Vem har kommit på alla fördomar om oss?

Jag växte upp i en liten ort som heter Åsele. Den ligger centralt placerad i Västerbottens läns inland i södra Lappland. Där fick vi barn tidigt lära oss att här fanns inget att hämta. Det fanns inga jobb, inga gymnasieskolor och ingen framtid. Åsele skulle snart kollapsa och självdö. Vi måste flytta för att kunna gå skolan, få en bra utbildning och ett jobb i en bättre del av Sverige. För här fanns inga ”bra” jobb. Vi ”låg i fel ände av Sverige”.

Jag flyttade så snart jag det gick och tänkte aldrig komma tillbaka till Åsele. Efter några år gick flyttlasset till Stockholm. Äntligen. Jag skulle bli en sådan där lyckad människa som tog sig ifrån landsbygden och assimileras in i storstaden.

Stockholm var fantastiskt. Det är en underbar stad där möjligheterna växer på träd. Det fanns en oändlig ström av nya människor att lära känna. Ack det trodde jag. När jag började lära känna många stockholmare blev allt annorlunda. De ville inte röra sig utanför sin egen ort. De ville inte åka till nya platser och träffa nya människor. De ville träffa sina gamla vänner, på sina gamla vanliga ställen. En del använde sig inte utav kollektivtrafiken i onödan. För när du inte rörde dig utanför din egen ort, behövde du sällan åka kollektivtrafik. Och i den jämförelsen blev det väldigt dyrt att resa.

Jag var tillbaka på samma ruta som tidigare. Jag trodde som ung att folk på landsbygden var trångsynta. Men oj, då hade jag inte mött folk från södra Sverige. Ni vet ingenting om Sverige! Det Sverige som finns utanför spärrarna i tunnelbanan. Folk frågade om jag kände Lasse, Lasse från Norrland? När stockholmare inte ens känner sina grannar, hur ska jag kunna känna alla på 60 procent av Sveriges yta? Dumheter. Jag fick frågor om vi bodde i hus, hade vi bredband och hur vi tog oss till skolan.

Låt oss stanna till här. Hur kan det komma sig att södra Sverige aldrig får lära sig om norra Sverige? För vi fick då lära oss om hela Sverige. Alla län, landskap. Vi vet vars era städer ligger, vi vet hur ni bor och hur naturen ser ut. Varför är då norra Sverige som ett glömt kapitel hos er? Varför får vi idiotiska frågor, så fort en råkar säga att hen kommer från norra Sverige? På riktigt, varför?

Och vem har kommit på alla fördomar om oss? När det gäller bredband via fiber så toppar Västerbotten. Här har procentuellt flest hushåll i Sverige tillgång till bredband! I Åsele har vi fem flygplatser inom 16 mils radie. Vi lider inte av brist på kommunikationer. Däremot har vi i inlandet ingen kollektivtrafik och bilen är vårt viktigaste fordon. Utan bilar skulle norra Sverige stanna. Och stannar vi så stannar ni!

För med alla fördummande åsikter om oss utvecklas vi till ett ställe där ingen vill vara. Eller, det blir ett samhälle där ni tror att ingen vill vara och ni väljer att utveckla vårt samhälle i den riktningen. Ni utarmar norra Sverige, med dåliga beslut som direkt drabbar oss negativt. Medan ni har andra sätt att klara er undan. Ta bara bensinskatten. Vilka är det som kör? I en insändare om att det var smart att höja bensinskatten stod det att ”det finns inte någon anledning att ta bilen från Djursholm till Nybroplan när det finns bussar, tåg och tunnelbana”. Ja uppenbarligen stockholmare. Låt bilen stå hemma och låt vi som måste använda bilen bestämma om bensinskatten. För det är vi som påverkas extremt negativt av det. Vi får dyrare att ta oss till skola, arbete och butiker. Varorna i butiken blir dyrare, för transportsektorn får högre kostnader. Allt som transporteras blir dyrare. Det gäller även det som transporteras till södra Sverige. Och det handlar inte om små summor. Det här är stora kostnader som inte går att undvika! Vi är beroende av transportsektorn. Vi har inga tåg som idag kan ta allt som skickas på vägen. Tågnätet är först och främst inte utbyggt, så det går inte ens ett tåg i Åsele. Men försök att förklara det för någon som tror att Sverige kretsar kring Stockholm.

Jag insåg ganska snart att det inte fanns någon utveckling för mig i Stockholm. Ingen ville göra annorlunda. Alla ville hålla sig till det bekanta. Så jag flyttade tillbaka till Åsele. Där det finns gott om öppensinnade människor som vill ha en förändring av samhället! Och träd, träd i all oändlighet där möjligheterna frodas i överflöd. För det som inte finns, det skapar vi på plats. Vi blir aldrig rådlösa.

Norra och södra Sverige är egentligen väldigt lika. Däremot vet vi om att ni finns. Och vi vill inte och jobbar inte aktivt med att utarma södra Sverige. Vad gör ni?

En av de medverkande vid Landsbygdsriksdagen på Gotland den 27-29 maj.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV