Integrationsprojektet Kulturverkstäder på Österlen har blivit framgångsrikt. Förra helgen ställde verkstäderna ut resultatet av ett års konstnärligt arbete i Simrishamn. På berättarverkstaden i Borrby har textskrivandet fört samman människor från många olika kulturer. Landets Fria besökte en av verkstäderna under förberedelserna inför utställningen.
I det gamla gjuteriet mitt i Borrby ställer kurs- och projektledaren Anna Lindberg i ordning för den sista träffen på berättarverkstaden som går under namnet Vi skriver historia. Varje onsdag under ett års tid har runt tio personer träffats i lokalerna i det stora stenhuset. Målet har varit att ha ungefär häften personer som nyligen har kommit till Sverige och häften med svensk bakgrund. Under ledning av Anna Lindberg har deltagarna fått berätta sina historier genom text. Vi skriver historia är en av många olika kurser i integrationsprojektet Kulturverkstäder på Österlen. Först på plats för kvällen är deltagaren Hamida Haj Darwish från Syrien.
– Det här är jättespännande för mig och jag längtar alltid till de här kvällarna, säger hon. Förutom att jobba på äldreboende och ha en egen cateringfirma så är hon själv verkstadsledare för en av de andra verkstäderna: en matlagningskurs i Östra Hoby.
Utställningen de förbereder ska visa resultatet av alla kulturverkstädernas arbete. Under det senaste året har bland annat dans-, kör-, skulptur-, och berättarverkstäder träffats runt om på Österlen. Idén kom från Anna Lindberg och hennes väninna Gunnel Ottersten. De har tidigare varit involverade i ideella språkkaféer och mötesplatser.
– Det kan vara jättebra med språkkaféer men med ideella krafter så är det svårt att få en kontinuitet i det hela. Helt plötsligt känner någon sig inte så engagerad eller ska resa bort och då faller allt, säger Anna Lindberg medan hon sätter eld i kaminen.
Lösningen var att kunna betala de som leder verkstäderna. De tänkte tidigt att de ville att det skulle vara kreativa mötesplatser då de ansåg att det är lättare att börja prata om man också sysslar med något med händerna samtidigt.
– Och sedan är det ju ett bra sätt att locka olika människor: en ny gratis lärdom – vem vill inte lära sig skulptera gratis?
Anna Lindberg, som hade erfarenhet av att söka stora summor som professor vid Lunds universitet, använde sig av sina kunskaper och sökte om pengar till sin idé. Och pengar fick de: 1,5 miljoner. Nu kunde de inte bara ge ledarna goda löner, de hade även pengar till lokaler, material, fester, fika och utflykter. Grundtanken om att öka integrationen ute på Österlen har blivit en framgång.
– Det finns faktiskt några deltagare som träffade nyanlända personer för första gången här på verkstaden. De har sagt att de har fått en förändrad syn efter detta, berättar Anna Lindberg.
Både deltagarna och kursledarna är väldigt nöjda och vill gärna fortsätta på något sätt, om pengar finns.
– En del av kurserna kommer att få finansiering från annat håll, men en del är tvungna att lägga ner, fortsätter hon.
Hamida Haj Darwish har skrivit sin text på arabiska i dag, trots att de oftast skriver på svenska. Det kändes lättare, säger hon. Deltagarna Mujtaba Sayeed Jafhary och Anna Appehl läser även de upp texter de har skrivit och det blir vid ett tillfälle för känslosamt för att fortsätta. Ofta utgår de från sig själva när de skriver och att någon blir ledsen är okej här. Deltagarna vet att det som sägs här inne inte kommer att lämna rummet, de har nämligen skrivit på ett tystnadspliktspapper. Det är för att alla ska känna sig trygga med att prata om vad de vill.
En skrivuppgift var att berätta om ett minne utifrån en doft. På utställningsväggen hänger nu texter som luktar aprikos, blommor och hav. Doften av 60-tal bredvid Möte med en svensk.
Att skriva historia är något som alla i kvällens verkstad är överens om att de gör.
– Det är ett dubbelbottnat uttryck. När vi berättar våra historier skriver vi också framtidens historia. Vi berättar för våra barns skull och för framtiden, säger deltagaren Ammar Zakaria.
