Omställning Järna har arbetat med olika områden inom ramen för hållbarhet och livsstil, där inre omställning har varit ett centralt tema. Projektet görs i samarbete med i samarbete med Leader Södertälje landsbygd och har pågått i 18 månader. Emilia Rekestad är en av tre projektledare som på frilansbasis har organiserat aktiviteter, kurser och studiebesök.
– Man kan se inre omställning som en av de största utmaningarna för rörelsen. Praktiska problem och frågor som exempelvis matproduktion, byggande, energi, logistik etcetera är alltid relaterade till vår kapacitet att samarbeta. Många projekt inom ramen för hållbarhetsarbete fallerar på grund av sociala konflikter och missförstånd. Även frågor som rör konsumtionsval och känsla för vad vi har behov av i livet är styrda av kulturella, mentala och känslomässiga föreställningar, säger hon.
I Omställning Järna ingår en kärntrupp på ungefär 20 kontinuerligt aktiva, men de som skriver inlägg på Omställning Järnas hemsida och som har deltagit i kurser uppgår till flera hundra.
– Järna är lite speciellt. Det är en alternativ anda. Folk här är väldigt inkluderande och många har gjort ett medvetet val att flytta hit på grund av de antroposofiska tankegångar som finns och vad de öppnar upp för.
Det biodynamiska jordbruket, vilket var föregångaren till den ekologiska jordbruksrörelsen och KRAV i Sverige, har sedan 1920-talet propagerat för giftfri odling och ett slutande av kretslopp i regionen. Biodynamik är den antroposofiska filosofin och vetenskapen kring jordbruksfrågor. Inom dagens omställningsarbete försöker omställarna att integrera hållbarhetsfrågorna i hela kommunen, med landsbygd, vilket är en stor och rolig utmaning i en kommun med många olika kulturer och intressen.
Järna har blivit känt för sitt arbete med just inre omställning och har haft ett antal olika evenemang där det perspektivet varit centralt. Till exempel har man arrangerat en naturretreat i skogen med tema inre omställning. Även inom ledarskapsträningen The art of hosting, vilken hållits inom Omställning Järna, tangerar man vikten av den inre, personliga utvecklingen för att ”hålla space” och leda andra.
Inre omställning handlar om att träna sig själv att se med klarhet. Att vila i varje stund. I informationssamhället kan det vara svårt där allting kommer flygande mot oss. Men man måste träna till sig närvaro och tillit i tacksamhet till det som redan är, menar Emilia Rekestad.
– Det ligger egentligen nära mindfulness. Att acceptera att allting inte blir perfekt. Det är förstås också en paradox när man pratar om omställning och att vi ska förändra.
Rekestad poängterar att den inre omställningen även hänger ihop med att se och förstå ”sin plats” i det stora sammanhanget. Att vi är en del av ekosystemen runt omkring oss.
– Varje sekund tar vi del av luft, sol och vatten. Vi är helt beroende av ekosystemet och vad det ger. Allt som omger oss – bänken av trä, föremål av plast, allt kommer från samma system, från jorden.
Moderna människor har lärt sig att se världen på ett annat sätt och måste träna på att känna tacksamhet och tillit till det vi är en del av, säger Emilia Rekestad.
– Jag vill gärna se det som fungerar och inte gräva ner mig i problem. Personligen väljer jag att mer fokusera på lösningar än exempelvis problematiken kring peak oil och klimat. Jag tycker givetvis att dessa frågor är extremt viktiga, och är tacksam för att många har en bred expertis inom sådana områden. Men för mig är det viktigt att se lösningar och potentialen i varje person, sammanhang och plats: vad man kan göra för att förbättra.
Inre omställning leder ofta också till att yttre omställning blir bättre. När relationerna till en själv och till andra förbättras gör även arbetet det.
– Det vi har sett med omställningsprojekten är att de befintliga nätverken stärks. När band skapas mellan individer blir det också större samarbeten mellan organisationer.
Emilia har gjort research på några av de fundamentala sociala problem i omställningsrörelsen som finns med konflikter människor emellan.
– Jag var själv med och gjorde en undersökning för Ekobyarnas riksorganisation och projektet Ecovillages for sustainable rural development (ecovillages.eu) där det blev tydligt för mig hur viktig den sociala aspekten är för en välmående gemenskap. Annan dokumentation inom ämnet visar på att cirka nio av tio ekobyar/gemenskaper faller inom ett tidsspann av tio år, oftast på grund av sociala konflikter.
Rekestad tror att vi gynnas av att lära oss att fokusera på det vi är tacksamma för. Oftast lär vi oss att se det som inte fungerar, det vi inte tycker om hos andra människor. Kanske kan vi lära om?
– Jag har en tro att vi ser på världen som vi ser på oss själva. Vi måste ge oss själva och andra en bättre grogrund.
Emilia Rekestad har gott om förstahandserfarenhet när det gäller hållbar livsstil. Sin barndom tillbringade hon i Delsbo dit föräldrarna flyttade under den gröna vågen. Hennes pappa flyttade till Järna när hon var tonåring och det var då hon själv fick en anknytning till området. Hon var tidigt involverad i Attacrörelsen och åkte till Sydamerika och arbetade genom Färnebo folkhögskola. Trots en akademisk bakgrund där hon läst antropologi, humanekologi och pedagogik har hon nyligen utbildat sig till trädgårdsmästare.
– För mig är det viktigt att göra någonting konkret. Det handlar om att hitta en bra balans, mellan till exempel att sitta framför datorn och skriva projektplaner och göra någonting med sina händer, förklarar Emilia Rekestad.
