Omställningsrörelsen grundades 2006 för att förändra världen. Nu kommer insikten om att alternativ energi och miljövänliga transporter kanske är den lätta delen. Vad som händer med våra själar kan däremot visa sig vara den stora utmaningen. Landet Runt tittar på olika sätt att jobba med inre omställning. Den här gången från omställningsbyn i Järbo.
På en tvådagarskurs om omställning i Järbo i slutet av maj gick hela första dagen åt till att ta in vad omställning är. Här fick de trettio deltagarna alla argument för förändring. Hälften av all olja på jorden är förbrukad, vår konsumtion eskalerar okontrollerat och evig tillväxt håller inte längre som grund för vår ekonomi.
De tre e-kriserna som omställningsrörelsen brukar prata om – den ekologiska och den ekonomiska krisen samt energikrisen – är symtom på en djupare, existentiell kris. Det menar Pella Thiel, som arbetar med att hålla workshops i inre omställning, bland annat på kurser som den i Järbo.
– Man skulle kunna säga att vi lever i en berättelse om världen som i mångt och mycket bygger på separation; mellan människa och natur, mellan människor och även inom oss.
Som exempel tar hon upp det sätt som den moderna läkarvetenskapen skiljer mellan kropp och själ. Och hur vi i modern vetenskap skiljer på tanke och känsla.
– Vi hör inte till automatiskt, utan måste anpassa oss för att få känna gemenskap. Det sättet att se på världen leder till konkurrens och stress, prestationsångest, statusjakt och så vidare. Kanske jagar vi tillhörigheter i brist på tillhörighet?
Transitionrörelsen internationellt har tagit fram en lång rad olika metoder och övningar för att locka fram insikter och skapa gemenskap och solidaritet mellan deltagarna.
– Det finns många olika sätt att arbeta med inre omställning. Våra yttre ohållbara strukturer och institutioner speglar värderingar, normer och förväntningar vi har om hur världen fungerar.
I Folkets hus i Järbo en helt vanlig söndagsförmiddag i maj, gjordes en rad olika övningar där vi som var med fick exempel från våra egna hektiska liv på hur man bör stanna upp, ta del av och förundras. En av övningarna byggde på idén om en tidsmaskin, som byggdes av stolar där de personer som satt i den inre ringen utgick från vad de vet om världen i dag och vi som satt i den yttre representerade en ny generation som inte varit med före omställningen. Pella Thiel, som ledde övningen, ställde frågorna som vi i den yttre ringen hade till våra äldre vänner som varit med under den tid som vi lever i nu.
Det blev i många fall ganska smärtsamma svar, både för svarande och kärande. Och det var nog ingen i rummet som inte slogs av hur fel hela vår industrialiserade värld har blivit.
Inre omställning nås med många olika metoder, men det involverar alltid att komma till insikt tillsammans med andra. Ett sätt att arbeta med det är att genom samtal i grupper bearbeta känslor som kommer upp när man gemensamt ser kriserna i vitögat. Ett annat är att skapa upplevelser av överflöd genom att dela det vi har – genom klädbytardagar, bokbytardagar, gemensam odling, etcetera.
– Genom att skapa möten där alla kan komma till tals skapar vi också trygga sammanhang för varandra. Att arbeta med naturupplevelser är ett sätt att öva på att ingå i det levande sammanhanget och samspela med andra arter, förklarar Pella Thiel.
Hennes egen resa har kanske varit kortare än de flestas. Hon har växt upp med permakultur och har länge varit engagerad i miljörörelsen både lokalt på Värmdö och nationellt. Ändå räckte det inte riktigt till.
– Jag var frustrerad över hur de lösningar som erbjöds, även från miljörörelsen, mest var plåster på såren – jag kunde inte se att de skulle lösa något alls.
När hon kom i kontakt med omställningsrörelsens arbete blev hon själv förvånad över hur starka känslor hon hade för det som händer i världen nu.
– Genom att erkänna de känslorna och arbeta med dem blev de en kraftkälla för att arbeta med förändring, något jag gärna vill dela med andra, säger hon.
Efter att ha följt omställningsrörelsen under några år konstaterar Pella att det är den inre omställningen som kan vara nyckeln till det paradigmskifte som krävs för att vi ska kunna få en riktig förändring i samhället.
– Vi kommer inte att kunna göra den yttre omställningen hållbar utan att även göra den inre. Som jag ser det är den inre omställningen vad som gör hela den här processen till en hoppfull möjlighet.
För Pella Thiel sitter numera den inre omställningen i första rummet. Om vi kan förändra människan kommer vi att kunna lösa de problem som vi har försatt oss i resursmässigt och miljömässigt, resonerar hon.
– Om vi kan skapa en värld där alla kan vara trygga, där alla hör till, där vi kan uppfylla varandras behov och slipper vara rädda, då har vi åstadkommit något som vi hade velat göra även om inte ekologiska och ekonomiska kriser skulle tvinga oss till det.
