– Var uppmärksam på efterlysningar av djur. Det kan vara en gärningsman som letar efter djurens matte, säger Carin Holmberg, en av grundarna av Se Sambandet.

Se sambandet är ett kunskapscentrum som vill visa sambandet mellan våld mot djur och våld mot människor och mer specifikt våld mot sällskapsdjur och våld i parrelationer.

Carin Holmberg, Stockholm, är doktor i sociologi, forskare och författare. I sin skrift Med husbondens röst – om våld mot djur i misshandelsrelationer presenterade hon den första svenska studien som både visar djurets egen utsatthet i relationer där mannen utsätter kvinnan för våld och hur djuren används för att skada och kontrollera familjemedlemmar.

I studien svarade 66 av 87 tillfrågade kvinnojourer att de hade erfarenhet av att kvinnor talat om våld eller hot mot djur. Lika många jourer hade erfarenhet av att kvinnor inte lämnat en misshandlande man därför att de känt sig oroliga för djurets säkerhet.

Hunden lämnades kvar

De flesta kvinnojourer tar inte emot husdjur. Och samhället tar inget ansvar för de här djuren.

– Tyvärr har många som arbetar med utsatta kvinnor svårt att se vikten av att inkludera djuren. De riskerar att ses som ett hinder som gör det svårare att hjälpa de utsatta människorna. Trots att djuren blivit offer för våld och vanvård har samhället inget skyddsnät för dem, säger Carin Holmberg.

Även för kvinnan kan det här få ödesdigra konsekvenser. I fjol dömdes, i ett uppmärksammat fall, kroppsbyggaren Martin för att ha misshandlat sin sambo Lotta till döds. Socialtjänsten hade erbjudit henne ett skyddat boende men när hon inte fick ta med sin hund Ecco, som var hennes trygghet och ögonsten, valde hon att stanna hemma.

– Socialtjänsten tyckte då att den ”gjort sitt”. Hunden fick däremot följa med och ta ett sista farväl på sjukhuset, vilket måste ha brutit mot alla regler. Tänk om myndigheterna i stället hade hjälpt Lotta så att hon slapp dö, säger Carin Holmberg.

Svara inte på Facebook

I de fall kvinnan lyckats fly och tagit hunden eller katten med sig, händer det att mannen lägger upp en efterlysning av ”sin älskade” katt eller hund på Facebook. Det finns därför anledning att se upp med efterlysningar av djur.

– Det kan vara en gärningsman som letar efter matte. Svara inte.

Ett sätt för gärningsmannen att plåga djuret och trakassera kvinnan är att han tar hunden eller katten i bilen och släpper ut den på motorvägen, där den riskerar att bli ihjälkörd. Det är inte ovanligt att katter kastas ut i skogen och det händer att hundar binds fast vid träd i skogen för att svälta ihjäl.

– Det tar känslomässigt för kvinnan när han ger sig på favoritdjuret, säger Carin Holmberg.

Hon ger ett annat exempel där en kvinna flydde hals över huvud och tvingades lämna kvar sin häst i stallet, då myndigheterna inte kunde hjälpa till att omplacera den.

– Mannen anmälde kvinnan till länsstyrelsen för att hon lämnat hästen utan tillsyn. Det kan i värsta fall leda till att kvinnan får djurförbud.

Saknar kunskap

När mannen misshandlar djuret kan det handla om att han fimpar sin cigarrett eller knäcker revbenen på exempelvis katten eller hunden.

Djuren kommer ofta in till djursjukhus, men veterinärer och övrig djurhälsovårdspersonal saknar inte sällan kunskap om orsaken till de här skadorna. Ägaren kan säga att hunden med knäckta revben blivit påkörd av en bil.

– En hund som blir påkörd av en bil får inte knäckta revben. Det får den däremot av en välriktad knytnäve. Min uppmaning till veterinärer är därför att alltid ställa fler frågor om skador som sägs ha orsakats av påkörning , säger Carin Holmberg.

När det gäller katten kan ägaren skylla på att den ”ramlat ut genom fönstret”.

– Ett fall genom fönstret orsakar inte knäckta revben. Här handlar det också sannolikt om misshandel, säger hon.

När en hund kommer till veterinären med klokapselskador kan den ha bundits fast vid ett element och misshandlats.

– Hunden har försökt komma undan genom att gräva i golvet tills klorna gått sönder.

Kvinnan bör stå som ägare

Se sambandet har fått pengar av Svenska Djurskyddsföreningen för att ta fram ett utbildningsmaterial riktat till veterinärer och annan djurhälsopersonal. I materialet kommer det att framgå hur man känner igen skador efter misshandel, ställer frågor, dokumenterar med mera.

– Våldsutsatta kvinnor går till veterinären med sina djur, men berättar inte sanningen eftersom de känner skam. Därför är det viktigt att veterinären ställer frågor, säger Carin Holmberg.

Ett dilemma är att försäkringsbolagen inte täcker skador som orsakats av ägaren eller andra familjemedlemmar.

