Allvarliga brister i hur döva och hörselskadade flyktingar tas emot i Sverige gör att de riskerar råka illa ut. Det saknas ett fungerande system och etablerade rutiner för att ta emot dessa flyktingar vilket lett till att ideella krafter och frivilliga tagit sig an ett orimligt stort ansvar som egentligen åligger Migrationsverket. Det skriver Sveriges dövas riksförbund och Sveriges dövas ungdomsförbund, som kräver att myndigheten tillsätter en nationell samordning för döva och hörselskadade flyktingar.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, varnar i sin lägesrapport om att samhället inte mäktar med att ta hand om ensamkommande barn och ordna tak över huvudet till alla. I deras rapport framgår det att över 10 000 personer har sökt asyl i Sverige under den senaste veckan, däribland finns 2 800 ensamkommande barn. Sveriges dövas riksförbund, SDR, och Sveriges dövas ungdomsförbund, SDUF, ser tillsammans med det ideella nätverket Deaf refugees welcome att gruppen döva och hörselskadade flyktingar utsätts för stora risker i det svenska mottagandet.
Det finns i dag inga fungerande rutiner för hur döva och hörselskadade ensamkommande barn tas emot. Barnen utsätts för en oacceptabel situation när de anvisas en kommun utan att hänsyn tagits till deras språkliga behov. Att placera ett barn i en familj och i en skola där de inte kan prata med eller förstå någon är inte ett alternativ. Vi har sett fall där de anvisas boenden som inte kan tillmötesgå deras behov och det gör oss bestörta. En teckenspråkig familj och skola är ett måste för dessa barn! Det finns också flyktingfamiljer, där både föräldrar och barn är döva, som hamnar mellan stolarna. För dem saknas rutiner och en helhetslösning som tillgodoser hela familjens språkliga behov.
Migrationsverket och Västanviks folkhögskola har ett unikt samarbete där vuxna flyktingar erbjuds undervisning i svenskt teckenspråk. Det är viktigt att de får dessa förutsättningar för större möjligheter till en rättssäker och trygg asylprocess. När de fått lära sig svenskt teckenspråk får de en rättvis chans att framföra sina asylskäl och få dem översatta till talad svenska. På så sätt kan handläggare på Migrationsverket förstå vad de säger och vad de har för asylskäl. Trots skolans nationella uppdrag att ta emot vuxna döva och hörselskadade asylsökande saknar många handläggare kunskapen om uppdraget och teckenspråk. Ofta har ideella volontärer följt med flyktingar till Migrationsverket för att både tolka och förmedla information om folkhögskolans uppdrag. Systemet och Migrationsverket kan inte vara beroende av att frivilliga personer ska bära upp det ansvaret.
Tack vare volontärernas närvaro och kompetens har förödande följder för flyktingar förhindrats. Detta är inte hållbart i längden, och hjälper enbart de döva och hörselskadade som volontärerna får kontakt med. SDR och SDUF kräver därför en nationell samordning i migrationsfrågor för döva och hörselskadade i Migrationsverket. Det ska finnas tydliga rutiner så att alla vuxna döva och hörselskadade flyktingar erbjuds möjligheten att få komma till Västanviks folkhögskola. Ensamkommande döva barn ska placeras i en kommun med en teckenspråkig skola och i en teckenspråkig familj. Genom en nationell samordning ska även rutiner införas så att familjer med döva föräldrar och döva barn får ett boende med tillgång till språkliga miljöer som passar dem.
