Mellan rum är en antirasistisk pjäs som turnerar till skolor på mindre orter. Den utgår ifrån skådespelarnas och elevernas egna erfarenheter och ska leva vidare i form av ett metodmaterial för dem som jobbar med ungdomar.
Två personer, Alarm och Exit, möts i ett skyddsrum dit de har flytt ifrån ett virusliknande hot som härjar i samhället utanför – nämligen rasismen. Lösningen på problemet finns där i rummet och under pjäsens gång utvecklas rollfigurerna både som individer och gemensamt. En tredje röst i föreställningen tillhör en forskare som berättar om rasismens historia, kolonialism och strukturell rasism.
Exit representerar normen i form av den vita kroppen och uttrycker sig ibland rasistiskt mot Alarm.
– Vi förklarar för publiken att det kan vara väldigt tungt för den som drabbas av vardagsrasismen att höra de sakerna igen och igen, även om den som säger dem kanske inte menar något illa, säger Ala Riani som spelar Alarm i Teater Strukturs föreställning Mellan rum.
Hennes egna minnen av att fly till Sverige har blivit en del av pjäsen.
– Jag har hela tiden tänkt att jag en dag ska använda teatern som plattform för att berätta om mina erfarenheter. Det har inte varit lätt, det har varit en del svåra repetitioner där det har blivit emotionellt för mig, men nu när jag är ute bland ungdomarna känns det jättefint att dela med sig av min berättelse. För vissa är det som jag varit med om främmande och nästan otroligt, andra har liknande erfarenheter och känner igen sig.
Ala Riani kom till Sverige som femåring tillsammans med sin mamma och sin lillasyster under en lång resa genom flera länder. Hon slutade att prata under flykten och säger att det tog lång tid för henne att känna sig hemma i Sverige.
– Det var en väldigt traumatisk väg hit som har satt sina spår. Jag värdesätter verkligen smakerna, dofterna och färgerna från innan vi flydde. Jag brukar säga att jag minns att det var rosa, sedan blev det svart.
Även om ämnet för pjäsen är allvarligt blir det inte tungt, tycker Ala Riani. Föreställningen innehåller både musik, dans och humor och eleverna som har sett den hittills har varit positiva.
– De tycker att den är jättebra och jätteviktig. Många som är rasifierade känner igen sig i hur de drabbas av fördomar i samhället. Jag var lite nervös för att hamna framför en publik som blev provocerad eller att det skulle bli jobbig stämning men jag ser att eleverna nickar och bejakar. Det har varit väldigt givande hittills.
Turnén går främst till mindre orter. Tanken är att både skolor och ungdomar i storstäder har större tillgång till teater och att behovet därför är större i glesbygden och på landsbygden.
Föreställningen har tagits fram i samarbete med högstadieskolor i Dals Ed, Stockholm, Göteborg och Alingsås. Ala Riani, skådespelaren Einar Bredefeldt och projektets konstnärliga ledare Moa Hallgren träffade elever både enskilt och i grupp, gjorde teaterövningar med dem och kände in sig i elevernas vardag.
– Vi insåg att rasism inte var något man pratade jättemycket om. Självklart varierar det från skola till skola, men generellt kände vi att det fanns en lucka att fylla, säger Ala Riani.
Fröet till projektet såddes när skådespelarna Moa Hallgren och Maja Ericson startade teatergruppen Ett fri grupp efter att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen.
– De kände att de ville göra något med teater som metod. De kontaktade Ungdom mot rasism och arbetet mynnade ut i projektet Teater Struktur.
Teater Struktur är ett tvåårigt projekt som drivs av Ungdom mot rasism med stöd från Allmänna arvsfonden. Första året turnerade ensemblen med föreställningen Leken, om normkritik och genus för högstadiet. Till sommaren är projektet slut, men tanken är att arbetet ska leva vidare i form av ett metodmaterial för lärare och andra som arbetar med tonåringar och unga vuxna. Metodmaterialet ska finnas gratis på webben och fungera som ett stöd i arbetet för att ta upp frågor kring normkritik, makt, rasism och sexism såväl i klassrummet som inom fotbollsföreningen. Fokus ligger på drama som metod med bland annat värderingsövningar, lekar och filmsekvenser. Preliminärt ska materialet lanseras under årets Almedalsvecka i Visby.
– Förhoppningen är att metodmaterialet ska vara levande och användas så att det antirasistiska arbetet fortsätter. Målet är inte att förändra alla, men om de börjar att reflektera har vi lyckats med det vi ville, säger Ala Riani.