Ett exempel är en tioårig mellanpudel som kom in till djursjukhus två gånger efter att ha misshandlats av mannen. Förklaringen var att hunden ”ramlat från balkongen”. Tredje gången överlevde inte hunden misshandeln och då trodde inte längre veterinären på historien. Försäkringsbolaget stämde kvinnan för försäkringsbedrägeri och till att betala tillbaka ersättningen.

I de här fallen är det sällan mannen åtalas och döms för djurplågeri då detta har ett lägre straffvärde än exempelvis kvinnofridskränkning. Därför är det, enligt Carin Holmberg, viktig att som kvinna stå som ägare till djuret och polisanmäla mannen för djurplågeri, även om han sedan inte fälls för brottet. I annat fall kan det hända att mannen får tillbaka djuret om det överlevt.

Hon anser att en straffskärpningsregel borde införas, som innebär att våld mot djur ska finnas med som en försvårande omständighet i kvinnofrids- och fridslagsstiftningen.

Stressar djuret

– När du utsätter en människa för våld så stoppar det inte där om det finns djur i närheten. Det ger gärningsmannen en förhöjd känsla av makt över liv och död. Det plussar på upplevelsen, säger Carin Holmberg.

Även i de fall där djuren inte misshandlas fysiskt far de illa av att se sin matte misshandlas.

Per Jensen, professor i etologi, har refererat till en studie som visar att djuren stressas och mår psykiskt dåligt när de bevittnar våld.

– Att leva med gråt och rädsla är fruktansvärt svårt för djuren, även om de inte själva blir misshandlade fysiskt. Hundar, och även katter, är särskilt bra på att läsa av oss, säger Carin Holmberg.

Ny regel införs

En ny sekretessbrytande regel ska införas nästa år som innebär att exempelvis socialtjänst och hemtjänst får bryta sekretessen och rapportera till länsstyrelsen när de ser ett djur som far illa hemma hos en brukare.

Den kom till efter Lex Maja, fallet med katten Maja i Södertälje som lämnades att svälta ihjäl när matte hamnade på sjukhus. På grund av sekretessregler slog hemtjänsten inte larm till länsstyrelsen om att kvinnans katt hade lämnats ensam hemma.

Den nya regeln kommer dock inte att hjälpa djuren i familjer där våld förekommer.

– Om socialtjänsten mot förmodan ser ett djur bli misshandlat ska handläggaren prata med ägaren och göra en handlingsplan. Hur troligt är det att gärningsmannen erkänner att han pryglar djuret?

– Det borde räcka att kvinnan berättar för socialtjänsten att hon, barnen och djuren är utsatta, och behöver hjälp. Men det gör det inte, det räknas som andrahandsuppgifter, säger Carin Holmberg.

Ingen statistik

I England kan däremot socialtjänsten och andra myndigheter korsrapportera och göra en orosanmälan till djurskyddspersonal när de känner till att de finns djur i familjer med våld.

– I vårt samhälle är djur ”saker”. Starka krafter i samhället lobbar för att djuren inte ska få individstatus, exempelvis LRF som redan tycker att den nya sekretessbrytande regeln är för långtgående, säger Carin Holmberg. Hur vanligt är våld mot familjedjur?

– Våld mot djur finns inte i någon officiell statistik. Katter följt av hundar är de djur som oftast drabbas av familjevåldet. I landet finns det sammanlagt två miljoner katter och hundar, därutöver hästar, kaniner och andra djur. Det finns alltså väldigt många djur därute. Och finns det våld i familjer med djur är djuret utsatt. Så det går att anta att det är ett stort problem.

Mycket kvar att göra

Det här behöver göras enligt Carin Holmberg:

• Socialtjänsten måste hjälpa att omplacera av de drabbade djuren. Många gånger erbjuds endast avlivning.

• Det behövs regionsstallar i länsstyrelsens regi. De behövs även för exempelvis häktades djur. I dag finns endast några ideella krafter, exempelvis Voov, som kan förmedla jourhem åt djur under tiden kvinnan befinner sig i skyddat boende.

• Veterinär/djurhälsopersonal behöver upplysas och utbildas om de våldsutsatta djuren.

• Försäkringsbolagen måste ändra inställning så att kvinnan vågar berätta för veterinären om vad djurets utsatts för.

• En mer långtgående sekretessregel behövs. Det ska räcka med att kvinnan ber om hjälp för sig själv och djuret. Myndigheter måste få korsrapportera.

• En straffskärpningsregel borde införas i kvinnofrids- och fridslagsstiftningen, där våld mot djur finns med som en försvårande omständighet.

• Alla myndigheter som möter våldsdrabbade samt kvinnojourer måste börja fråga om det finns djur med i bilden. Fråga också om det funnits djur. Alla berättar inte.

– Det ligger i allas intresse att vi ser sambandet mellan våld i relationer och våld mot familjens djur. De som använder våld mot djur använder farligare våld mot människor, säger Carin Holmberg.