Stämningen är på topp så här inför den allra första egna konserten. Kören har just haft en kortare fikapaus och några av medlemmarna har hittat ut i solskenet på Skeppsholmen i Stockholm, där de brukar repa en gång per vecka. Det småpratas, skrattas och trallas precis som sig bör när en kör är samlad.

Inne i stora salen – där de repeterar och där konserten ska hållas lite senare – hittar gruppen, som just i dag består av cirka 30 personer, tillbaka till sina positioner. Bakom flygeln har en av körledarna, Maria Peters, tagit plats medan Cecilia Q Öhrwall leder sången.

I rask takt sjunger kören sig igenom en poppig kärleksmedley med låtar som All you need is love och In the name of love för att sedan övergå till en egenskriven version av An Englishman i New York, som framförs med ett sådant patos att taket nästan lyfter. Det blir både berörande och träffande när textraden ”I’m a legal alien” sjungs av människor som varit på flykt. Publiken kommer inte bara att få höra låtar på engelska utan även svensk, persisk och arabisk folkmusik och pop. Och ibland blandas allt till något helt nytt och spännande; som en svensk jojk mixad med en arabisk folkvisa.

Stort intresse från början

”Gränslösa röster” har funnits i drygt två år och kören är van vid att sjunga inför publik. Men hittills har de mest uppträtt inom ramen för någon annans verksamhet. Nyligen syntes de till exempel på Melodifestivalen tillsammans med Caroline af Ugglas där de framförde ett annorlunda arrangemang av förra årets Mellovinnarlåt I can’t go on.

Men i dag kommer publiken hit enkom för att lyssna på dem.

– Det känns jätteroligt, säger Maria Erlansson, styrelseledamot i den ideella föreningen ”Gränslösa röster” och själv solist.

Hon har varit med sedan kören startade. Det har även Isabella Enbågen varit och hon berättar att hon alltid har sjungit i kör och att hon, som nyinflyttad till Stockholm från Göteborg, kände en saknad efter att få sjunga tillsammans med andra.

– Jag flyttade för ett jobb på utbildningsdepartementet och fick där kontakt med Milischia Rezai som jobbade med integrationsfrågor. Tillsammans beslutade vi oss för att försöka starta en kör för nyanlända och etablerade svenskar, som ett sätt att bygga språkbroar genom sång och musik, säger Isabella, som 2015 bjöd in till ett event för att se om det fanns något intresse.

Det fanns det.

163 000 flyktingar, många av dem från Syrien, kom till Sverige 2015 och det fanns stora behov av mötesplatser för att skapa nätverk mellan etablerade svenskar och nyanlända.

– Tusentals visade intresse och flera hundra kom till eventet. De ville gärna vara med i kören och tyckte att detta var en jättebra idé. Många professionella körledare hörde också av sig, vi kunde välja och vraka, säger Isabella Enbågen.

Gemenskap och sång

Valet föll på några körledare som förstod och inspirerades av grundtanken med kören; att det skulle handla om integration och vara en mötesplats där inte bara körsång är i fokus, utan framför allt gemenskap, vänskap och brobygge över kulturella och språkliga gränser. Målet är att kören ska finnas kvar långsiktigt.

– Språkbarriärer hindrar oss inte från att sjunga ihop, sången sträcker sig bortom det talade språket och förenar människor, konstaterar Maria Erlansson och förtydligar att musiken är ett sätt att skapa gemenskap mellan människor oavsett bakgrund.

– För oss handlar det om musikens förmåga att bygga relationer och motverka segregation. Det finns så många olikheter och likheter i kören som inte alltid har att göra med om man är etablerad svensk eller nyanländ.

Förhoppningsvis blir sången en väg in i språket. Genom att lära sig texterna utantill, betona rätt och att förstå innebörden hittar de invandrade körmedlemmarna en lustfylld genväg via hjärnans sångcentrum till det svenska språket – och vice versa. För när kören sjunger på andra språk än svenska och engelska är det svenskarna som inte kan och som måste lära sig.

– Det är sånger på exempelvis arabiska, persiska eller hindi. På så vis blir det ett ömsesidigt utbyte av kunskaper och erfarenheter, säger Isabella och tillägger att man gärna sjunger melodiösa, medryckande låtar – det ska inte vara för komplicerat, utan alla ska kunna känna att de hittar en plats i kören, även de utan stor sångvana, säger Maria Erlandsson.

Kören består av cirka 50 personer av varierande ålder och kön – några har varit med från starten, medan andra kanske uteblir en period eller flyttar till annan ort.

Hälften är asylsökande eller nyanlända, hälften etablerade svenskar. Tanken är att mixen ska bidra till ökad integration. Nyanlända är alltid välkomna till kören och de flesta som söker sig hit gör det för att de gillar att sjunga, för att de vill lära känna svenskar och förbättra sin svenska. Information om kören från mun till mun, via flyers eller anslag på asylboenden.

Men det är inte bara sången som ger förbättrade språkkunskaper. Även fikapauserna under repetitionstillfällena är en viktig del av språkinlärningen och integrationstanken.

Maria Erlansson skrattar.

– Ja, fikapauserna är väldigt populära. Varje stämma har växelvis ansvar för fikabröd och det har nästan blivit en tävling om vem som bjuder på det bästa fikat.

– Under pausen får körmedlemmarna chansen att prata och lära känna varandra mer på djupet. Det blir lättsam språkträning och en sammanhållning i gruppen som är väldigt värdefull, säger hon och får medhåll av körmedlemmen och svenskaläraren Eva Hansson, som har valt att hålla i språkcirklar direkt efter repetitionerna. På så vis får de invandrade körmedlemmarna chansen att fortsätta att prata svenska en stund till, vilket är mycket uppskattat.

Kören är som en familj

Efter en timmes repeterande samlas kören åter för en sista paus innan konserten börjar. Mona Alnashi, ursprungligen från Irak, pustar ut över en kopp kaffe. Hon berättar att hon har bott 17 år i Sverige och att hon lockades till kören av en väninna.

– Jag har varit med från början och tycker det är jätteroligt att komma hit. Jag har aldrig jobbat i Sverige och tycker det är svårt att lära känna svenskar och prata svenska. När jag först kom till kören var jag blyg och vågade knappt prata med folk eftersom jag var osäker på språket.

– Men hör på mig nu, jag pratar hela tiden! Här diskuterar man mycket och det är utvecklande, säger hon med ett skratt, och tillägger att de timmar hon är här glömmer hon det tunga och svåra och fokuserar på sångglädjen och gemenskapen.

Hon får medhåll av Wasim Charif, som kom i den stora flyktingströmmen från Syrien för tre år sedan. Hans svenska är utmärkt. Han menar att han delvis har kören att tacka för det.

– Ja, det är ett bra tillfälle att prata svenska, men också att träffa folk från olika kulturer. För mig har kören blivit som en familj. Vi har roligt ihop och jag, som är musiker, vill ju hålla på med musik och sjunga. Kören har betytt enormt mycket för mig, säger han.

Magisk första repetition

Körledarna Maria Peters och Cecilia Q Öhrwall har suttit med och lyssnat och nu nickar de båda entusiastiskt. De vill gärna berätta om den här kören, som är som ingen annan kör de jobbat med.

– Redan vid den allra första repetitionen hände något magiskt. Det uppstod en direktkontakt mellan oss och mellan deltagarna, det var en energi och en stämning som jag aldrig upplevt med andra körer. Den energin vill man ju alltid åt, men här finns den utan ansträngning, säger Maria Peters, som tycker att arbetet med ”Gränslösa röster” är bland det roligaste mest meningsfulla hon gjort.

Cecilia inflikar att det personliga tilltalet är en starkt bidragande orsak till den goda stämningen. Alla nya som kommer presenterar sig med namn och man månar verkligen om att ta hand om dem så att de känner sig delaktiga och välkomna.

– Vi lägger mycket tid på att lära känna varandra. Kanske är det därför det blir så himla bra? Här är inte det viktigaste varifrån man kommer, utan vem man är och vad man kan bidra med i kören.

Medan vi lovsjunger kören glider Mohammed Ismail diskret ner på en stol i väntan på att ta ordet. Han lyfter handen och säger: Det jag nu vill säga är viktigt. Sedan placerar han handen på hjärtat.

– Skolan lär oss nya ord på svenska. Men kören ger oss nyckeln till våra känslor. Det är stort.