Jones Ahmadi och Dawood Sharif var två av dem som hungerstrejkade utanför Migrationsverket i Gävle tidigare i år. Nu ska båda utvisas till Afghanistan.
När Landets Fria Tidning träffar de två vännerna i Gävle är båda mycket oroliga för vad som ska hända med dem. Jones Ahmadi har svårt att koncentrera sig under intervjun eftersom han tidigare på dagen varit hos Migrationsverket. På mötet ombads han att skriva under papper om att han kommer att samarbeta vid utvisningen, annars hamnar hans ärende hos polisen. Nu kan han inte tänka på något annat.
Migrationsverket har genom en tandröntgen bestämt att Jones Ahmadi är 19 år, själv säger han att hans riktiga ålder är 17. Tandröntgen är en metod som Sveriges tandläkarförbund helt och hållet dömer ut som åldersbedömning.
– Om man mäter alla 17-åringar kan längden variera mellan 1,60 och 1,90. Då kan man inte ta en person som är 1,75 och bestämma hur gammal den personen är. Det är lika bakvänt att kolla på tändernas utvecklingsgrad och sedan bestämma åldern, säger ordförande för Sveriges tandläkarförbund Gunilla Klingberg, till TV4-nyheterna Gävle.
Jones Ahmadis familj flydde från Afghanistan till Iran efter att hans pappa dödats av talibaner. Samma ålder som Jones Ahmadi hävdar att han är visar även ett betyg från en skola i Iran som han har visat upp för Migrationsverket. Men utan resultat.
Den första oktober kom beskedet att Migrationsöverdomstolen inte tar upp hans ärende och därmed kan Sverige utvisa honom.
– Det känns som att Migrationsverket begär något omöjligt. Jag var fem år gammal när vi flydde till Iran och det fanns ingen som tänkte på att fixa min tazkira då. Betygen från Iran är det enda som visar min ålder, säger han.
Jones Ahmadi har även nedsatt syn, 10 procent på ena ögat respektive 20 procent på det andra. Syncentralen har bedömt att han behöver hjälpmedel, inte kan utföra vissa arbeten samt heller inte får köra bil.
– När han fick sitt andra nej hoppade Jones från andra våningen. Är man beredd att ta sitt liv här innebär det att faran som väntar är betydlig värre, säger Dawood Sharif.
Det är Jones Ahmadis vän som flikar in en kommentar under kompisens berättelse. Jones Ahmadi förklarar att han tänker att han hellre ville dö här än att tvingas bli självmordsbombare hos talibanerna, ett öde som drabbar många utan nätverk och med begränsad arbetsförmåga i Afghanistan.
Det är redan åtta månader sedan kompisen Dawood Sharifs ärende överlämnades till gränspolisen, men eftersom han då inte hade fyllt 18 kunde han inte utvisas till Afghanistan. Ett land som han inte har varit i sedan han var ett litet barn och där han varken har familj eller vänner som kan hjälpa honom. Dawood Sharif kom som 16-åring till Sverige och trots att han var minderårig nekades han uppehållstillstånd.
– Gränspolisen sa att när du fyller 18 så kommer vi att utvisa dig. Nu har jag fyllt och jag är jätterädd att de ska ta mig, säger Dawood Sharif.
Migrationsverket har inte accepterat hans senaste bevis på att han och hans familj levt i Iran. Han har lämnat in arbetsgivarintyg, läkarintyg från ett sjukhus där han opererats och hyreskontrakt från familjens bostad.
Som fyllda 18 år anses Dawood Sharif kunna klara sig själv i Afghanistan trots att hans familj bor i Iran.
– Jag har inget samband med Afghanistan, jag förstår inte hur de kan skicka mig dit, säger han.
