Det var för sex år sedan som Simone Grind, Ossian Tidblom, Robin Tidblom,  Oscar Rosengren och Ruben Wätte började arrendera 1,8 hektar mark av Södertälje kommun. Andelsjordbruket växte fram och är i dag en spirande mötesplats i Järna som också inspirerar andra runt om i landet.

Under tallarnas huvudfokus ligger i första hand på miljövänlig grönsaksproduktion, men här arrangeras även kulturella evenemang och kurser. Att hyra mark av kommunen och starta upp projektet har lett till att flera kommuner runt om i landet fått upp ögonen för modellen som formats sedan starten.
– Under tallarna är ett banbrytande projekt som visar vägen för andra som vill starta liknande initiativ, säger Jordan Lane, som arbetar som projektkoordinator på Södertälje kommun.

Ett ”permakultur-tänk” genomsyrar arbetet och platsen. Jorden brukas utan att plöjas med traktor. Här gräver de inte i jorden utan låter den vara orörd – ett så kallat ”no-dig-system”. Under tallarna arbetar aktivt för klimatet och för att minska kolutsläppen tillsätter de biokol i odlingsbäddarna för att bland annat stärka mikrolivet i jorden.

– Vi har skapat en plats för positivt arbete kring kopplingen mellan miljö och mat, samt blivit en katalysator för en ny rörelse som tar form. Många verkar längta efter en plats och ett sammanhang att komma till för att få en kraftinjektion med inspiration, säger Simone Grind och fortsätter:
– Jag kan själv undra vad det är som får folk att vallfärda hit och vad är det som får dem att komma tillbaka vecka efter vecka, säger hon innan hon slår sig ner med dagens volontär vid långbordet där kaffet står och väntar.

Tror på hållbar odling

Volontärerna berättar under fikarasten om varför de valt att komma hit. Kopparna fylls med kaffe och tahini breds ut på brödskivor. Stämningen är gemytlig och det blåser friskt och somrigt under den stora presenningen. Volontärerna kommer hit av olika anledningar och för att ta del av arbetet, men en sak har de gemensamt – de blir alla inspirerade och tror på hållbar odling. Någon är här och arbetstränar, någon annan vill komma bort från kontoret och drömmer om att odla mer.
– Under tallarna är ett demokratiskt kooperativ. Det är så många initiativ som är drivna av vinning, det inspirerar mig att det här är ett basinitiativ, säger en av volontärerna innan han läser upp en dikt ur en bok.

Under 2013 började Under tallarna experimentera med andelsjordbruk – CSA, community supported agriculture. Det är ett alternativt sätt för produktion och distribution av livsmedel.

Begreppet myntades i Japan och har vuxit sig stort i USA och många EU-länder, och är nu på frammarsch i Sverige.
– Efter att ha experimenterat i några år är vi nu mer etablerade. Det var sommaren 2017 som vi verkligen började få det att rulla på. Andelarna har ökat från femtio till åttio. De som köpt in sig i Under tallarna är bland annat privatpersoner, skolor och restauranger, säger Simone Grind.

– Femton andelar går till förskolor i området, det känns verkligen roligt att barnen kommer hit och är med i skörden och äter det vi odlar i trädgården. Vi har den mark vi har, och min ambition är att vi så småningom ska kunna skala upp andelsjordbruket och grönsaksproduktionen så att det blir helt ekonomiskt hållbart.

Grönsakslådor delas ut från mitten av maj till november till dem som köpt andelar. Totalt blir det 23 lådor per säsong med färska grönsaker men också förädlat. Av de 50 grödor som finns i odlingarna går 30 till grönsakslådorna som hämtas på plats.

Framtidsvision

Simone Grind berättar att Under tallarna i framtiden vill fortsätta vara ett experiment och en innovationsplats för hållbar matproduktion – ekonomiskt, ekologiskt och socialt.
– Vi vill skapa en tvärvetenskaplig mötesplats för människor från alla sektorer som vill arbeta med matproduktion som verktyg, vilket känns viktigt för miljöarbetet och kan skapa förändring i klimatfrågan. Jag tycker att det behövs ett nytt ledarskap i världen, nya metoder och en inre omställning. Vi behöver organisera oss för en hållbar framtid och sträcka ut en hand till de som behöver förstå hur man kan organisera sig.

