Ibland tillbaka till barndomens verklighet – då smörgåsar, chips, kakor eller kaffe smakade mycket bättre.

Jag föreställde mig den rödstjärtade komma ned från de låga Sagan-om-ringen-liknande bergen som omger fängelset. Kaniner gör krumsprång över fälten, yra av smaken av vår. Träd långt borta och oklippt gräs blåser över kullarnas sluttningar, de vajar som jättelika händer. Jag såg henne, när hon flög ner från en bergsplatå uppifrån himlen.

Jag satt där, framför skolhuset och spelade på min indianflöjt och hoppades att att de fyra vindarna välsignade henne med sina toner.

Den rödstjärtade, de röda knotornas gudinna, flög iväg och upphävde tiden en stund, i rim som Shakespeares eller Tupacs.

Interner befriade av en glimt och ett djupt andetag. Fria att sväva med en vråk. Vissa säger att fåglar inte kan le, men den rödstjärtade gör det, om man ser djupt och med alla ögon blir det synligt.