Redan för fyra år sedan startades ett forskningsprojekt i Söderhamn om omställning, som i dag är i avslutningsfasen. Forskningen visar att man i mycket högre grad måste utgå från lokala förutsättningar på ett annat sätt än vad som görs i dagens projektformer för landsbygdsutveckling.
Trönö i Hälsingland har länge pekats ut som ett exempel där omställning utvecklats. Det var en av de första byarna i landet som tog fram en omställningsplan. Det berodde delvis på ett forskningsprojekt som nu är i avslutningsfasen.
– Från början sökte vi faktiskt inte ens pengar för omställning. Det fanns ju knappt i Sverige 2009. Men projektet har verkligen blivit ett exempel på när verkligheten inte stämmer med kartan, säger Mikael Vallström, etnolog vid FoU Söderhamn.
Forskningsprojektet går ut på att utveckla hållbar landsbygdsutveckling i Hälsingland. Det ursprungliga upplägget handlade om att titta på flera mindre orter utifrån platsernas specifika förutsättningar när det gäller sociala och kulturella aspekter. De byar som ingår är Trönö, en traditionell jordbruksbygd, och Ljusnö, en bruksort. Man har också tittat på centralorten Söderhamn samt Ängersjö, som är en lite mindre by.
Som en del av projektet startades en forskningscirkel som skulle inventera och undersöka vilka möjligheter som fanns i området. Resultatet blev en skrift på nästan 30 sidor. Trönöbygdens framtid i egna händer – förslag och idéer för en hållbar samhällsutveckling.
Tanken är att förslaget ska kunna fungera på två sätt: att det dels ska inspirera till handling, dels ska fungera som en idé- och kunskapsbank.
Forskningscirkeln i Trönö har skilt sig ganska mycket från andra landsbygdsutvecklingsprojekt.
– Det är just för att det inte varit ett projekt, säger Vallström. Det var det första deltagarna sa när vi började. Gärna en forskningscirkel, men inget projekt.
Mikael Vallström är kritisk till hur landsbygdsutveckling fungerar i Sverige och även på själva synen på landsbygd.
– På policynivå har man en bild av landsbygden som väldigt homogen. Men i verkligheten kan det vara väldigt stora skillnader mellan vilka förutsättningar som finns, förklarar Mikael Vallström.
Landsbygdsutvecklingsprojekt fungerar ofta inte för att man inte bryr sig om de lokala förutsättningarna för att få till stånd en hållbar landsbygdsutveckling, menar Vallström.
– Just nu finns ett politiskt klimat där alla på landsbygden ska bli entreprenörer, vad det nu har med hållbar utveckling att göra. Det handlar om politisk-ideologiska modeller. Den här typen av ekologisk modernism som är kopplad till tillväxttanken och den gröna ekonomin är en dominerande uppfattning. Omställning finns inte alls med på den kartan, säger han.
Att driva projekt med krafter utifrån och uppifrån är han själv väldigt skeptisk till. Projekten blir ofta intensiva men kortvariga och mycket pengar satsas på att utveckla något som försvinner från orterna lika snabbt som det kom, utan att skapa långsiktiga effekter. Istället vill han ställa frågorna: Vad händer om man inventerar lokalsamhället? Vad finns det för resurser?
– Förbiseendet är ett problem som behöver lyftas fram. Ska man klara en omställning, måste man först se möjligheterna. Hela tanken med att jobba i projektform bygger på förbiseende. Någon utifrån rycker in och driver på. Dessa projekt blir dagsländor – de leder inte till någonting. Det finns inget socialt kapital i sådana projekt. Det är det man måste bygga på för att få bärighet.
Han säger att när man som etnolog närmar sig ett lokalsamhälle på den svenska landsbygden kan det ofta te sig ganska torftigt vid första anblicken, men när man väl börja undersöka det, så händer det i nästan alla fall faktiskt ganska mycket.
– Det som har förvånat oss alla mest i den här processen är vad som händer när man sätter sig ner en grupp och konstaterar vilken kunskap som finns. Och inte är det brist på idéer heller, säger han.
Trönöbygdens ekonomiska förening kom först till för ett tiotal år sedan när det kom på tal att man skulle lägga ner brandkåren. Vallström ser ett mönster i hur initiativ ofta kommer till under olika former av nedläggningar.
I förlängningen handlar det om lokal demokrati.
– Mycket handlar om demokratiutveckling. Det behövs ett större demokratiskt lokalt inflytande. Om man ska förverkliga omställningsplaner tar det stopp på kommunal nivå. Kommunen vet inte hur de ska hantera den här typen av initiativ. Det enda som ofta finns är en översiktsplan – i bästa fall en lokal utvecklingsplan, men att få in omställningen där är en utmaning, konstaterar Vallström.
Han har nyligen fått ta del av sin egen kommuns handlingsprogram.
– Där står nästan ingenting om hur man ska samarbeta med civilsamhället, som i Sverige krockar med de lokala processerna. Vi har ett program där vi följer policy. Det finns inget naturligt utrymme för civilsamhället i svensk demokrati, menar Vallström.
De resultat som kommit av forskningscirkeln är inte bara det som man kan läsa om i dokumentet. Alla som varit involverade i arbetet med forskningscirkeln har gjort någon form av inre resa.
– Alla har sagt att det påverkat dem i tanke och handling. Man har tänkt mer och gjort fler saker för att påbörja en egen omställning. Man samåker och ändrar sina levnadsvanor. Det är många sådana vardagsgrejor.
Forskningspengarna kom från Formas till FoU Söderhamn via Statens lantbruksuniversitet i Uppsala.
Etnolog Mikael Vallström har tillsammans med sina kollegor Lotta Svensson, fil dr i sociologi, och Maria Vallström, etnolog, arbetat tillsammans med socialantropolog Ann Christine Ekman, forskare på SLU.