Det framgår att Simone Grind vill höja statusen för Sveriges matproducenter.
Hon anser att det är problematiskt att det ibland skapats klyftor mellan miljörörelsen och bönderna, hon skulle hellre se att de två polerna inspirerade varandra och på så vis kan odla så bra mat som möjligt, överleva på det och samtidigt förändra våra metoder och konsumtionsmönster.
– Vi vill att den här platsen ska vara med och bidra till att höja statusen för bönder och odlare. Det är matproducenterna och mark-ägarna världen över som framförallt brukar våra ekosystem och därför sitter på möjligheten att förändra storskaligt. Om vi samarbetar har vi en väldigt stor möjlighet att förändra en ganska hopplös miljösituation.
–  Alla som brukar jord är intresserade av att göra det så bra som möjligt för miljön och hälsan, men så som systemet är utformat just nu är det svårt att leva på det.

Hur ska vår mat produceras i framtiden?

– Det är problematiskt att vårt samhälle inte kan värdesätta dem som faktiskt kan tänka sig att leva enkelt på att odla mat på ett ekosystemsgynnande vis. Man kan inte överleva på småskalig grönsaksproduktion nu för tiden. Det är ett stort problem.
– Och vem ska då göra det? Om bönderna skulle göra rätt och gynna ekosystemet istället för att bekämpa det, då går vi i rätt riktning, säger Simone Grind.

Kolinlagring i jorden

Emilia Rekestad, utbildningssamordnare och odlare, känner initiativtagarna på Under tallarna väl. Hon har organiserat återkommande aktiviteter på platsen och skrivit om kolinlagring i sin kandidatexamen i biologi.
– Organiskt material består av cirka 50–60 procent kol. Levande organismer som till exempel bakterier, växt-rötter och svampmycel är viktiga för kollagringen – där organismer i olika storlekar äter och bryter ned dött
material. Jorden innehåller en näringskedja som kan liknas vid en väv – så fort dött material kommer i kontakt med jorden påbörjas en nedbrytning av ett myller av organismer i olika storlekar och former.

I nedbrytningsprocessen andas syre-levande organismer ut koldioxid, förklarar Emilia Rekestad, och denna utandning behöver vara mind-re än växternas inandning av kol för att kolinlagring i ett första skede ska äga rum.

För att dämpa klimatförändringarna vill man att det kol som förs in i jorden ska vara i jorden i minst hundra, men helst tusentals år.
– Det är en stor utmaning då vi oftast inte kommer så långt ner i jorden med de vanliga jordbruksmetoderna. Kolinlagring som begrepp gynnas av ett flertal metoder som även gynnar jorden.

– Precis så som de på Under tallarna gör kan man binda kol genom att inte gräva i jorden, ”no-digg-system”, agroforestry – det vill säga kombinera olika sorters växter och perenner och att även täcka jorden så som naturen själv gör med växande grödor eller dött material. Dessa metoder är ofta främjande för kolinlagring, arbetsminskande samt gynnar mångfalden, fertiliteten och buffrar vatten. Det är intressant att kolinlagrande metoder har fler synergier till skillnad mot att plöja jordarna som istället ger mer kol i atmosfären, säger Emilia Rekestad.

Biokol-processen

I grönkålslanden står Robin Tidblom och vattnar. Han berättar om hur han och de andra på Under tallarna arbetar aktivt för att binda kol i odlingarna.
– Man har sett att fertiliteten i jorden ökar när man tillsätter kol. Jag ser själv att jorden får en större förmåga att reglera sig själv. Skörden ökar och grönsakerna innehåller mer näring. Jordstrukturen och jordbiologin förbättras av en kolrik jord och blir så som den ska vara –  jordkulturen förbättras på lång sikt. Kolbitarna skapar ett stort utrymme för bakterielivet och på så vis stärks levnadsförutsättningen för mikrobiologin.

Kooperativet har också byggt en Kontiki-brännare på platsen. Den ser ut som en konformad tratt och den skapar en syrefattig förbränning i botten – som en öppen kolmila.
– Vi brukar stoppa i spillvirke och löv i brännaren. När det har brunnit ett tag, när bara kolstrukturen finns kvar, krossar vi kolbitarna och lägger dem i komposten där det laddas till biokol. Det är i komposten som kolbitarna absorberar näring och mikroliv. Sedan lägger vi ut biokol-komposten på odlingarna, säger Robin Tidblom.

Han tillägger att den kolbildande effekten är marginell på en sån här liten odling.
– Vi tillsätter biokol utifrån en utforskande pedagogisk synvinkel. Vår önskan är att jordbruket och matproduktionen ska vara kolbildande, inte kolförbrukande. Vår tes är att stärka jordbiologin på alla möjliga sätt.

På grund av det rådande eldningsförbudet har Under tallarna inte kunnat elda biokol denna sommar. Robin Tidblom berättar att han siktar på elda i i Kontikibrännaren till hösten vid ett kurstillfälle.
– Då ska vi elda ett kolförråd som ska ner i komposten sen, säger Robin Tidblom innan han fortsätter att vattna under den stekande solen som får vattendammen att sina.