Sofie Skalstad önskar att det ska gå att plugga landsbygdsutveckling under midnattssolen.
Snart fyller jag år, 21. Jag funderar på om jag ska sätta ljus i tårtan då, blåsa ut dem – och önska en sak. Att det ska gå att plugga landsbygdsutveckling under midnattssolen.
Under årets Almedalsvecka pratades det på flera håll om landsbygd och unga. Ibland i kombination. Både på vårt eget seminarium och på flera andra. Samma sak konstateras som oftast när ämnena kommer på tal:
1. Unga och vuxna behöver mötas och prata tillsammans.
2. Unga är engagerade, drivna och vill saker. Även om det till viss del sker på nya sätt.
3. Unga flyttar från landsbygden. En stor anledning till det är att jobb och utbildningar finns på andra håll i landet.
Som #ungapålandsbygden tidigare uppmärksammat är den sista punkten ett av typexemplen på vad vi menar med storstadsnorm. Du ska flytta för att utbilda dig, för att skaffa ett riktigt jobb, för att lyckas. För allt det där finns någon annanstans.
Om vi tänker om. Om vi leker med tanken och väljer att se det som en utbildningsnorm istället för storstadsnorm och gör en liten uträkning, vad får vi då? Unga flyttar dit jobb och utbildningar finns + landsbygden behöver fler unga = fler attraktiva utbildningar på landsbygden, med koppling till arbetslivet. Det borde locka unga som bara den! Superenkelt tänker jag, som försöker lösa samhällsproblem med tårtljus. Inte så enkelt tänker andra.
Hade det varit enkelt hade en inte varit tvungen att flytta till storstadsregionerna för att utbilda sig. Hade det varit enkelt hade det gått och läsa fler utbildningar på distans eller kanske funnits avknoppningar av etablerade universitet ute i småstäderna. Hade det varit enkelt hade en inte behövt flytta till Uppsala i fem år för att studera landsbygdsutveckling.
Varken tårtljus eller orimliga förslag om att flytta hela universitet till landsbygden ändrar situationen som den ser ut idag. Men jag kan ifrågasätta varför det ser ut som det gör, och jag är övertygad om att det visst går att hitta lösningar för att utmana den del av storstadsnormen som gör att många av oss känner att vi ”måste” flytta för att lyckas.
