Rrriotsamba startades 2008 i syfte att skapa en separatistisk sambaförening, och i dag vänder man sig till transpersoner och kvinnor/tjejer.

Under senare år har föreningen fått en accelererande uppmärksamhet. Detta beror till mångt och mycket på dess gedigna närvaro på ett flertal demonstrationer, men även vid andra evenemang av främst politisk karaktär. Fem medlemmar i föreningen var även förtrupp åt skådespelarna bakom uppropet #tystnad tagning när de tågade in på Guldbaggegalan.

Tre band i ett

Föreningen är baserad i Stockholm, och spelar således mest på olika evenemang runt om i staden. Engagemanget sträcker sig dock utanför både huvudstadens och landets gränser – den geografiska spridningen på spelningarna är stor och inbegriper uppträdanden på Åland och i New York. I slutet av sommaren spelade man på den separatistiska musikfestivalen Statement festival i Göteborg.

Rrriotsamba består av tre olika band; OYA, Saravá och Feministas acidas. Medlemmarna byter ibland band inom föreningen och spelar i vissa fall i fler än ett band.

Enligt föreningen använder de feministiska metoder i sitt musicerande. Detta innebär bland annat att medlemmarna skapar utrymme för varandra och även övar på att ta utrymme. Ett sambaband har traditionellt sett en person som leder, och som därigenom guidar bandmedlemmarna i och mellan de olika rytmerna. I Rrriotsamba har man istället ett roterande ledarskap.

Medlemmarna uppmuntras att leda bandet i omgångar, men tvingas inte in i denna roll om de inte tycker det känns bekvämt.

Uppmuntras att leda

Karin Lindman, som spelar i OYA och som varit med sedan föreningen startade, anser att möjligheten att få ta över ledartröjan i ett sådant sammanhang kan betyda mycket för den personliga utvecklingen.

– Jag blev tidigt uppmuntrad att leda en kurs, något jag innan inte hade sett mig själv göra. För mig var det viktigt att få leda en grupp och faktiskt inse att jag kunde vara bra på det.

Hon tycker att separatismen i föreningen bidrar till att skapa ett utrymme som är välgörande för individens utveckling på många plan, och att det skapas en speciell dynamik när man låter dem som definierar sig som kvinnor eller tjejer ha tillgång till ett separat utrymme.

– När man låter tjejer vara för sig själva händer det saker. Det kände jag redan som ung, som när vi delade upp oss på idrottslektionerna.

Det hände något med mig – jag kunde prata och agera på ett annat sätt och kunde slappna av. Den känslan hänger kvar i dag fastän jag som vuxen är tryggare i mig själv.

Hon anser dock att det är viktigt att inte enbart röra sig i separatistiska rum utan att våga gå vidare och även ta plats i andra rum, möjligtvis efter att man byggt upp sin självkänsla i ett separatistiskt sammanhang. Med det vill hon inte påstå att ett separatistiskt rum inte kan fylla en funktion i sig, men att det kan vara nyttigt att bredda sina vingar.

Hennes namne, Karin Magnusson, som spelar med bandet Saravá, tycker att separatismen bidragit till att hon inte känner sig styrd, så som kan vara fallet i andra mer patriarkala sammanhang. Hon tror att Rrriotsamba säkert blivit bortvalda vid olika spelningar på grund av sin separatism, men anser att det ändå inte finns några större nackdelar med den separatism som föreningen står för.

Alla och ingen tar plats

Den platta organisationen och det delade ledarskap som präglar föreningen kan dock ibland resultera i viss brist på agerande enligt Karin Magnusson, men hon anser ändå att det demokratiska tillvägagångssätt som råder väger tyngst.

– Ibland kan det faktiskt vara lättare att ta plats när någon leder. I en platt organisation med delat ledarskap måste ju alla få plats att säga sitt. Det kan leda till en rädsla att ta plats, och då motverkar det sitt syfte. Men, fördelarna med en icke-hierarkisk organisation överväger ju helt klart. Det är inget snack om saken.

Även Karin Lindman från OYA anser att det delade ledarskapet kan vara komplicerat. Hon kan i stunder känna viss frustration över att den sociala processen till viss mån stoppar upp den musikaliska utvecklingen då kvinnor ofta är uppfostrade till att ta mycket hänsyn till andra människors behov. Men även hon anser att hela upplägget ändå är värdefullt för medlemmarna överlag.

Politiken och musiken

Det politiska engagemanget bland merparten av medlemmarna är något som mångt och mycket definierar Rrriotsamba. Förutom demonstrationer och andra politiska evenemang spelar man även på bröllop och olika fester, men det politiska engagemanget är ändå märkbart när det kommer till majoriteten av spelningarna.

– Vi står upp för något. Våra spelningar är ofta ett slags statement och vi spelar ofta där det behövs, säger Karin Magnusson från Saravá.

Att det finns ett politiskt medvetande hos många av medlemmarna är något som Cecilia Enholm, från Saravá och Feministas Acidas, håller med om. Enligt henne är bandet Feministas Acidas något mer radikala, och de har även ett manifest på föreningens hemsida som anger att de organiserar sig genom slagverk för att ”krossa patriarkatet, störta kapitalismen och riva alla gränser”.

Genom att spela slagverk ges en möjlighet att höras, synas och ta plats, enligt manifestet. Man spelar både för att stärka sig själv, och för att solidarisera sig med andra. Förutom feminis men stöds ”transkampen, klasskampen, syskonskapet, systerskapet och den queera kampen”.

– Ja, vi vill krossa patriarkatet och vi har väldigt roligt medan vi gör det. Det kanske nästan låter lite käckt, men det ligger en enorm styrka i det vi gör, säger Cecilia Enholm.

Rrriotsamba har bland annat bokats av Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ och därigenom spelat på både politiska fester och i förstamajtåg. Internationella kvinnodagen den 8 mars och de olika pridefestivalerna runt om i landet är också tillkomster som premieras.

– Det finns några heliga dagar för oss och det är den 8 mars, den 1 maj och när det är Pride. Vi vill gå in och spela där det behövs, säger Cecilia Enholm.

Rrriotsamba lockar både personer som har spelat någon typ av trummor tidigare eller sysslat med annan typ av musik, och dem för vilka det hela är helt nytt.

Alla kan spela samba

Karin Magnusson från Saravá anser att stämningen inom föreningen är väldigt tillåtande och att upplägget drar till sig personer som annars möjligtvis inte skulle ha tagit sig för att spela samba. Brist på erfarenhet av någon typ av musicerande utgör inte något hinder.

Hon själv har spelat trummor sedan hon var 14 år gammal, men gick med i Rrriotsamba för 3–4 år sedan eftersom hon tyckte att det kändes som en rolig erfarenhet att få spela i den typen av separatistisk förening som Rrriotsamba utgör.

Rrriotsamba har relativt regelbundet både nybörjar och fortsättningskurser, samt diverse workshops. Karin Magnusson säger att hon hoppas att fler skulle ta chansen att prova på att spela i föreningen.

Cecilia Enholm hade däremot aldrig sysslat med musik förrän hon började spela i föreningen. Tiden före det förra riksdagsvalet 2014 kände hon en väldigt stor politisk frustration och deltog i ett demonstrationståg framför vilket Rrriotsamba spelade.

– Det var en sådan känsla att gå bakom dem, och jag kände att jag ville vara en del av detta.

I dag verkar hon mer än nöjd över sitt beslut att gå med i föreningen och har inga tankar på lämna det sammanhanget.

– Det finns en sådan omsorg, kärlek och trygghet. När jag väl hade gått med så kände jag att här vill jag stanna.