Turné hittar nya vägar för konsten

Moving art project sticker ut på flera sätt. De 184 verken i utställningen är alla av oetablerade svenska samtidskonstnärer. Samtliga verk är till salu och turnén stannar bara fyra dagar på varje ort. Utställningen visas i udda lokaler som flyghangarer och tomma butikslokaler i orter som Falun, Karlstad, Kiruna och Växjö.

Ett syfte med detta är att göra konsten mer tillgänglig för fler, berättar Anna Gyllenklev, Moving art projects ena medgrundare och projektledare.

– Vi vill nå ut med en diversifierad och dynamisk utställning till en publik som annars inte skulle ha fått se den. Sådana här samtidskonstutställningar visas oftast i storstäder, men det är så viktigt att inte bara en begränsad klick får tillträde. Kiruna har lika stor rätt att ta del av det som händer i dag inom samtidskonsten.

För att nå nya grupper ska utställningen främst visas i centrala lokaler. På varje ort anordnas minst ett evenemang som en after work, klubb eller frukostföreläsning – också för att öka samhörigheten mellan konstnärer och publik – och så kan barn och vuxna vara med och skapa ett kollektivt verk på varje ort.

– Vi hoppas avdramatisera konsten. Många säger ”jag fattar inte konst” men det behöver inte vara så komplext.

Inte minst vill arrangörerna nå barn och unga. Elever har fått skicka in bidrag till en konsttävling som visas samtidigt som konstnärernas verk, de får ett pysselhäfte som ska uppmuntra till eget skapande och så erbjuds skolklasser att se utställningen gratis.

– Om man ska ändra konstvärlden måste man ändra förutsättningarna för var folk kommer in och när. Jag anser personligen att om någon sektor borde vara mer liberal och icke-hierarkisk är det konstvärlden. Vi vill öppna fler dörrar och bygga fler broar. Vi vill inte att konsten ska vara begränsad. Det behövs ny luft.

Som exempel anger Anna Gyllenklev arbetet med hbtq-frågor som många institutioner har börjat att arbeta med internt.

– Men de kommer inte så långt trots att de försöker. Jag anser att det kanske ligger i institutionernas fundament. Man kan inte förändra om inte institutionerna själva vill förändra.

Initiativtagarna Anna Gyllenklev och Helen Silvander är själva konstnärer som har reagerat på hur svårt det är att nå ut med sin konst. När de gjorde en utställning tillsammans för två år sedan insåg de hur mycket lättare och roligare det blir när flera konstnärer går ihop.

– Du sitter i en väldigt utsatt situation som konstnär. Du måste ha ekonomiska medel och det blir väldigt hierarkiskt. Gallerister tittar ofta på försäljning och vilka skolor du har gått på. Men varför ska bara vissa förmånliga ha möjlighet att visa sin konst och att utvecklas? Moving art project behövs för att ge fler möjligheter, säger Anna Gyllenklev.

Några tankar med projektet är att minska den distans som ofta finns mellan konstnärer och institutioner, att stärka kontakterna mellan konstnärerna och att erbjuda kunskapsutveckling. Till exempel anordnade projektgruppen ett seminarium för de medverkande konstnärerna med mingel och föredrag om exempelvis hur konst packas och transporteras på bästa sätt.

Tanken är att Moving art project ska fortsätta efter turnéns slut men det är ännu oklart i vilken form.

– Vi har pratat om att just turnén ska hållas vartannat år, men kanske blir det fem städer i Europa nästa gång. Vi kommer hela tiden att hitta nya vägar så att det inte blir en upprepning.

Det har inte varit helt lätt att driva ett sådant här projekt som inte följer vanliga mallar, berättar Anna Gyllenklev.

– När vi har möten säger folk ”det där går inte”. Vi hade jättemånga Excelark, allt var planerat och på papper men det är först nu som folk börjar att höra av sig och vill hjälpa till. Innan har det bara varit uppförsbacke.

Trots motståndet är ambitionerna med Moving art project höga.

– På sikt vill vi göra avtryck och förhoppningsvis bidra med något. Vi jobbar jättehårt för att göra den bästa utställningen i Sverige 2016. Det är vår målsättning, säger Anna Gyllenklev.