Vissa länder inför förbud mot bland annat plastpåsar, engångsförpackningar och mikroplaster men i Sverige är inte ett förbud aktuellt utan det är upp till branschen att självsanera.

Endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet svarade ja på frågan om ett svenskt förbud mot plastpåsar, enligt en enkät som genomfördes av tidningen Ny Teknik inför riksdagsvalet i år. Butiker måste dock informera om plastpåsars miljöpåverkan.

Källor och spridning av mikroplast i staden

Kartläggningen av källor och spridningsvägar för mikroplast i Stockholms stad visade att den största mätbara källan utgörs av trafiken genom väg- och däckslitage. Endast i Stockholmsområdet sprids årligen mellan 555-570 ton mikroplaster från trafiken, enligt IVL Svenska Miljöinstitutet. Därefter kom konstgräsplaner (50-60 ton/år) och tvätt i hushåll (1,2- 96 ton/år).

Även nedskräpning bedöms vara en stor källa till mikroplast men omfattningen är svår att uppskatta. Det är dock ett område där det finns stora möjligheter att genomföra kostnadseffektiva åtgärder.

– Vi vet att mikroplaster kan komma från sönderdelning och nedbrytning av större plastskräp. Det positiva är att det finns många sätt att minska skräpet i vår omgivning. Ett sätt är att tydliggöra ansvar och samarbeta över förvaltningar, öka antalet papperskorgar och se till att de töms ofta så att inte skräpet blåser iväg eller plockas upp av fåglar. Ett annat sätt att motverka uppkomsten av skräp är att försöka minska konsumtionen av produkter som ofta hamnar i miljön som till exempel engångsartiklar, säger Anna Fråne, avfallsexpert på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Kartläggningen gjordes på uppdrag av Stockholms stad och är underlag till den handlingsplan mot spridningen av mikroplast som staden håller på att ta fram.

”Spridning av mikroplaster behöver åtgärdas vid källorna genom uppströmsarbete, men det behövs även åtgärder för att begränsa spridningsvägarna av mikroplast genom att skapa ”barriärer” till skydd för miljön, till exempel införa reningssteg där detta i dag saknas”, står det i rapporten Mikroplast i Stockholms stad.

Enligt rapporten har Stockholms stad ”rådighet över vissa källor och spridningsvägar där åtgärder kan genomföras, till exempel konstgräsplaner, avloppsvattenrening och dagvattenrening medan andra källor inte helt kan styras av Stockholms stad, till exempel nedskräpning, trafikmängd, hushållens produktanvändning och tvätt av textilier med syntetfiber”.

"Krav för att lagstiftningen ska utvecklas"

Den 17 oktober bjuder Naturskyddsföreningen in till en diskussionskväll om plast. Cecilia Hedfors, sakkunning miljögifter på Naturskyddsföreningen, ger tre skäl till att plastanvändningen måste minskas.

– I första hand handlar det om klimatet. Plast är oftast gjord av fossil råvara. Men här är det viktigt att inte sila mygg och svälja kameler. Cirka 4 procent av all råolja går till plasttillverkning, varav hälften blir själva plasten och hälften utgör energin för att tillverka plasten. Det är alltså fortfarande viktigare för klimatet att dra ner på fossila drivmedel och elproduktion, säger hon.

I andra och tredje hand handlar det om att plast är svårnedbrytbart och kan innehålla ämnen som är skadliga för hälsan och miljön.

Cecilia Hedfors ger en rad exempel på hur plastanvändningen kan minskas.
• Minska konsumtionen, framför allt av nya produkter. Använd länge, laga, byt, dela, köp/sälj begagnat.
• Släng plast som inte längre kan användas på rätt ställe. Förpackningar och plastpåsar i förpackningsåtervinningen och övrig plast i kommunens insamling på återvinningscentralen.
• Kräv fullständig innehållsförteckning på alla delar i en produkt. Det skulle leda till att farliga ämnen byts mot ofarliga och att mer kan materialåtervinnas och bli till nya produkter.

Hon lyfter fram att konsumenter har rätt att få veta om en vara innehåller något farligt ämne som finns med på Kandidatlistan, en EU-lista över misstänkt särskilt farliga ämnen.

– Både privatpersoner och kommuner kan ställa dessa krav för att lagstiftningen ska utvecklas och politiker ska underlätta genom till exempel minskad moms på reparationer och arbete på EU-nivå, säger Cecilia Hedfors.