Cirkulär ekonomi är att ta ett bredare grepp om miljö- och klimatfrågan och ta ansvar för hela kedjan i en produkts eller tjänsts livscykel. Traditionellt har företag arbetat linjärt där en produkt tillverkas, säljs för att sedan slängas när den är använd.

Men cirkulär ekonomi handlar om att tillvarata och återföra resurser i ett cirkulärt system. Det som blir kvar när en produkt är använd kan gå tillbaka till producenten, användas av konsumenten igen eller återföras till naturen på ett sätt som inte orsakar negativ inverkan på miljön.

De senaste åren har återvinning lyfts och i dag är det en självklarhet för många att panta eller återvinna exempelvis flaskor och batterier. Men vårt konsumtionssamhälle är onekligen långt större än så och här krävs en förändrad livscykel och högre krav på tillverkarna.

Dessvärre är det i dagsläget inte ovanligt att det är dåliga alternativ som premieras, skattesubventioner går till klimatskadligta fossila alternativ, medan lagar och incitament för att ställa om till en mer cirkulär verksamhet är för svaga eller bristfälliga. Det här är något som bör ändras, och önskan om ett större ansvarstagande från politiker kommer från allt fler håll.

Vid ett seminarium som det cirkulära nätverket Cradlenet arrangerade i Stockholm förra veckan höjdes flera röster för detta. Miljöpolitiska talespersoner från Vänsterpartiet och Centern fanns på plats. Jens Holm, riksdagsledamot (V), höll med om att det är ett problem att vi har ett ekonomiskt system som premierar dåliga val.

– Regleringsmakten ligger hos politikerna. Om vi inte hade infört pantsystemet skulle vi inte haft så stor återvinning av flaskor som vi har i dag, sa Jens Holm.

Kämpar för pant

Pant var något som Åsa Domeij, ordförande i delegationen för cirkulär ekonomi och hållbarhetschef på Axfood, också var inne på. Hon vill se större handlingskraft från politikerna och efterlyser lagstiftning kring återvinning av de plastprodukter som i dag inte ingår i pantsystemet.

Alla tillverkare behöver inte ta detta ansvar i dag trots att det är vad många nog tror, menar hon. Axfood är en aktör som har gått i bräschen gällande pant och kan vittna om problemet med att det saknas regler. De har fått kämpa för att kunna införa pant på fler produkter, som saftflaskor, där de har blivit mötta av en tröghet i frågan och med svar som att ”skulle det bli lag måste vi göra ändringar och då skulle det gå fortare”.

Kristina Yngwe, riksdagsledamot (C), vill att det ska finnas regler för cirkulär ekonomi på EU-nivå men att vi utöver detta även behöver sätta nationella mål. Hon framhöll framför allt två saker som viktiga, dels skärpta regler för företag för att nå hållbart företagande, dels att stärka konsumenträtten. Exempel på det kan vara att redovisa en produkts livslängd och att rätten att reklamera en vara ska följa med produkten istället för individen.

Det här är ett viktigt område då vi inte kan lägga allt ansvar på konsumenten att hen ska ha tillräcklig kunskap och medvetenhet för att göra hållbara val.

Behöver lagar

Det kan summeras med en önskan om ett större ansvarstagande i producentled för att nå högre cirkularitet. Men för att nå dit behövs alltså lagar och incitament för omställning. Både Kristina Yngwe och Jens Holm ser det kommande EU-parlamentsvalet som ett bra tillfälle för att lyfta dessa frågor för reglering som kan främja arbetet till en cirkulär ekonomi. Låt oss hoppas att det blir en fråga som hamnar högt på agendan.