DEBATT. I vetenskapliga studier har man kunnat visa att det finns ett nära samband mellan stadsmiljöns utformning och trygghet i staden. Men det räcker med att fråga vad enskilda individer tycker, så nämns ofta trygghet som en av de viktigaste frågorna. Många menar att tryggheten i deras egen stad försämrats under de senaste åren – inte sällan på grund av dåliga politiska beslut. De politiska partierna i Stockholms stadshus verkar helt enkelt inte förstå att det finns ett nära samband mellan demokrati, stadsmiljö och trygghet!

En vanlig synpunkt är att stadens invånare inte tycker att politikerna lyssnar på dem. De känner sig helt enkelt inte delaktiga. Detta är oroande ur demokratisynpunkt! En annan vanlig synpunkt är att man inte uppfattar staden som en helhet som består av olika delar med lika värde. Generellt uppfattas innerstaden som trygg och attraktiv och ytterstaden som motsatsen. Detta förstärks av massmedias schablonbild. ”I innerstaden bor högutbildade med god ekonomi och svensk bakgrund, i ytterstaden bor lågutbildade med dålig ekonomi och utländsk bakgrund.”

Naturligtvis är detta en förenklad bild! Vad värre är, den är ett hinder mot att få alla stockholmare att känna sig som en del av staden. Det blir ett ”vi-och-dom-förhållande” som påverkar människors självkänsla och som inte främjar delaktigheten och tryggheten.

Det måste vara lika attraktivt att bo i ytterstaden som i innerstaden! Det finns trots allt fördelar med bägge. Men förutsättningen är att politikerna förstår sig på stadsmiljöns betydelse i olika delar av staden, och att de lyssnar på och tar till sig invånarnas synpunkter.

Den dyra och kontroversiella ombyggnaden av Slussen ville inte många ha, men otaliga insändare och demonstrationer hade ingen påverkan på politikerna. Inte heller gjorde det saken bättre att Miljöpartiet gjorde en helomvändning i frågan och plötsligt stödde projektet. Att komma till makten i Stadshuset vid förra kommunalvalet var tydligen viktigare än demokratiska hänsyn till stockholmarnas vilja!

Det verkar inte heller vara någon skillnad på politikernas bristande hänsyn till synpunkterna från stadens invånare i ytterstaden och innerstaden. Otaliga insändare har skrivits mot den planerade begravningsplatsen på Järvafältet, och överklaganden och stora demonstrationer anordnas för att ändra den föreslagna placeringen av Nobelbygget på Blasieholmen – för att bara nämna två av många aktuella exempel.

Ett tredje exempel är också anmärkningsvärt. En stad som styrs av politiker som utger sig för att vara socialistiska, miljö­inriktade och feministiska vill att ett av de mest framgångsrika multinationella företagen i USA – Apple – i utbyte mot en stor summa pengar ska ta över en av stockholmarnas mest centralt belägna gröna oaser, Kungsträdgården. Hur många stockholmare känner till detta? Hur många som bor i staden har tillfrågats vad de tycker? Och hur många som röstade på S, MP, V och Fi i senaste kommunalvalet visste att dessa partier hellre skulle liera sig med världsomspännande kapitalintressen än med Stockholms invånare?

Förstör inte ytterstaden och innerstaden genom feltänkta projekt som saknar förankring hos stadens invånare! Förutom att det för alltid förändrar vår unika stad gör det att demokratin urholkas och otryggheten ökar. Politisk prestige och dolda agendor får inte ta över politiska beslut!