Hur skulle världshistorien se ut om den berättades utifrån dem som vågat sätta hela sin tillvaro på spel i kampen för mänskliga rättigheter? Det håller Radioteatern på med just nu, i 365 pjäser som sänds i Sveriges Radio under 2013 i ett samarbete med landets 19 länsteatrar.
Författaren Etty Hillesum, som vägrade att gömma sig från nazisterna och deporterades till Auschwitz där hon dog. Abelardo Sánchez Serrano, ledaren för människorättsgruppen CREDHOS i Colombia, som fortsätter att kämpa trots mordhot. Fackföreningsaktivisten Kim Jin-suk, som satt i en kran 35 meter ovanför marken i 309 dagar för att protestera mot massuppsägningar i Sydkorea.
Serien Världshistorien består av fem minuters radioteater varje dag som utgår ifrån 365 personer som tagit stora risker för att lyfta frågor om demokrati. Utgångspunkten är Raoul Wallenberg-kalendern för 2013, som för varje dag skildrar en person som verkat i hans anda, utan att använda våld. Det handlar om kända namn som Moder Teresa och Rosa Parks såväl som mindre välbekanta personer från hela världen.
– När vi hörde om almanackan kände vi att det vore roligt att göra en serie där vi lät oss inspireras av vad de här människorna gjorde, och av de här frågorna, säger Radioteaterns producent Augustin Erba.
Han påpekar att historia ofta berättas utifrån kungars, kejsares och krigsherrars perspektiv.
– Hur vore det om man såg på historien så som den skapats av människor som vågat ifrågasätta normer och riskera livet för andra? Vilka människor lyfter man fram då? Kärnan är att se världshistorien ur ett annat perspektiv.
Det här perspektivet har dessutom inneburit en mer jämställd historieskrivning. Aktivisterna har valts ut i ett samarbete mellan Forum för levande historia och Svenska PEN-föreningen. Enligt Augustin Erba sattes listan på personerna i kalendern ihop utan hänsyn till kön. När fördelningen mellan män och kvinnor beräknades efteråt visade den sig vara runt 50-50.
– Det är jätteroligt och visar att protester är något man kunnat göra i alla tider oavsett om man är man eller kvinna.
Representanter för Radioteatern hade ett möte med landets 19 länsteatrar förra året för att höra vilka som vore intresserade av att medverka.
– Alla ville vara med, så nu åker vi runt i hela Sverige. Det är fantastiskt roligt. Det finns så mycket duktiga skådespelare utanför Stockholm och det märks för sällan.
Jan Dzedins är producent på Regionteatern i Blekinge och Kronoberg och säger att det var självklart för dem att vara med. Bland annat för att skådespelarna inte så ofta gör radioteater och för att de tyckte att själva projektet var lovvärt.
– Att olika typer av frihetskämpar och personer som kämpat för yttrandefrihet skulle lyftas fram på ett så smart sätt, det är behövligt för att få in sådana tankar och levandegöra historier som berör oss i dag.
Nio pjäser har spelats in med teaterns skådespelare. Den mest kända profilen de fått gestalta är Nelson Mandela men Jan Dzedins nämner även en annan historia som utspelar sig på ett Amnestymöte i Sverige.
– Det handlade om vilken betydelse som det vi gör i Sverige har. Det kändes väldigt tänkvärt och meningsfullt.
Han har även lyssnat på andra pjäser som sänts.
– De jag har hört hittills har varit jättebra. Det är väldigt smart av Riksteatern att göra det som kortteater. Alla kan ta till sig och lyssna och det blir ofta väldigt laddade och täta situationer. De kopplar till vår vardag i dag.
Ungefär en tredjedel av klippen är redan inspelade men arbetet med pjäserna kommer att pågå under året, parallellt med att de sänds. Själva pjäserna är gjorda på väldigt olika sätt.
– Det är charmen med projektet. Många är väldigt lättsamma och går att lyssna på utan förkunskaper. Andra kräver mer av lyssnarna, säger Augustin Erba.
Tanken är att pjäserna ska kännas dokumentära, som att situationerna händer på riktigt. Därför är de inspelade i verkliga miljöer, som fängelser, skolor och kyrkor. Det var ovant för både Radioteatern, som brukar spela in i studion, och för skådespelarna, som ju oftast framträder på en scen.
– Det låter på ett helt annat sätt än Radioteatern brukar göra. Så fort skådespelarna går över tröskeln till ett sjukhus börjar de att tänka på döden direkt. Det hörs på rösten. Sådant går inte att återskapa om man sitter i ett ljudisolerat rum och låtsas, säger Augustin Erba.
Magnus Eriksson är en av skådespelarna som har medverkat i Västerbottensteaterns bidrag till projektet och han säger att arbetet kändes både angeläget och roligt. Att spela in i riktiga miljöer bidrog mycket till det. En scen spelades till exempel in med ensemblen springandes genom centrala Skellefteå.
– Närvaron är en helt annan än på scen. Det blev nästan som verklighet. Det var en väldigt levande inspelning.
Han hoppas att de korta snuttarna ska skapa ett intresse för frågorna som skildras.
– Jag tror att de kan väcka nyfikenhet på personerna och vad de gjort. Det var i alla fall så jag reagerade. Jag var tvungen att ta reda på vad varje avsnitt handlade om och vad det stod för. Det var spännande.
Manusförfattarna har fått fria händer att associera kring personerna och händelserna i almanackan. Därför kopplas till exempel den amerikanska rösträttskämpen Alice Paul till förra årets debatt kring den svenska moderaten Sofia Arkelsten. Andra pjäser följer personernas egna liv mer strikt.
Själv har Augustin Erba framför allt försökt att beröra.
– Jag hoppas inspirera lyssnarna att våga säga ifrån och ta ställning för saker som de tror på, även om det är obekvämt. Ge civilkurage, helt enkelt.
Serien har kritiserats för att vara allt för pedagogisk i sin ton men han säger att det inte är dess syfte.
– Nej, jag tycker att vår uppgift är att skapa konst och teater som en upplevelse. Det är inte tanken att vi ska göra utbildningsradio. Folk kommer att lära sig en del men syftet är snarare att väcka intresse hos folk att själva söka sig vidare, och att de ska känna något av själva pjäsen.
Själv tycker han att arbetet har gett honom jättemycket, inte minst genom den research han gjort om de aktivister som han inte tidigare känt till.
– Att få läsa om de här människorna gör att jag får hopp om världen. Att det finns så många människor som tar ställning för allas lika värde, utan hänsyn till sin egen säkerhet, det ger hopp.
Anna Maria Käll har medverkat i flera av Regionteatern Blekinge Kronobergs radiopjäser till Världshistorien och tycker att det är ett väldigt inspirerande och spännande projekt.
– Jag tycker att det är jättebra att det här belyses. Det finns jättemånga som man inte vet om, vanliga människor som stått på sig och gjort en stor skillnad. Det är bra att bli påmind om att det finns människor som är beredda att riskera sitt liv för andra människor och står upp för vad de tycker i de lägena, det är fantastiskt.
En av de personer som hon varit med och skildrat är den honduranska journalisten Gilda Silvestrucchi, som fått flera dödshot mot sig. Landet är ett av världens farligaste för journalister men ändå fortsätter hon att arbeta för yttrandefrihet.
– Man slås också av tanken: hur skulle man själv reagera om man blev hotad på samma sätt som Gilda Silvestrucchi? Skulle jag ha vågat göra som hon?
