Stockholm växer och kampen om marken hårdnar. Växter, djur och friluftsliv riskerar att få maka på sig när behovet av nya bostäder är stort.
– Det pågår en klappjakt på mark i Stockholm, säger Bo Eknert, universitetsadjunkt på institutionen för naturgeografi på Stockholms universitet.
Vi blir fler, är den enklaste förklaringen. Länets befolkning växer med två SL-bussar om dagen. Inom några år väntas vi vara 2,5 miljoner människor, i Stockholms stad över miljonen.
Den jakt på mark Bo Eknert tycker sig se, innebär en konflikt mellan grönområden och byggintressen. Den rödgrönrosa majoritet som styrde Stockholms stad fram till valet framhåller att man inrättat tre nya naturreservat under mandatperioden. Men hur stora ytor som skyddas säger inte allt, menar Bo Eknert.
– Man måste också titta på kvaliteten på naturen, vilka känsliga miljöer och hemvister för hotade arter som kan gå förlorade, säger han.
Årstaskogen är ett aktuellt exempel, menar han. Åttio procent av skogen har nu blivit naturreservat, men på den resterande ytan finns planer på uppemot tusen bostäder. Utanför reservatsgränsen finns gamla ädla lövträd och därmed särskilt höga naturvärden, enligt Bo Eknert. Dessutom minskar barns tillgång till skogen, påpekade hans studenter i en konsekvensanalys.
– Det är i de delar som lämpar sig bäst för lek som man ska bygga, medan stora delar av reservatet är svårtillgängliga med branta sluttningar.
Växt– och djurlivet i Stockholmsområdet är mycket rikare än vad många föreställer sig, betonar Bo Eknert. Det har att göra med att de skogar som finns inte utsatts för ett modernt skogsbruk med kalhyggen.
– Skogarna har fått sköta sig själva till stor del.
Runt Stockholm finns stora grönområden som Nackareservatet och Tyresta nationalpark som hör till södra Sveriges största urskogsområden. Men att nöja sig med att bara bevara de stora skogarna skulle inte vara nog, menar Bo Eknert. Han framhåller forskning som visar på betydelsen – inte minst för folkhälsan – av att människor har nära till naturen.
– Om människor ska utnyttja naturområden så får det inte vara för långt till dem.
Bo Eknert tror att intressekonflikten mellan byggande och bevarande kommer eskalera i Stockholmsområdet under åren som kommer. De flesta Stockholmspolitiker lär instämma i att behovet av nya bostäder ibland konkurrerar med naturvärden. När striden om Årstaskogen rasade som mest intensivt argumenterade den ansvarige politikern Jan Valeskog (S) för att behovet av de 40 000 bostäder man lovat väljarna till 2020 motiverade att man tar en del av skogen i anspråk.
– Bostadspriserna stiger, unga har inte råd att skaffa bostad och bor hemma allt längre. Vi måste bygga i alla stadsdelar och behöver kompromissa, sa Jan Valeskog till Syre Stockholm för ett drygt år sedan.
Cecilia Obermüller, gruppledare för Miljöpartiet i stadsbyggnadsnämnden, menar å sin sida att det går att förena fler bostäder med att bevara grönområden. Det handlar snarare om politisk vilja än om olösliga intressekonflikter, anser hon. Utöver den våta miljöpartistiska drömmen om tiotusentals bostäder på en nedlagd Bromma flygplats, vill hon se bostadsstråk där det idag är trafikleder.
– Vi ser exempelvis möjligheter att omvandla trafikleder som Örbyleden till stadsgator. Får man ner hastigheterna och bygger stad intill kan vi skapa boulevarder, säger Cecilia Obermüller.
Att bygga i gamla industriområden som Slakthusområdet (som Syre Stockholm berättade om förra veckan) och Bromsten gör det också möjligt att få bostäder utan att göra ytterligare intrång i naturen, menar hon.
– Det finns flera exempel på hur vi bygger på redan hårdgjorda ytor.
Även Bo Eknert lyfter fram möjligheten att bygga på gammal industrimark, men påpekar att det ibland är kostsamt. I Norra Djurgårdsstaden la man exempelvis ett antal miljoner på att sanera marken innan det gick att bygga.
När man trots allt bygger i grönområden, ska man göra vad man kan för att lindra konsekvenserna med varsam planering, menar Bo Eknert. Den ambitionen har Stockholm stad haft i Sköndal, där man planerar för 4000 bostäder i vad som idag till stor del är parkmiljö. För att värna de gamla ekar som finns där har man inventerat träden och markerat vilka som är särskilt värda att sparas.
– Man har även tänkt på att det ska finnas spridningsvägar för arter som är beroende av ekmiljöer. Det är lovvärt, sedan återstår det att se hur det blir när det väl är utbyggt.
